Mantua hade lite flytningar dagarna efter sköljningen vilket fick mig lite misstänksam, men lite longering och fölis i boxen gjorde susen. Nu är hon helt ren igen .

Det är så kul hur olika personligheter de två så underverken har. Semillas föl är precis som sin mor; äääälskar allt som innebär klappad, kliad och kel.
Fredric gick ut i hagen och "gnäggade" lite åt henne och trots att hon stod långt bort så kom hon i full galopp till honom för att kela.
Hon har för övrigt fått namnet Chiquilla de Finnsta.

Mantuas dotter är en dam som vet vad hon vill. Vacker som en dag och går med på kel så länge HON vill.
Men mamma är lika dan...
Det kommer bli riktigt kul att se denna dam utvecklas, för hon har den där "extra nackkotan" som man gärna vill ha i dressyren.
Hon har fått namnet Donsella de Finnsta.

Äntligen känns det som våren har kommit. Trodde väl aldrig jag redan skulle säga att " Jag hoppas det kommer regn snart", men det gör jag. Det är knöktort i marken redan och blåser rätt kraftigt varje dag nästan.
2mm regn har vädergudarna bjudit på tre nätter, men det har blåst torrt innan klockan 9 redan.
Kallt på morgonen är det fortfarande. Imorse var det -1 grader och skrapning av vindrutan kl 5 på morgonen.

Robin plockar glatt alla möjliga vårblommor som dyker upp, så vi har alltid fint på bordet inne nu, och de älskar att ligga på en filt och titta när fölen får tokryck och springer runt i hagen.
   

På bilden nedan ser ni kanske hur sent allt är. Syrenhäcken har börjat bli grön i topparna nu först och stora lönnen
har precis gått i blom.
Är man uppmärksam hittar man även ett till djur i den bilden...

Det är Ceasar som tar sig en tupplur efter att ha jagat humlor i trädkronan!
 

Trodde glad i hågen att jag kunde ha Mantua och Semilla ihop direkt från början då de är otroligt sammanbundna kompisar, står brevid varandra i boxarna och fölat med en timmes mellanrum. Tänkte att de håller sig väl i varsin del av hagen...
Ah eller hur!!
Det gick ett litet litet tag tills Semilla i stort sett lämnade sitt föl som låg ner och galopperade rakt mot Mantua, sin kompis, med spetsade öron, som i sin tur förvandlades till rena rama skräcködlan med utdelade slag och vidöppen käft.
Tror helt enkelt att Semlan ville ha det fölet oxå.
Så det slutade med att de fick separat hage och paddock.

Idag har vetten varit ut och sköljt Mantua med fyra påsar och de såg rätt bra ut redan efter första påsen, men för att vara riktigt säker...
Efter det fick hon sin andra pencillinspruta ( hon fick en igår oxå) vilket resulterade i chock  . Man känner sig rätt hjälplös då en 600kg klump till häst snurrar runt runt i boxen med en liten föling som försöker hänga på.
Som tur var blev det bara en del snurrande och stampande med hovarna i ca 5 minuter innan det gick över.
Hade ett halvblod tidigare som fick chock och han höll på att slå sig alldeles blodig i boxen innan han lugnade sig.
Tycker inte om pencillin...

Men hon har ingen feber och är oförskämt glad och nöjd mammahäst   .

Bjuder på bilder av två stolta mammor med sina fina fina döttrar (för er som inte sett dem på fb.)

Mantua försöker underlätta med att hitta maten     .  

Som avslutning på dagen som aldrig tog slut någon gång (kändes det som när den började redan innan kl 02)
blev det skumpa då vi firade att allt gått bra.
Så länge får de små kallas för "lilla brun" och "lilla svart".
Att spåna på namn är inte det lättaste...

Nu har jag äntligen någonting att blogga om igen.
Bortsett från allt jobb inom hovslageriet har jag väl egentligen inte haft något att skriva om bortsett från vårt kalla väder under mars och april.

Nu till något nytt...

För en vecka sedan var Semilla beräknad för nedkomst med sitt föl. Bara över en natt slutade hon att äta sitt kraftfoder och åt mindre av sitt natthö. Även intaget av vatten minskade för var dag, vilket jag ser då jag vattnar genom hink för att ha koll på intaget.
Sista dagarna har hon bara druckit 1-2 liter under natten och bara fått i sig ½kg hö, vilket inte känts jätte roligt.
Hon har heller inte varit jätte stor och inte fyllt ut ljuvern speciellt märkvärdigt, så det kändes bra när jag mjölkade henne lite igår kväll och såg att mjölken blivit vit.

Mantua däremot som var beräknad till igår har hela tiden varit STOR och med en ljuver som värsta mjölkkossan!
Och även hon hade fått vit mjölk igår.

Efter en hel veckas vakande med en klocka som väckt mig var 40:e minut hela nätterna kände jag att det kanske skulle närma sig ett slut.
Gick och la mig 23.30 ,tittade till hästarna på monitorn för att konstatera att de stod lugnt och tuggade hö, så jag beslutade mig för att ta lite sovtid och ställde klockan på mobilen till 01.00
Vaknade med ett ryck kl 02 och undrade varför inte telefonen ringt! Kastar ett snabbt öga på monitorn för att se bägge ligga ner ( vilket de gjort flera gånger varje natt). Sen ser jag Semilla resa sig och att det ligger kvar NÅGOT SVART i boxen som börjar sprattla!!!
Samtidigt som jag kastar på mig kläderna skickar jag ett sms till mamma "FÖL" och springer ner till stallet i foppatofflorna!
Och mycket riktigt så ligger det en svart blöt liten föling inne hos Semilla. Efterbörden var redan ute och intakt.

Lagom till den lilla börjar försöka stå på sina vingliga ben, ser jag Mantua som står i boxen brevid ta ett varv för att sedan lägga sig. Mycket riktigt, även hon börjar sin fölning.
Redan efter 15 minuter hade vatnet gått och fölet var ute! Hon hade däremot inte tid att ligga kvar, utan ställde sig upp direkt, struntade helt i sitt föl för att sedan ställa sig och äta hö!
Fick torka torr den lilla innan den började ställa sig upp och leta mat. Mantua lät den lilla söka efter mat och äta men speciellt intresserad var hon inte av den lilla.
Hon var mer intresserad av Semillas lilla föl och deras små mumlande med varandra!

Det märktes att Mantua var irriterad på blåsan som hängde kvar där bak och efterbörden som inte ville komma ut, och jag undrar om inte det var en bidragande faktor till att hon brydde sig så lite om fölis.
Efter några timmar tog jag ut och longerade henne utan sitt föl för att stressa henne lite vilket resulterade i att lite mer kom ut och avföring, men den satt fortfarande fast.
Så till slut ringde jag ut veterinären och hon hann precis komma in i stallet för att se när hon släppte efterbörden!
Nu hade den suttit i 7 timmar och hunnit bli lite brun och lukta lite illa, så pencillin sattes in samt medel för att dra ihop livmodern.
En spolning väntar imorgon oxå för att vara på den säkra sidan.

Nä, nu har jag precis sprutat Mantua igen och ska fortsätta så var 6:e timme, så jag fortsätter mitt skrivande imorgon.
Nu ska jag ta igen lite sömn för snart har jag ingen aning om vad det är för dag ens. Det har inte varit mycket sömn på sistonde...

Natti natt