Ja, den känslan fick jag för exakt fyra år sedan då jag för allra första gången såg min dotter. Ett monster!

Det tog lång tid innan jag accepterade att hon såg ut som hon gjorde, vi tillbringade flera dagar i veckan på sjukhus och genomgick många operationer första året.

Tänk vilka underliga känslor man kan ha! Från början ville jag absolut inte ha ett barn som såg ut som hon gjorde, men redan efter den första operationen var jag ledsen över att hon nu såg "vanlig ut" och  "bara var en i mängden"!!!

För er som träffat ett Läpp-käk-gomspalt barn vet precis vad jag talar om när jag säger att det inte finns något barn som har ett så brett leende som dem.

Idag har vi iaf haft 4-års kalas för Robin och hela tjocka släkten trängdes i köket bland kaffekoppar, tårtor, bullar mm.
Många presenter med fina leksaker och kläder blev det.

Hela kvällen har Robin bytt kläder och suttit och sjungit för sig själv medan hon fått en ny favorit barbie!

Och nej, hon är inget litet monster längre- Hon är min fina lilla prinsessa .

I lördags skulle vi till Sthlm för att titta på en bil till mig, då jag är helt utan sedan subarun blev såld i onsdags. Vi har klarat veckan som gått genom att jag haft Freddans firmabil, då han varit en km hemifrån och jobbat.
Fixade barnvakt och åkte iväg, men när säljaren inte svarat på alla telefonsamtal vi gjorde för att veta vart vi skulle, fick vi vända och åka hem igen!
Bra, där fick vi 10 mil i bilen och hela fm att gå...

Bara någon timme efter det kom min pappa med fru på fika då de inte kunde komma på söndagen ( idag).
På kvällen sedan for jag runt och satte upp ljusstakar och julstjärnor i alla fönster. Det blir så mysigt direkt och ser så fint ut när man går i mörkret utanför och tittar in i alla fönster.

Curre har fått ett nytt smeknamn; Harry.
Fabbe och Harry är alldeles saliga i snön som kommit och springer och leker halva dagarna. Ser så kul ut när Harry går ner på knäna för att kunna munhuggas på samma nivå som Fabbe.

Släppte ut grabbarna i sin vanliga hage igår, men efter att jag mockat tre boxar och hörde hur stormen bara accelererade var jag tvungen att hämta dem för att släppa ut dem på baksidan av stallet där de har lite lä av stallet samt att de kan gå in på lösdriften.

Märrarna stod i en klunga i sin hage och det var nog bara pga att det nu blivit så halt i hagen som de inte rusade runt i stormen.

När jag kastade in lunchen till dem tog det inte mer än några sekunder förrän jag fick hämta den där den satt fastblåst runt staketstolparna på andra sidan hagen!

Vid fem ringde mamma och sa att jag fick ta in hästarna själv då de satt fast på motorvägen pga att 6(!) långtradare hade BLÅST AV motorvägen där det då självklart var tvärstopp.

Dessvärre har stormen fortsatt med nästan samma styrka idag.

Curre har börjat landa och har blivit riktigt bra kompis med Fabbe.
Det ser så kul ut när den stora killen följer Fabbe överallt. Och med tanke på Fabbes lugn och att det inte finns någonting han är rädd för, så är han ett utmärkt förebild.

Blev av med bilen idag på em också, så jag fick gå och hämta Kim från dagmamman!
Freddans kompanjon var i Enköping vid samma tid, så han kunde hämta Robin.
Det blir ett hoppusslande den här veckan då vi bara har en bil nu, men innan helgen måste vi ha köpt en ny!

Har förövrigt inhandlat de första julklapparna och bakat pepparkakor med barnen.
Gjorde iordning julgrupper idag med hyasinter, små enar och andra mini-växter.
Jag är en sån där som bara älskar julen och allt pynt som hör till, och det är så svårt att låta bli att tjuvstarta nu när man ser att en del redan fått upp ljusstakar i fönsterna.
Det ser ju så mysigt ut.
Men jag ska hålla mig till på söndag...

Nej, jag kan inte vänta med att berätta lite om min julklapp!

Som en del vet var jag på väg att köpa en mycket fin liten årsföling, men pga personliga skäl blev det köpet avbrutet.
Den fölingen hittade ganska snabbt ett nytt hem, så ganska fort hittade jag med hjälp av en bekant en annan häst av intresse.
Han heter Onis Corrales, blir 2 år i februari och kommer från samma uppfödare som min champion Mantua, Cristina Baquero Rodriguez.
Tack vare min älskade man, kunde vi köpa honom.

Han har samma fina stabila psyke som Mantua och tom transportören berömde honom, hur lätt han var att hantera och lugn.
Han har nu fått en liten kompis i hagen, Fabbe, vilket fungerar alldelles utmärkt.

Jag är så glad över denna "lilla" häst!
Inte blir han liten inte, han är redan lika bred mellan frambenen som Ricken är nu vid 4 års ålder, mycket djupare och så har han samma långa ben som Semilla!
Men han kommer bli riktigt fin, det ser man redan nu.

Ska göra iordning en egen sida till honom, men det får bli en annan dag.

Tråkiga bilder nedan, färglösa, mörka och oskarpa, men alltid något.

Gårdagen var riktigt nordliga kalla vindar hela dagen, så man vart stelfrusen bara mellan huset och stallet.
Vem vill ge sig ut på en åker för att köra häst då? Inte vi iaf.
Men för att göra lite nytta gick vi igenom nästan hela sadelkammarens träns och grimmor ( vilket var en hel del), tog upp till huset där allt plockades isär, tvättades och smörjdes framför en varm vedspis.
Mysigt.

Har idag fått en tidig julklapp av min man! Och inte vad som helst.
Jag kan avslöja att jag är överlycklig och att den har fyra ben.
Vad det är avslöjar jag i december.
Den som väntar på något gott...

Idag fick vi lite mer gjort.
Men det känndes betydligt kallare ute idag än igår, även om det bara var någon minusgrad, men det blåste nu istället.

Mamma tömkörde Fabian en stund på ängen medan jag fick agera draghäst och dra vagnen bakom och vid sidan av Fabbe.
Misstänkte att han inte skulle bry sig ett smack ( vilket han inte heller gjorde) så efter en liten stund spände vi för.
För säkerhet skull hade jag en ledtygel kopplad till honom, men han var så duktig och lyssnade hela tiden till mamma som höll i tömmarna bakom vagnen, att jag inte behövde använda mig av den säkerheten.

När vi var klara med Fabbe tog jag in Semilla och la sadel på henne.
För skoj skull la jag sadel på henne en gång i sommras bara för att se hennes reaktion, men hon verkar vara av samma kaliber som Mantua.
Lika så idag brydde hon sig inte ett dugg, så vi tog en liten promenad med sadeln på ryggen.
Efter en stund drog jag ner stigbyglarna och det mest dramatiska som hände under vår promenad var att hon smakade lite på ena stigbygeln och undrade vad det var för något .

Verkade av hovarna och behandlade henne med virkon innan det var lunchdax.

Vi gjorde även ett tappert försök att hitta topp-mossa i skogen och det var inte det lättaste.
Först fick man försöka komma ihåg var den brukar vara, sedan gräva fram den, slå loss en flera cm tjock snö/isskorpa som satt fast på mossan, för att sedan hoppas på att man kunde få loss den!

Undrar varför vi alltid ska plocka mossa först när snön kommit!?

I går tänkte vi dra igång med inkörningen av Fabbe, men redan efter mockning och frukost ringde de från dagis och sa att Robin var besvärad av ögonen.
Åkte in och hämtade henne och möts av en tjej vars ena öga är ordentligt svullet och kladdigt.
En ögoninflammation som kommit hur snabbt som helst.
Visst var hon lite "guckig" i ena ögat på morgonen, men det brukar hon kunna bli lätt vis minsta lilla tecken på snuva el dyl.
Hade som tur var ögondroppar med kortison som jag satte in direkt.

Så någon förspänning av vagn blev det inte.
Istället tömkörde mamma Fabbe medan Robin fick rida Assmilla medan ag ledde henne.
Nu behöver jag inte hålla i henne längre, utan hon känner sig riktigt säker i sadeln nu och vågar rätta till sittsen själv om hon börjar glida lite på sniskan.
  

Även idag var Robin hemma från dagis men är näst intill bra i ögonen redan!
Så vi körde samma race idag med ridning och tömkörning.
Men usch va kallt vi hade!
-8 grader och en luftfuktighet som gjorde att dimman låg tjock hela dagen.
Shettisarna var så fina med rimfrost i manarna.
  

Fick mail från Pimpis och Lolas nya hem i Danmark att de hade kommit fram igår kväll och att hon var så nöjd med dem.
Skönt att veta, så kan man slappna av när man vet att de är framme.

Vilken början på veckan. Regn och mer regn. Det har regnat oavbrutet hela dagen.

Så det blev bullbak inför Robins kalas istället för inkörning idag...

Mamma hade fått ett nytt recept på bullar som vi skulle prova. Det stod i tidningen (där receptet var) om en tantalonan som bakade dessa bullar. De var så omtyckta att grannar runtomkring t om kom hem till henne och köpte dessa bullar och att hon till slut hade fått lov att öppna ett konditori där hon började sälja dessa!
Vi var väldigt skeptiska när vi kommit så långt att degen var klar, men de såg ju goda ut när de var färdig gräddade.
En tugga senare hade vi dömt ut dom. De låg som en tung degklump i magen!
Det blir nog fågelmat istället!

De måste ju ha fel på smaklökarna därifrån receptet kom!

Verkade hovarna på Pim Pim och Fabiola innan en liten fin två hästars lastbil kom på kvällen för att hämta dem.
Pimpis knallade raka vägen upp och ställde sig, medan Lola fick vi vara två för att putta upp, men väl uppe stod även hon lugnt och snällt med sin mamma.
De skulle åka några mil ikväll bara innan de skulle stallas upp och fortsätta resan imorgon med en stor lastbil till Danmark och sitt nya hem.

Lilla Lola är den jag kommer sakna mest. Mer lätthanterligt föl har jag aldrig varit med om. Hon stod tex som ett ljus i stallgången när jag verkade henne!
Hon ääälskar att bli ompysslad och är alltid den som är först framme i hagen för att hälsa.
  

Nu när de flyttade fick Felizia byta box också.
Hon har ju delat box med mamma Assmilla hela tiden då den boxen är så stor, men nu blev ju grannboxen tom, så då fick hon flytta dit, så kan de fortfarande hälsa på varandra över boxväggen.

Va konstigt det känns med Rickens tomma hage nu.
Bedelia har tillfälligt bytt box för att hålla Fabbe sällskap nu när Ricken är borta, då han annars blir själv i grabbavdelningen i stallet.

Transportören ringde nyss också och meddelade att han kommer imorgon kväll för att hämta Pimis och Lola.
Då blir det två till hästar som försvinner!
Men den här årstiden gör det inte så mycket...Jag är ingen större fan av detta mörker och slask.
Men nu är det ju ändå bara två veckor kvar, sen får man börja ta fram ljusstakarna, och jag som är pynt tokig vad gäller julen börjar lite smått i december att pynta så man får njuta av den mysiga julstämningen som blir desto längre då.

Var hos grannen och skodde igår och sedan i Sollentuna för att sko tre stycken där också.
Hade varit skönt att hunnit med bastun där hemma men det blev för sent. Kom hem först vid 19.
Men jag hann iaf med den gemensamma middagen med mamma, Peo, Freddan och barnen. Mammas goda lasange! Mums.

Märktes att ungarna hade suttit i bastun i 1½ timme, för bägge somnade vid bordet.

Idag har vi uppvaktat Fredrics pappa på Far dag. Blev bjudna på middag där med både huvudrätt, efterrätt och sedan tårta till kaffet!
De kommer att få äta rester läänge, då vi knappt fick ner något, för nu har hela vår familj fått dålig mage och springer ikapp på toa!

Hoppas det blir bättring fort, för mamma har tagit semester hela veckan och vi ska hjälpas åt att sätta Fabbe framför rockarden.
Han blir nog riktigt rolig att köra då han är så pigg och framåt.