Efter en vecka med -20 grader så kändes det inget konstigt att ögonfransarna halv om halvt frös ihop på vägen ner till stallet denna morgon.
Så när jag öppnade stalldörren och kom in tyckte jag att det var lite dimmigt i stallet, men sekunderna senare kände jag lukten av bränt/rök !!!
PANIK!!!
Inne i stoavdelningen var det inget "dimmigt", utan det var i hingsstallet bara. Drog genast upp dörren till pumprummet och sedan låste jag upp sadelkammaren för att kolla om någonting låg mot elementet. Ingenting.
Upp till huset i full fart för att säga till Fredric att låsa upp förrådet och kolla sina maskiner, om någonting fått kortis eller dyl.

Slutade att leta efter rök-källan för att få ut hästarna i hagen istället, och när jag går in till Harry märkte jag var lukten kom från.
Min stora snälla hingst har nog aldrig skrapat med hovarna i stallet, men efter den här veckans kyla, trots ökad fodermängd, har han varit SÅ hungrig på morgonen, och denna morgon hade han stått och skrapat med broddade skor i cementgolvet innan jag hunnit in i stallet.
Usch, jag hoppas aldrig mer behöva uppleva den känslan man fick en stund.

Den nya hemsidan är nu utlagd men långt ifrån färdig.
Det kändes ganska viktigt att få ut info om avelssäsongen med Onis, och med den förra hemsidan kunde jag ju inte ändra på någonting.
Så håll till godo med det som finns, och det kommer fyllas på allt eftersom.

...för första gången på 6 år. Och det genom att bli ledsen.
Det låter kanske som att han är känslokall, men det är han absolut inte.
Ämnet det rör handlar nämligen om Robin.

Vi har som sagt under förra vecka och denna vecka gått hos habiliteringen för att göra ett nytt begåvningstest på Robin för att se hur hon ligger till i utvecklingen av kunnande och tänkande, för att på så vis få reda på om hon platsar bäst i vanlig skola eller särskola.

Det första testet vi gjorde förra veckan var utformat för just skolbarn i åldern 6-18 år, där frågorna stegrades i svårighetsgrad för att se hur långt de kan svaren.
Inte nog med att Robin ligger lite efter i "utvecklingen" ( kunnandet är väl mer rätt), hon är dessutom född i slutet av november och ligger bara där nästan ett år efter någon som är född i början på året.
Så testet i fråga gick inte så jättebra, utan psykologen valde att avbryta efter halva testet.

Nu har vi istället genomfört det test hon gjorde för ett år sedan, som är riktat till 3-6 åringar.

Det roliga med det var att man nu kunde jämnföra ( det jag kommer ihåg) vad hon kunde nu jämnfört med förra året, och vilken skillnad det var!
Fortfarande fanns det en hel del som hon inte kunde svara på, men gjort en STOR förbättring.
Nu har ju självklart kraven på henne höjts då hon är äldre och ska börja 1:an i höst.

Jag frågade vad psykologen trodde om Robins resultat nu direkt och hon tror att Robin ligger och tangerar på gränsen fortfarande mellan vanlig skola och särskola.
Det lilla hon fått fram av det första testet visade stark på särskola. Och OM hon nu inte får rätt till särskola av dömma av test nr två, så måste hon gå särskolans kursplan i vanliga skolan samt ha en resurs.

Jag har under 6 års tid bearbetat alla känslor och tankar runt Robin, och gör det fortfarande. Jag gick under flera år till kuratorn på habiliteringen och grät mig igenom timmar med samtal 2-3 dagar i veckan!
Men nu börjar det kännas som att man accepterat läget och att man nu försöker göra det bästa av situationen istället.
Under all denna tid i början ville inte Fredric ens tala om detta. Han blundade för det hela och tog sin flykt på arbetet istället. Det blev så småningom bättre men inställningen har hela tiden varit " det finns inget problem, hon kommer fixa detta även om det tar lite längre tid".

Idag när jag förklarade läget med testet, att om hon inte börjar på särskola nu så KOMMER hon att börja där ialla fall inom något år, att det KOMMER finnas saker som Robin inte kommer kunna lära sig, att hon kanske aldrig kommer kunna lära sig att både kunna skriva(  pga finmotoriken) och samtidigt veta att det är bokstäver som även bildar ett ord. Utan att hon kanske måste hoppa över delen med skrivandet av att hålla i en penna, och istället lära sig skriva med tangenter på dator/läsplatta.
DÅ, för första gången på 6 år, kunde inte Fredric möta min blick längre.
Även om han inte ville visa det, såg jag hur ledsen han blev.

Kuratorn har förvarnat mig om att det inte går att stänga in känslorna i evigheter, utan att de en dag kommer ifatt en.
Jag trodde alltid till en början att det var jag som var den svaga, den som bara grät och tyckte synd om både mig och Robin. Men det var fel. Jag är den som bearbetat allt under lång tid, Fredric har allt kvar.
Och det klart det finns dagar när man står och mockar, när man rätt vad det är bara börjar gråta.
Men då behöver jag det. Släppa på trycket.
Sen känns det bättre och veta vilket underbatr barn jag fått.
 

Bara genom det här inlägget bearbetar jag mina tankar och känslor.

Det är väl lika bra att fortsätta i moll...
På väg in till Enköping imorse började jag efter en stund undra varför det aldrig började komma någon varmluft i bilen.
Det blev bara kallare och kallare och till slut kändes det som mina fötter var inkapslade i isklumpar och det bara rök ur munnen, I BILEN!
Till slut var det nog inte SÅ stor skillnad mellan ute-temperaturen på - 19 grader och inne i bilen.
Då Toyota ligger vägg i vägg med habiliteringen kastade jag in den där och sa åt dem att fixa problemet! medan jag skulle vara borta under två timmar.
När jag kommer tillbaka får jag veta att de fyllt på två liter med glykol ! Såg frågande ut, eftersom de hade bilen inne på service för exakt en månad sedan! Fick bara till svar att det kollar de inte då det bara var en liten service!
Man tycker väl ändå att de borde kolla sånt den här årstiden iaf...
Men det var det lilla problemet. Det stora var att den läcker glykol. Det kunde vara allt från en liten slang, till att det kunde vara vid ebersprächen och en sån begagnad skulle gå på mellan 15-20 000 att byta. Plus arbetet.

Jag tror inte jag ska äga någon bil!
Jag hade ju inte precis tur med volvon jag hade innan.
Nä, Subaru ska det vara! Har haft två tidigare, och det enda jag fått byta på dem är bromsbelägg!
Synd de är så dyra bara...

Har även hittat en liten häst som jag mer än gärna skulle vilja ställa i mitt stall. En otroligt vacker litet stoföl med gångarter utan dess like på pappas sida. Waow, vilken utstålning hon har!
Men, men.Tillbaka till verkligheten. Nu har vi ebersprächen i hjärnan istället...

Stod en lång stund inne hos märrarna ikväll och kände på deras magar hur det rör sig och sparkar där inne.
På Mantua till och med såg man hur det gång på gång kom riktiga sparkar som gjorde att magen "bullade ut" !
Ska göra ett ryck och verka dem och klippa lite manar när vädret vänder.
Just nu ligger vi nära -20 grader och det ska hålla i sig resten av veckan. Till helgen kanske...

Natti natt.

(Ett inlägg utan att nämna hästarna!)

Så var helgen avklarad. Dagarna går i en rasande fart.
Inte för att det gör någonting, finns det någon tråkigare och längre månad än januari !?

Jag börjar känna mig som en riktig "bon-jänta".
Jag och mamma har ( förra månaden) slaktat några av våra tuppar, 6 stycken  rättare sagt. Inte för att själva avlivningen är trevlig, men sen var det kanska "roligt" att doppa dem i varmvattenhinkar och plocka dem.
Plockade och urtagna vägde de ca 3,5kg!
Och GOD var den som vi ätit. Snacka om mör!

Nu i helgen har vi kalasat på vildsvin, marinerad i glögg.
Vi lyxade till det lite då Fredric fyllde år igår.

Idag har jag varit hemma med Robin då det var dax igen. Urinvägsinfektion   .
Undrar hur många gånger den lilla tjejen ska behöva få det.
Sa även till på vårdcentralen att jag ville ha flytande antibiotika, men ändå får man tabletter när man hämtar ut dem på apoteket! Hur kul är det att få i en liten tjej 12 tabletter per dag i en veckas tid.
Det är ju tur att det är Robin det handlar om, för en liten muta choklad efter tablettintaget gör hela saken enkel.
Det är bara jag som ska stå och krossa alla tabletter och blanda med fil/mos.

Imorgon ska vi dessutom iväg till habiliteringen för ett utökat begåvningstest inför skolgången i höst.
Sen är det logopeden på ons, fortsättning med testet på fredag och så ska man jobba därimellan.
Så jag misstänker att den här veckan oxå går fort.

Det är mycket jag glömer att skriva märker jag...
Det är ju tur huvudet sitter fast, annars vette katten var jag skulle glömma det!

Habiliteringen kom hit hem idag med en cykel till Robin.
Oj vad jag och hon har längtat efter den. ÄNTLIGEN kan vi ta en riktig cykeltur tillsammans i vår.
Hon var ju förståss tvungen att prova den i stallet när hon kom hem från skolan.
Robin var så stolt att hon var sprickfärdig  och hon har redan planer på att cykla iväg och ha picnic korgen bak på sin cykel.

Glömde ju skriva i det förra inlägget att min lilla Robin äntligen vågat sig upp i sadel igen!
Ganska nyss fyllda sex år och har redan ( i somras) gjort två ordentliga avramlingar, varav den ena satt hon fast i stigbygeln och fick en hov i huvudet och magen. Efter det har hon inte vågat rida mer, utan mest hållt på med hästarna från marken.
Men nu har hon börjat sitta på Assmilla igen. Började på skoj sitta på henne i hagen när hon stod och åt, och nu har vi satt på sadel och börjat gå små korta promenader.
Jag hoppas att det fortsätter på den vägen nu.
 

Häromdagen hade vi den tredje soliga dagen under hela jul- och nyårshelgen!
Passade på att dra av märrarna och Onis täckena för att få lufta pälsen lite och kunna ta ett snöbad.
Man blir ju på sånt härligt humör av de där solstrålarna. Varför är de så få dagar med dem?
"Harry" blev jätte glad avv att kunna springa helt ohindrat från täcket och visade upp att han var kungen på gården!
               

Harry har haft ett litet vinterlov han oxå men nu är det dax att sätta igång igen.
Vägarna är ganska hala vid det här laget, så jag bestämde mig för att sätta på skor på honom idag.
Efter att ha skott honom kan jag bara säga att han hamnade på listan över de mest lättskodda hästar jag har!
Han stod som ett ljus HELA tiden. Inga ryck, vägningar eller gungningar.
Men samtidigt...Jag hade inte förväntat mig något annat heller om jag får skryta lite.

Det har hittills inte funnits någonting som denna herre varit rädd för eller satt sig på tvären för.
Positivare snällare häst får man nog leta efter!
OM det hade varit något krångel idag hade jag nog mest blivit besviken på mig själv.

Som ni märkt har det varit dåligt med bloggande och förklaringen är helt enkelt att jag inte haft någon bra fungerande dator.
Den stora laptopen har gått sönder där nätdelssladden sitter, så den går varken på ström eller går att ladda batteriet på! Sen har vi en liten sak som jag oxå tror hör till kategorin data, men den hackar mest och går inte ens att sätta i en skiva i, så inget kan installeras på den. Suck.
Men idag hämtade jag ut min nya dator, så nu ska det bli ändring på både det ena och det andra.
"Problemet" nu är att det är Windows 8 på denna, så nu känner jag mig som en nybörjare igen bakom spakarna...
Men jag har fått in photoshop och det är det viktigaste ( för mig iaf).

Nu ska jag bara installera (ladda ner) dreamwever så jag äntligen kan börja göra om hemsidan oxå. Den har jag inte kunnat ändra någonting på sen i somras!
Men det får bli någon dag efter att skolan börjat igen och jag får någon dag ledig, för det kommer nog ta tid för mig.

Vi har hittills haft en ganska bra vinter om jag får säga det själv. Ett tag var det lite för kallt för min smak, -20 grader, men annars har det hållt sig i snitt -5 grader.
Men visst är det väl fint när det är riktigt kallt ute.
       

Kim passade på att göra en snölykta när det började töa strax innan jul...
Det krävdes en marshall för att den skulle lysa   men fin blev den och lös många kvällar innan den smalt bort.
 

Vad gäller hästarna är allt bara bra. Semilla har en riktig vilding i magen, det sparkar varje kväll när hon kommer in. Mantua verkar ha en betydligt lugnare krabat i magen. Där får man känna länge innan man känner att det rör sig där inne.

Vi fick även hem resterande hösilagebalar förra veckan så nu klara vi oss hela vintern och våren. Lika skönt varje gång logen är fullproppad med mat.

Sen var det katterna. De växer så det knakar! De är nu 4 månader och nästan lika stora som små vuxna katter!
Denna ras växer långsamt ändå och räknas vara helt färdigvuxna vid 5 års ålder!

Först ut är Gaius. Han är min personliga favorit. Finns ingen socialare katt och som ska vara med precis överallt.
Men de är som små barn... Senast ikväll hade han haft roligt med toarullen. Han har suttit och "slagit" med tassarna på rullen medan pappret rullat red på golvet och när en halv toarulle ligger upprullad och utdragen på golvet...Då är det MYCKET papper!
     

Sen har vi lille Cesar.
Han är en betydligt smäckrare typ, inte alls lika krftig som Gaius, men dessto längre ben och svans, så han blir nog stor han med.
Lite försiktigare av sig men desto smidigare. Älskar att på två sekunder klättra(!) på mattes ben och lägga sig över axlarna.
 

Nä nu väntar sängen, men fron och med nu kommer jag uppdatera lite oftare då jag har en fungerande dator!