Guuud va det är varmt ute! 30grader i skuggan, man orkar ju inte göra ett smack förrän efter kl 18 då det börjat lugna sig lite.
Var iaf in till Enköping idag och tittade på Tinker och Shire RIKS.
Det är bra häftigt att se när dessa bamsingar får fart, men ändå så luftigt och smidigt de rör sig med denna hydda.

Robin fick även sitta på utställningens största godkända shirehingst!
1.82cm i mkh var han.
Jag kan ju säga att Robin såg ut som en liten fluglort där uppe. Men hon var så nöjd så.
Ingen rädd brud där inte   
Kan ju tillägga att hon gick raklång under magen på Lugnets Baron som han hette.

Vi fick även hem hö ikväll.
Lite drygt ett ton med alldeles grönt fint hö som vi ska använda oss av mot sensommaren  innan det går att öppna hösilage balarna.

Tränade Ricken lite med dockan igår utan att han brydde sig det minsta.
Och idag tränade vi lite med att sätta foten i stigbygeln och stå med full tyngd i den.
Han tycker inte om just momentet med att man klättrar på honom, då han 
ibland far  iväg baklänges, så vi får nöta på tills det går bra.
Det kommer inte vara några som helst problem att sitta upp då tror jag.

Känns som det är dax att uppdatera lite, men jag tappade bara all lust till det mesta då Fynd lämnade oss.
Har från tre olika håll fått spekulationer om att det lutar mer åt ett ormbett som tagit på ett olämpligt ställe, rakt in i en ven el dyl då två av personerna dessutom sagt att 
det inte brukar komma ut blod genom näsan vid en hjärnblödning.

Vi hann ju aldrig träffa veterinären som var ut, men hon hade ju aldrig sett något liknande tidigare
och kunde som sagt inte ställa en diagnos på vad det var, utan gissade på att det var en blödning.
Undrar då hur gammal och hur mycket denna veterinär varit med om?
Hade det gått att rädda honom vid rätt diagnos? OM det var ett ormbett.
Eller var det redan för sent?
Man funderar så man blir gråhårig och gråter så fort man pratar om honom fortfarande.
Ordet "OM" är ett jobbigt ord.

För att sluta böla nu byter jag ämne.

Ritmico har fått ha en docka på ryggen nu som väger ca 30kg.
Det gick bra att sätta på den och binda fast den, men när jag bad om ett steg framåt gjorde han som sist, då jag själv hängde över sadeln; for iväg i sidled.
Men då dockan satt fast bättre än mig själv gick han lite skänkelvikning för att försöka se dockan, och sedan sänkte han huvudet och gick lugnt på volten medan jag longerade honom
först i skritt och sedan även i trav.
Inga bockningar eller knip med svansen!
Ska köra den här metoden till han kan sätta igång lugnt, sen sätter jag mig på honom!

Bedelia har fått sin sista spruta med influensa ( stelkrampen är redan klar).
Mantua är nu inne på sin tredje flaska Lotagen för sitt svallkött av brännmärkningen.
Själv har jag fått svar från läkaren att det är ren järnbrist jag lider av som gör att jag även har blodbrist
och för lite röda blodkroppar, och det trots att jag äter järntabletter!
Ska få andra tabletter för att minska på "lingonveckan" som de kommit fram till är boven i dramat.
Hört talas om en halv äggkopp...? Om jag säger 4-5dl...Förstå att man har blodbrist!

Ja just det! Det har ju varit midsommar också...
Vi hade tur med vädret även om det inte var så varmt. Men det var uppehåll.
Det blev som vanligt ett helt gäng med bekanta och grannar som droppade in från sill-lunchen och ända fram åt kvällen.
Vet inte vad min man fick i sig vid lunch, men han försvann kl 15 och hittades i sängen!
19 timmar senare vaknade han!!!!
Han missade hela midsommaraftonen.
Nästa år ska jag spä ut hans snappsar med vatten tror jag  .

Nu i helgen ska vi åka in till Enköping och titta på tungviktskungarna.
Det är RIKS för Tinker, Claydale och Shire hästar.
Man kan ju inte låta bli att tycka de är häftiga!

Tack för alla inlägg i gästboken, forumet och mail.

Idag på eftermiddagen fick Finnstas Fynd sin sist vila i hagen .
Han får vara tillsammans med alla andra våra hästar på gården där han hör hemma.
Gick väldigt snabbt och smidigt att få tillstånd att gräva ned honom och ett stort tack till vår granne Rickard som kom med grävmaskinen och på ett varsamt och proffsigt sätt begravde våran lilla pärla.

En stor sten har fallit över bröstkorgen och det är svårt att andas.
Även himlen började gråta när det var över.

Dagen som började så bra.

Vi lastade Pim Pim och sedan bar det iväg till Kölnäs stuteri för att lämna henne på betäckning där med Almnäs Flis.
Vi hann bara stänga av bilen när vi kom fram så får vi ett samtal från grannen som har våran Fynd för inridning, och som säger att han ligger i hagen och skakar i hela kroppen och att han blöder ur näsborrarna.
Ber dem att fort ringa ut en jourhavande veterinär och att försöka få upp honom på benen och helst in i boxen.

När vetten kommer fram, och hon var snabb, konstaterar hon att Fynd knappt har puls, hans pupillrar drar inte ihop sig som de ska vid ljus, han har tarmljud, ljusa slemhinnor, har så dålig balans att han knappt kan stå fast han stöttas från bägge sidor och skakar.
Vetten ringer Strömsholm och diskuterar och förvarnar att de kommer in med honom.
Sedan ringer hon oss och meddelar att vi måste ringa dit och lämna uppgifter på Fynd.
Pratar ca 5 minuter med Strömsholm som säger att "eran lilla häst verkar riktigt sjuk och att vi ska vara medvetna om att det kostar många tusenlappar att ta han om kroppen ifall han inte klarar sig".
Vem fan bryr sig!? Gör vad ni kan för honom!

Mamma hinner bara avsluta samtalet med Strömsholm då jour-vetten ringer igen.
Hon förklarar att han inte svarar på något hon gett honom och av droppen och smärtstillandet ökar pulsen på honom. Han kommer inte att klara en transport till sjukhuset, utan hon ber om tillåtelse att få ta bort honom direkt. Han kommer snart att ge upp själv.

Där slutar Fynds liv medan vi sitter hjälplösa i en bil en timme från honom.

Vad han dog av vet de inte. De misstänker hjärnblödning eller något som brast i honom.
Men de vet inte.

Våran älskade Fynd.
Det fanns inget negativt att säga om honom.
Alltid glad, pigg och gjorde det man bad honom om.
Precis inriden och inkörd och vi skulle i dagarna ta hem honom för att börja jobba på allvar.
Vad är det för fel?!
Först Flora och nu Fynd.
De man känner det där extra för får vi inte behålla.

Vi åkte över till grannen när vi kom hem och drog in honom i transporten med hjälp av en pressening
för att ta hem honom till gården där han hör hemma.
Mamma och jag blev sittandes länge i transporten där vi lyssnade på regnet och smekte våran älskade lilla häst.
Jag ville så gärna att han skulle röra sig, så jag var tvungen att titta flera gånger på magen då jag tyckte mig se att han andades.
Men med en spruta i halsen och en i hjärtat kommer han inte att andas.

Allt känns så tomt. Det värker i hjärtat.
Han skulle bli vår körponny, Robins blivande tävlingsponny.
Och nu finns han inte mer.
Fynd blev endast 5år gammal.

l.

  Det finns en bro som sammanför himmel o jord.
  Den kallas för Regnbågsbron på grund av alla dess färger.
  Denna sida av bron är ängarnas, kullarnas och dalarnas land
  med frodigt grönt gräs.
  När ett älskat djur dör, flyttar det till denna plats.
  Där finns det alltid mat och vatten och ett varmt vårväder.

  Alla djur som varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa
  och vigör,
  de som varit skadade eller handikappade blir friska och
  starka igen,

  precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

  Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak, de saknar alla
  någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

  Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon 
  av dem
  att stanna upp och titta i fjärran. Dess klara ögon är intensiva,
  kroppen börjar skälva.

  Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger
  över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare.
  Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
  i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

  Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på
  nytt det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de 
  tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande 

  från ditt liv
  men aldrig från ditt hjärta.

  Sedan korsar ni regnbågsbron tillsammans
  för att aldrig skiljas mer¨ 

Träning med Ricken tillsammans med tränaren idag igen.
Idag låg jag över honom och han var lugn och fin. Ända tills jag gav kommandot att han skulle ta ett steg framåt.

Han stod och funderade över vilket ben han skulle ta först kändes det som, precis som att han stod och kände sig för med balansen lite.
Och sen for han iväg i sidled med sån fart att jag hade fullt upp att hålla i mig.
Fick lov att släppa efter några meter, då jag inte vill göra illa mig på köpet.
Tillbaka till pallen för att börja om.
Men även denna gång for han iväg, men nu även små skuttandes.
Det är så svårt med honom... Han är fjantig samtidigt som han är rädd.

Så tränaren beslutade att det får bli en "dummies" på honom.
Dvs man fyller ett par byxor med kläder/sand el dyl så man iaf kommer upp i 30-35kg.
Sedan sätter man fast den i sadel och longerar honom.
Då kan han skutta bäst han vill. Om han nu bockar ska jag försöka få honom att gå framåt istället,
inte bli allt för arg på honom då han tycker det är obehagligt, utan mer säga åt honom att 
"nä, nu går vi fram istället". Kommer han stå still och bocka ska vi bara försöka lugna ner oss
och ge ett nytt tecken och försöka skritta.

Ska se om jag hittar ett par gamla byxor Fredric inte använder.

Han har ju långa ben  .

Idag har vi varit och hämtat hem ½ ton fjolårshö också.
Hagarna börjar bli sönder regnade snart. Varje steg hästarna tar bli smet nu.  
Tänk att det antingen är torka eller översvämning!
Det höt vi hämtade nu får räcka om vi behöver stödfodra tills vår riktiga höleverantör slagit sitt hö.
Då hämtar vi direkt från åkern och får ett betydligt bättre pris.

Ska snart sätta igång och planera femkampen vi ska ha i midsommar.
Tycker det är så svårt då man gärna vill ha nya grenar varje år.
Så är det någon som har tips så tar jag gärna emot dem!

Ricken är arbetad med även sön, mån och igår, tisdag.
Nu har jag hängt i midjan över sadeln och även stått i stigbygeln rakt över honom!
Han är fortfarande inte så bekväm i situationen att jag vågar be honom att ta något steg än, så vi tjatar på 
med vårat "upp och så ned" i stigbygeln.

Igår fick jag jag däremot ett slag mot vaden när han plötsligt skyggade för något och for iväg baklänges när jag låg hängande över sadeln.
Det klart man försöker komma ner på fötter vilket jag gjorde, men på något underligt sätt drog Ritmico upp bakbenet så han träffade mitt ben med sin bak-kota!
Blev en klockren lårkaka, eller ska jag säga vad-kaka.
Men det var bara upp igen, och då gick det bättre.

Jag hade hopplektion igår kväll på connemara stoet som jag lånar, och jäklar va hon var taggad!
Vi tränade lite ökningar och förhållningar.
En kombination där vi först" rullade" på med fem galoppsprång, sedan 6 språng, sen 7 språng för att därefter ta 4 språng och sist 7 språng igen.
Det sista var inte lätt för då var hon så het så det slog gnistor..
Men det gick. 
Avslutade med två banor och en omhoppning.

När jag sedan kom hem och mitt ben fått vila lite kan man nog säga att JAG hade 4 gradig hälta  
Så länge jag håller igång är det inga problem. Sitter jag still blir det värre. 

Alla ston går ihop i hagen nu och de är så nöjda med det.
Semilla var ganska nyfiken på Felizia till en början, men det räckte med Assmillas blick för att hon skulle hålla avstånd.
Dagen därpå fick även Mantua komma in och hon brydde sig inte så mycket. Det fanns ju gräs att äta!

Appropå Felizia.
Hon är så söt. Varje gång man går utmed hagen lämnar hon flocken för att i full fart komma springandes för att hälsa och bli kliad.
Lika självständig som sin mor redan.

Snart snart ( på fredag ) ska jag äntligen få gå till läkare för provtagning.
Har blivit avskriven som blodgivare då flera av mina värden låg på tok under det normala.
Hb 103 och järnvärdet i kroppen som ska ligga mellan 10-90 låg på 5,5. Och det trots att jag regelbundet äter järntabletter.
Sen var det några andra till värden, men det vet jag inte vad förkortningarna står för.

Hoppas de hittar någon anledning till dessa värden så jag kan få känna mig pigg igen.
Går ständigt runt med tyngder på ögonlocken känns det som   .

Felizia är inte lätt att ha som sitt föl tror jag nog Assmilla tänker ibland.
De har fått lämna "bb-hagen" och går nu i stora sommarhagen tillsammans med Pimpis.

Redan första besöket med Pim Pim så sprang Felizia runt henne, bockandes och sparkandes för att leka.
Och senast idag när jag var på väg till hagen med Ritmico, så hade hon följt med längs staketet ända bort till andra sidan hagen innan Assmilla upptäckte att Felizia inte var vid hennes sida.
I full trav kom Assmilla och ropade på sin föling, och när Ritmico svarade blev det en växel till.
Assmilla ville inte ha sin föling nära en stor hingst verkade det som... Fullt förståligt.
Felizia själv blev bara glad åt att mamma kom för att ...leka?!

Vi hade tänkt släppa in Bedelia till dem idag, men hon fick gå med Mantua och Semilla istället.
Stora märrarna gick nämligen upp i sin stora björkhage idag och Semilla tyckte det var lite läskigt,
så det var lika bra att coola Beda fick vara kvar och lugna sin stora kompis. Vi släpper nog ihop dem imorgon istället.

Fynd är arbetad och nu går han i alla gångarter utan problem när han rids ut.
Positivare kille får man leta efter. Även Fantasie uppskattar sällskapet när hon får komma ut på skogsturer med sin son.

Ritmico tömkörs nu och han går så lugnt och fint.
Har blivit dåligt med träning sen i tisdags då vi haft mycket ihållande regn och blåst.
Inatt hade vi tom ½ minusgrad !

Robin har fått en ridhjälm som passar hennes lilla huvud !
Visst har hon haft hjälm på sig tidigare, men ingen som suttit bra.
Nu hittade jag en rosa lätt hjälm som var ställbar ända från 48-52, tror jag det var, på en hemsida som heter mini riders.
Jösses vad det fanns prylar där! All utrustning man kan tänka sig och som passade barn från två års ålder och uppåt.
Det var inte sista gången jag handlade där...