Nu e jag tillbaka.
Nu har Robin och granntjejen ridit 2,5 km i underbart väder och efter det var det lunch, köra Robin på kalas, tillbaka för en snabb kopp kaffe innan jag tömkörde/longerade Harry samtidigt som mamma tömkörde Fabbe. Skodde om Harry efter det för att sedan gå upp med alla märrar och föl till sommarhagen (de får bara gå halva dagar), hämta Robin, grilla och äta middag, natta barn och sedan hämta in alla hästar och natta dem, nu har jag tagit en dusch och plötsligt är dagen slut igen.
Är det fler än jag som tycker dygnet har för få timmar ibland?
     

Vi har fått en ny uppfödning här på gården också!
Den heter för tillfället Finnstas Pjupp...
  
Så nu får vi hoppas att det är en höna bara...Annars blir det huggkubben nästa.
Även Höna-Pöna har lagt sig att ruva på ETT (!) ägg, men där har vi lagt till två extra ägg.

Vi har även fått en ny byggnad på gården som använd flitigt varje dag och speciellt på kvällarna.
En paviljon som kallas pavven. Vet inte varför, men vi har nojjor på att döpa allt...
Vi invigde iaf pavven med hallonsmothies och ett stort fat med massa god frukt. Fast lite godis blev det ju förstås oxå då det var lördag.
       

Igår var vi i Sala då det var silvergruvans dagar med 1700-tals tema.
En varm skön dag och massor av roliga saker att titta på.
       

Eftersom julkalendern spelades in i sala silvergruva så fanns det en guidad tur på 60 meters djup där de visade alla platser som scenerna spelades in på och självklart fanns ju även riktiga spöket Staffan på plats   .
         
Vi åkte även ner till 155 meters djup för att ta en fika och värma oss lite. Det var endast 2-4 grader under turen i grottan så det uppvärmda fiket med sina 17 grader kändes riktigt varmt.
 
Passade även på att se bröllopssviten där längst ner.
 

Nej, nu har klockan dragit iväg och jag avslutar med våra fina katter Gaius och Ceasar som fortfarande växer som ogräs.
   

Återigen var det länge sen sist...  , jag måste skärpa till mig!

Sist skrev jag ju om att min gamla hovslagare hade blivit sjuk och blivit inlagd. Samma dag som jag skrev det inlägget drog han sitt sista andetag.
Kan inte låta bli att vara arg på honom då vårt sista samtal med varandra bara var några dagar innan och jag sa att jag inte kunde ta över hans kunder där uppe i dalarna. Det blir för långt att åka. Sen orkade han inte prata längre...
Känner mig så snuvad på något vis då jag önskat att sista samtalet hade handlat om något annat.
Jag har iaf tagit över hans kunder runt U-väsby och knivsta så det känns som jag gjort honom någon tjänst.

I 18 långa år har jag kännt Leif Hörberg och det hela började med att jag tog en lektion för honom i hoppning och han sa efter att tittat en liten stund på min ridning " Så där kan du ju inte rida! Du förstör ju hästen!"
Det var Leffe. Rak på sak. När man väl fick belöning, då hade man verkligen gjort sig förtjänt av den!

Leffe var banbyggare upp till svår hoppning, tränare (och aktivt tävlande själv i yngre år), uppfödare och hovslagare.
Man hade allt i honom och var det något man undrarde över oavsett vad det gällde hästar så ringde man honom.
För 5 år sedan började jag gå som lärling med honom och under tre år utbildade han mig till hovslagare och ända fram till maj i år har vi fortfarande åkt tillsammans för att hjälpa varandra när det varit många hästar eller jag behövt hjälp med någon trasig hov. Han hade varit hovslagare i 38 år! Vem mer har hunnit få så mycket kunskap och erfarenhet som han?!

Jag skulle önska att han hunnit skriva en bok, och jag själv skulle kunna skriva en hel bok om bara våra år tillsammans, antingen älskade man den mannen eller så tyckte man inte om honom alls pga han rakhet/ärlighet.
Vi har varit osams många, MÅNGA gånger...Men jag älskade den mannen.
 

Nu hade jag ju tänk att jag skulle skriva om lite mer som hänt här sedan sist, men nu dök grannjäntan upp och ville rida med Robin. Så nu plötsligt blev det ingen tid för bloggandet...IGEN.
Lovar att blogga någon gång under dagen idag iaf, även om det hinner bli kväll.

En månad idag, tänk va fort tiden går när man har roligt, eller hur är det man säger.

Vi har nog aldrig haft så sociala föl någon gång. Så fort de får syn på en från hagen gnäggar de och sätter av mot en så fort man börjar gå åt deras håll på stallbacken.
Grimmorna är absolut inga problem, har lite försiktigt börja leda dem lite i grimskaft och lyfter snällt på hovarna vid visitering. Det ska börjas i tid när matte är hovslagare   .
       

Appropå hovslagare så har jag fått flera nya kunder som jag nu fått ta över från mig gamla hovslagare/mentor då har blivit mycket mycket sjuk. Pratade med honom för lite drygt en vecka sedan och det låter lite som att han gett upp. Ligger inlagd mest hela tiden, men jag håller tummarna på att den envisa gubben ska klara sig.

Den dagen han lämnar detta jordeliv kommer STOR kunskap gå i graven med honom. Han har trots allt jobbat 38 (!)år som hovslagare.

Semilla har fått byta box till en riktigt STOOOR box då hennes kändes lite för trång med föl. Visst var den godkänd fölbox, men de små liven växer ju och mina ston älskar att ligga och sova. Så nu har hon en box på 6 x 3 meter.
Den box hon hade tidigare var tänkt att den skulle bli till ett annat sto som jag ganska nyss köpte.
Ett rent escalera sto med gångarter man dregglade över och ingen mindre än Doctor XXIV. Jag lät betäcka henne med en gul gångartshingst som hon tidigare blivit betäckt med 3ggr och lämnat tre riktigt fina gula avkommor.
Hon tog sig direkt och stod sedan hos hingsthållaren i väntan på 45:e dräktighets dygnet. Transporten var beställd och två dagar innan hon ska kliva på transporten får jag ett samtal att Dona, mitt fina sto, är hittad död i hagen!

Hon hade gått i hagen och varit precis som vanligt tidigare på dagen och ingenting konstigt fanns att finna på henne.
De frågade om jag ville obducera henne, men då det inte var nödvändigt för att få ut försäkringen struntade jag i det. Hon kommer inte tillbaka för det och jag har redan förlorat en hel del pengar då hon inte var försäkrad för fullvärde. Tanken med försäkringen när jag tecknade den var för skaderisken vid betäckning eller transporten, inte att hästen skulle dö.

Min egna teori är att hon dog av något som brustit i henne eller gräsbetessjukan som oxå kan ha ett snabbt förlopp.
Hur som kändes det otroligt tungt att mista dessa två hästar.

Till helgen kommer Natalie från stuteri Colina och ska ta lite bilder på alla hästarna här på gården. Har vi tur hamnar någon av bilderna i en bok som hon håller på att göra om just PRE.
Hon ska även få ta lite porträttbilder av Onis Corrales, alias "Harry".
Gjorde ett försök nu i helgen med att fotografera honom men kameran jag har är helt urusel om jag ska vara ärlig. 2 bilder i sekunden så missar man just de där glimtarna man strävar efter att fånga och dessutom hinner den inte ställa skärpan heller .
Tänk er den här bilden, fast skarp...
   

Fick en så häftig kommentar om just den här bilden på fb;

"Onis ser snygg ut! Jag blir alltid så glad när jag ser snygga PRE. Linda, för några år sedan hälsade jag på Yeguada Cubas som ägde hans Farfar, Escalera hingsten Torero XI, där jag fick se Torero. Jag tog kontakt med Leo för Torero XI skull, för mig personligen var det en upplevelse att se den hingsten röra sig, så otroliga gångarter, verkligen. Inte undra på att han blev flerfaldig gångartschampion. Jag kommer aldrig glömma den hingsten. Tittade précis in på Onis Escalera-stamtavla, vad maxad den var! Torero XI, Ermitaño III, Vinatero III, Lebrijano III genom hans fina son Macanuo. Häftigt! Vet du, jag har även sett Onis pappa Jueves som jag tycker mycket om, likaså hans mamma Esgueva."

Har även fått veta att Jocosa som var min allra första PRE häst och som jag senare sålde till en helt underbar familj där hon har det så bra, ska starta allsvenskan i hoppning nu i höst med henne!
Snacka om reklam för PRE! Kommer ihåg henne så väl hur det bara dundrade i backen när hon laddade på hindren  .
Måste ta reda på om någon av deltävlingarna är i närheten...