Jag blir galen på all denna snö, eller egentligen är det denna ständigt ihållande kyla som tar knäcken på en snart.
Igår kväll var det -19 grader och fortfarande imorse var det lika kallt.
Allt jobb med hästarna är lagt på is just nu då man förfryser fötterna av sig, oavsett vad man har på sig.

Ricken skulle behöva longeras tre kvart, men vem vill stå still så länge i kylan!?

Vår stackars granne gick ner till sitt stall i lördagskväll och möttes av att vattenledningen frusit sönder och det sprutade vatten i halva stallet och ena boxen var blöt (med häst i).
Tänk om det hade fryst sönder efter att han kvällsfodrat hästarna!! Vill inte tänka tanken.
Och som om inte det räckte frös det sönder på måndagen igen,
på ett annat ställe   .

Idag har det iaf varit soligt ute, och mitt på dagen värmde solen när man stod så pass att det var vindstilla.
Till helgen har de lovat mildare väder, och jag hoppas att det blir så, så man kan hålla på lite med alla hästarna,
och känna att man har lust att leva igen...

Har ändrat datum på kursen då det körde ihop sig...
Så datum för läderkursen är nu flyttad från den 20/3 till den 17/4

En ny istid är här. Kändes det som imorse.
Hade inte hunnit titta på termometern när mamma ringde och sa att det hade varit

 -31 grader kl 5 på morgonen, så när jag kom till stallet var det förmodligen ännu kallare då en mörkt rosa sol kom upp över skogen.
Behövde inte vara ute länge innan det frös till is i näsan och tårna domnade bort.
Freddan och sin kompanjon var hemma på morgonen för att titta på sverige-finland som spelade mot varandra i hockey, så jag kunde lämna barnen hemma på morgonen, så de slapp följa med ut i kylan.

Det har inte blivit så djup snö i hagarna som jag befarade, där hästarna redan trampat ner tidigare snö.
Men de stora hästarna kan i stort sett ta ett lite större kliv över tråden nu. Det är ju tur ingen av dem har börjat med hoppträning än och fått smak på hur de kan göra ;-)

Igår var Freddan uppe på stalltaket och skottade bort all snö som hängde ut över kanten och som Ricken riskerade att få på sig.. Snön hade drivit ut nästan 2½ meter från takkanten och var ca 1.30m högt.
Grannen kom med traktorn och plogade hela stallplan, så berget som redan var blev rena Kebnekaise.
Freddan och Peo passade även på, när de hade kommit igång, och skottade av garagetaket och taket över stora altanen.
Det var nordliga bitande vindar, så enda sättet att hålla värmen på var att skotta snö!
Jag gick runt och fotade lite överallt för att dokumentera vintern.

Hörde på radion att bara i Stockholm hade det skett 64st trafikolyckor under lördagens snöoväder och fortfarande idag gick de ut med att i stort sett alla tunnelbanor var inställda och alla tåg var antingen inställda eller kraftigt försenade. Kunde man skulle man vara kvar hemma.

Ska ändra lite upplösningar på bilderna jag tog igår och lägga ut på sidan

Nu har det inte blivit något skriva av då det inte har varit så mycket mer att skriva om än att man springer och snyter sig och ligger och vilar.
Torsdags förra veckan vaknade Robin och var jätteförkyld. Fredric fick vara hemma med henne då eftersom jag verkade alla hästarna här hemma.
På fredag började jag känna av förkylningen lite och på lördag var jag bombförkyld och så även Kim.

Igår hade vi snöstorm i sidled!
-15 grader och blåste satan tillsammans med all snö. Hästarna plockade vi in redan vid lunch då en del av dem bara stod och tryckte och den andra delen sprang som dårar och försökte hålla värmen.
Bara den lilla biten mellan stallet och hagarna kändes det som att man förfrös hela ansiktet, och det blåste rätt igenom alla kläder man hade på sig. Usch!
Så det var en perfekt dag att sitta med läderarbete inne och mysa. Ligger lite efter med visningstränset för ardennern då det är omöjligt att jobba med det när näsan rinner stup i kvarten, men nu är det inte mycket kvar.
Fredric trotsade alla varningar på radion om att man inte skulle ge sig ut på vägarna i onödan och åkte till Västerås med barnen för att gratta sin mamma på födelsedagen.
Han fick ta Subarun så kände jag mig trygg för ungarnas skull.

Vi åt middag tillsammans hos mamma på kvällen och avslutade med att gå ner till stallet för en kvällsmockning och fodring. Jösses va snö det hade kommit!
Jag överdriver inte om jag säger mellan 3-4dm.
Vi kommer att få spärra av tillfälligt i Rickens hage på baksidan så han inte kan gå så nära stallet och in på lösdriften. Det hänger nästan ut en halvmeter snö från taket och som är säkert 1½ meter på höjden. Skulle det rasa ner på honom dör han nog på direkten. Inget jag vill vara med om.

Ska ut och ta lite bilder idag och föreviga vintern vi inte kommer glömma i första taget.

Ja, som sagt. Jag har ridit Ritmico!
I lördags satt jag upp efter att han blivit longerad som vanligt. Han var lite spänd över att röra sig med en ny ryttare på sig, så det blev lite ofrivilliga tillfällen då han travade iväg, men efter ett tag lugnade han sig.
Han hade ju även haft sin vilodag dagen innan så han hade lite extra energi.

På söndagen började jag med att åka till Sollentuna och sko två hästar och sen direkt till stallet för att rida igen.
Den här gången gick det betydligt lugnare och han gick med sänkt huvud och kändes jätte bra.
Men det var först igår som jag kände att han var så lugn och fin att jag provade rida honom i trav.
Och jag tror jag travade runt med världens bredaste leende på läpparna. Vilken trav!!!!
Det kändes som att jag aldrig skulle komma ner igen mellan stegen, han bara svävade fram, avslappnad och mjuk.
Hade kunnat sitta där hela kvällen...
Och fortfarande när jag klev innanför dörren hemma gick jag på små rosa moln, medan Fredric bara skakade på huvudet och försökte härma mitt breda smile  

Snacka om att vi är insnöade!
Jag som var så glad år att paddocken blivit av med all snö...
I onsdags snöade det i sidled och när jag skulle åka och luncha hästarna kom jag knappt fram på grusvägen då det drivit ut stora vallar på vägen från åkrarna.
Men när jag kom till vår infart, var det bara ställa bilen och gå
sista 150 metrarna till stallet.
Med hagar på båda sidorna om vägen hade det drivit igen så mycket att det inte fanns ett spår av någon väg!
Snön gick en bra bit över mina knän där jag pulsade fram   på den sk vägen.
Som tur var kom grannen med traktor och snöslungan när jag åkte därifrån.

Nästan lika jäkligt hade det drivit igen natten till torsdag. Grannen körde vår uppfart och sedan när han kom utanför infarten kanade han i diket med hela traktorn och slunga! Där satt han fast kl 4 på morgonen och det tog nästan en kvart innan han lyckades ta sig upp igen.
Det är helt ofattbart va snö vi har.

Nu liggen den andra tråden ( av tre) som går runt hagarna under snö.
Bedelia står och hänger över tråden, så någon ström går det inte fram iaf.
Hoppas att hon inte kommer på tanken att kliva över bara...

På kvällen longerade jag Ricken som vanligt. Det gick faktiskt bra då vallarna runt paddocken gett skydd från att
driva igen, så nu var det bara luftig nysnö på 1½dm som han fick jobba i.
Satte upp i stallgången medan mamma höll i och provade att skritta några steg. Hur galant som helst     
Till helgen ska jag sitta upp ute i paddocken. Spännande!!!

Kursen är redan halvfull, så för de som är intresserade, hör av er för att vara säkra på en plats.

Orkade inte skriva något igår då jag kom hem sent.
Var iväg till Arlanda och skodde en häst på sena eftermiddagen och kom inte hem till stallet förrän klockan blivit halv sju. Då var fortfarande all mockning , fodring, vattenbyte och förberedelse av morgondagens höpåsar kvar att göra.
Och efter det skulle även Ritmico motioneras i paddocken.
Dvs när jag kom hem en bit efter nio var man rätt skakis då jag bara hade hunnit med en macka vid lunch.

Idag kunde jag inte hålla mig längre.
När mamma stod i stallet och höll i Ricken medan jag höll på att stå i stigbygel och "kicka" lite under magen med det andra benet, kunde jag inte låta bli att sätta mig på honom.
Oj, vilken känsla det var! Och va hög han var!
Och inte det minsta spände han sig av att jag satt där och flaxade med armarna, gungade i sidled och drog med foten över hela hans rumpa när jag satt upp och av!

Jag säger bara Waow, vilken känsla det är efter allt vi gått igenom.