Körde ett träningspass med Mantua och Harry inför championatet. Harry är helt fantastiskt duktig och jag njuter för varje steg som han svävar fram brevid mig.
Åh vad jag älskar den hästen!
       För att bara vara två år tycker jag han är så utvecklad redan och jag kan bara fantisera om hur han blir som vuxen.

Även Mantua visade idag upp sin jättefina trav som jag vet att hon har, men som hon dessvärre aldrig visar upp i ridhus.
Har de två sista gångerna haft en serreta på henne och vilken skillnad det blev.
Ångvälten blev väldigt lyhörd på mig och gick i alla olika tempoväxlingar i skritt en bit från min sida och tvärstannade så fort jag gjorde det.
När hon travat färdigt längs långsidan bad jag henne göra halt och hon ställe upp sig helt perfekt med benen varje gång!
Om hon bara är hälften så duktig på utställningen kommer jag spricka av stolthet över henne.

Lagom till jag var klar med hästarna och de var utsläppta i hagen igen blev det plötsligt mörkt. Sen tog det bara några sekunder innan det började ösa ner. Och inte i form av regn, utan hagel stora som ärtor!
Såg hur Harry laddade i hundranittio blås i hagen med sikte på stoflocken mittemot honom, och jag hann tänka " Nu hoppar han".
Men han stannade precis vid staketet och jag drog med mig en regnjacka i farten på väg ut till honom, där han nu stod hopdragen med rumpan under sig och tyckte inte alls det var kul att bli bombarderad av hagel.
Men när jag kom fram slutade haglet och gick över i regn för att strax därpå börja åska.
Min första tanke som flög genom huvudet var; Inte här också!

Tog ett snabbt beslut att ta in hästarna, men lika fort som ovädret kom, så försvann det innan jag fått fram grimman.

Usch, nu kommer jag aldrig mer tycka det är mysigt med åska.

Sen måste jag ju också berätta att jag är SÅ nöjd med nya bilen. Spinner som en katt.
Min lilla Toya.
  Bilhandlaren som bytte in vår volvo, har nog fått sparken...

Det sägs att tiden läker alla sår.
Jag undrar om de som påstår det har varit med om att en väldigt speciel vän,
plötsligt utan förvarning rycks ur ens liv.
Tiden läker alla sår. Ja, efter många år.
Efter några år bildas det äntligen en skorpa över det blödande såret,
men skorpan är fortfarande så tunn att skrapar man lite på den börjar det blöda igen.
Tids nog är skorpan tjock och har slutat blöda, men kvar lämnar den ett ärr som påminner om den älskade vännen som en gång för länge sedan fanns i ens liv.
Tiden läker alla sår men Ärret kommer alltid att finnas kvar.

Idag grät jag.

Tanken på S som mist sin underbara hingst och samtidigt vandrade tankarna även till den dag vi miste våran fantastiska häst på ett lika plötsligt sätt.

Lördag morgon började bra med en mamma som vaknat med nackspärr, jag som blivit förkyld och därmed en känsligare allergi och Fredric med en huvudvärk.
Det var rena rama sjukstugan som under hela lördagen körde hem vinterförrådets hö-ranson.

I år klarade vi oss rätt bra då Fredric köpt traktor, dvs man är inte lika beroende av andra utan kan klara sig själva.
Vi fick låna två vagnar som vi lastade på så gott vi kunde. Inte för att det blir lika fint staplat som när bönderna gör det, men 2 ton per vagn fick vi på iaf.

Sen hem för att lasta av alla balar igen.
  Nu är det så att vi inte har någon hötransportör, eller vad det heter, utan vi måste stå i skrindan och kasta upp höbalarna. Första och andra varvet går väl an, men sen blir det tungt, och tyngre och tyngre.
Fredric som är stark som en oxe kastade upp de första två tonen själv medan vi staplade och på andra lasset fick han hjälp av Peo.
Det blev en liten fin hög på skullen...

  Men den sista balvagnen körde vi bara in på logen för då började vi bli riktigt möra.
  
6 ton totalt hämtade vi och då ska man ju tänka på att man lastat på det oxå, så 10 ton hö har vi lyft under lördagen och då har vi hälften kvar att hämta.

Men det tar vi lite senare när vi har förstärkning av syrran och hennes karl.

Vaknade kl 4 i morse av att det blev alldeles ljust i sovrummet, trots persiennerna.
Tog en liten stund innan jag fattade att det var blixtar då det kom flera stycken innan åskan började mullra. Sprang upp och drog ur alla kontakter till diverse apparater och la mig sedan igen och räknade. Det gick mellan 2 och 10 sekunder mellan blixtarna men åskan lät dovt långt bort. Skönt.
Men sen rätt var det var smälde det till så rutorna skakade!
Tankarna gick direkt till alla hästarna i stallet, men det tog inte lång stund innan åskan drog förbi och blev ersatt med regn istället.

Harry var den enda som hade rent och fint i sin box på morgonen. De andra hade nog vandrat runt och varit oroliga under ovädret för det var kringspridd skit i hela boxarna.
Satte mig och läste igenom lite olika bloggar på fm och fick väl läsa något som är så hemskt att man knappt tror det är sant.
Under lördagen hade förmodligen samma oväder befunnit sig i skåne och blixten hade slagit ner i en häst. Och inte vilken häst som helst.
Saras jätte fina hingst Trazzel på stuteri Pepino var det som blivit drabbad.

Trots sina 4 år var han redan en stjärna, en stjärna som nu slocknat.
Hur klara man sånt ? Nu har hon förlorat 3 hästar på tre år.
Jag kan inte släppa tanken på Trazzels tragiska bortgång.
Jag sänder mina starkaste styrkekramar till dig Sara.

Oj va dåligt med bloggande det varit, men jag har varken haft tid elle lust när man fått en sista lilla stund på kvällen. Datorn har mest varit till för sponsorjagandet till championatet.
Vad har hänt då.

Tja, bägge hästarna som är anmälda tränas för fullt och det går riktigt bra faktiskt. Har till och med fått Mantua att trava på fint längs långsidan istället för att gena ut framför mig.
Jag har allt att tacka kursen för!

Sista grimman är färdigsydd och det är bara ledtyglarna kvar.

Volvo skrället har vi bytt in på en bilfirma och är nu mycket nöjda bilägare till en Toyota Avensis 2,2. Oj, va fint den går.
Konstigt nog märkte inte bilförsäljaren alla felen på volvon när han provkörde den, utan böt glatt in den då den var så pass fin. ( ja på utsidan, vänta bara till du märker felen under skalet!) Så det blev bara 40´ i mellanskillnad.
Måste nog säga att lite dåligt samvete har jag nog, men tröstar mig med att de faktiskt har en egen verkstad för sina bilar...

Robin har avslutat sin pencillinkur på 84 ! tabletter nu ikväll och ingen är nog gladare än hon att slippa dem! Fattar inte varför de skriver ut tabletter till så små barn?
12 tabletter om dagen! Har känt mig som värsta knarkaren där jag sitter och mosar dem till pulver på skeden. Men nu är det äntligen över. För den här gången.
Hoppas remissen till barnspec kommer snart.

Var iväg till blodbussen igår och bidrog med en påse blod.  Det hade varit 24 stycken som lämnat innan mig. De tyckte det var rätt mycket, medan jag själv tycker det är FRUKTANSVÄRT LITE om man tänker att det bor nästan 1000 människor här i Fjärdhundra.
Tycker det är så "roligt " med människor. De hittar på alla möjliga ursäkter till att inte lämna blod, och en del VILL helt enkelt inte. Men nog jäklar vill de HA blod den dagen de behöver!

Nej, fler blodgivare vill jag se!
Kan meddela er som är livrädda för nålar, att det finns inga som är så proffsiga på att sätta nålar som de på blodcentralerna/blodbussarna.
Tycker personligen att det gör bra mycket ondare att sätta dropp eller ta blodprov!

NU efter en hel sommars torka får vi regn. Och nu vill jag inte ha det, fö jösses va lerigt det blir i hagarna direkt.

Här är bilder på hur ena sommarhagen såg ut i juli. Och då är det ändå bara Harry som gått och betat där! Till och med maskrosorna och klövern har torkat bort.
   

Märrarna satsar stenhårt på lerinpackning nästintill varje dag. Jippi.
Så det är mer träning från marken än uppsuttet just nu, då jag tröttnat på att pigga bort lera i minst en halvtimme varje dag, med ett resultat på en grå dammig häst.

Potatisen växer så det knakar och nu väntar vi bara på att det ska torka upp lite i marken så vi kan ta upp den.
Snygg bild va! Men för att man ska se storleken på potatisen så blev det en ölburk!
Tänk på att vi satt 125 kg potatis!!!!  Tror vi satt lite för mycket...
Vi kommer få äta potatis till det sprutar ur öronen.

Var även ut lite drygt en timme i skogen igårkväll med mamma och vi fick ihop rätt bra med svamp. Smörsopp, Karl Johan och kantareller.
Skogens guld. Finns det något goare än smörstekta kantareller?

Som många säker vet eller läst i tidigare inlägg har ju min lilla skrota Robin dragits med en flera månaders lång urinvägsinfektion som hon blev behandlad för. Hon blev bättre ett litet tag och sen började hon kissa på sig igen. Hon hinner sällan till toaletten och skäms som en hund när hon inte hinner.
Lämnade nytt urinprov som "tyvärr" inte visade något. Ett par månader till har gått och jag lämnade  in ett nytt för ett par dagar sedan då hon inte blir bättre med sitt kisseri.
Läkaren ringde nyss, och visst har hon urinvägsinfektion!
Så nu ska hon få mer medicin och sen får vi en remiss till barnspec. för vidare utredning.
Min stackars lilla skrotunge .

Har hunnit träna Harry lite sen visningskursen och han har nog lagt det mesta på minnet.
Han verkar vara en väldigt klok och lättlärd häst.

Ska ta tag i ångvälten Mantua också och få lite fason på henne med inför championatet.

Var iväg och skodde i onsdagskväll och kom inte hem förrän kl 22 och nu i efterskott är jag glad att jag kom hem då, för dagen efter när jag skulle iväg och sko började hela bilen bolma när jag stannade vid ett rödljus. Tittar på tankmätaren och konstaterar bara att bilen som ska dra 0,5l/milen, nu dragit ca 1,5l /mil och då vet jag precis var jag ska titta när jag öppnat huven.
För nu hade "pluggen" från slangen till bränslespridaren hoppat ur igen och hela motorutrymmet var fullt med diesel     .
Lyckades få fast den igen och sen var det bara att bege sig hemmåt i sakta mak med många stopp på vägen för att kolla läget. Men tur nog satt den hela vägen hem igen.

Men nu har jag hittat en ny bil vi ska åka och titta på, och jag kan lova att det INTE är en VOLVO igen!

Behöver jag säga att jag HATAR min bil! 

Nu så har jag anmält både Mantua och Onis till championatet och jag känner mig mer taggad än någonsin efter gårdagens kurs.
Idag har jag varit hemma med Robin då det varit planeringsdag på hennes förskola, men imorgon ska jag börja träna hästarna!

Var inne på Region Mitts hemsida och vem får man se på hela fyra bilder? Jo min lilla Harry.
http://www.rmpre.se/event_artikel_kurshandler_11.html

Gårdagen tränade jg att lasta Harry igen, fast med mellanväggen denna gång, och det var lika lite problem som gången innan. Han knatade rakt in, vi flyttade väggen, la på bommen och stängde igen. Allt medan han stod och käkade hö där inne i godan ro.

Lika imorse. Kl 7 släppte vi ut hästarna ( även Harry för att morgon kissa då han inte gör det i boxen), mockade och åt frukost för att lasta och bege oss till Gesta på visningskursen.

När vi lastade ur körde det runt två traktorer strax utanför transporten och jag vet inte om Harry ens uppfattade dem! Han knatade lugnt och fint efter mig till sin utebox som han fått och stod så snällt med ett sto en box längre bort. Inte ett ljud från honom.

Hann med att titta på några ekipage innan det var vår tur, och fånigt nog hade jag fjärilar i magen när jag gick in med honom i ridhuset.
Men trots att Harry inte varit i ett ridhus tidigare, och nu dessutom med rundbalar längs med hela väggarna och publik på kortsidan, så gick han på som om han inte gjort något annat!!!

Fick hur mycket tips och råd som helst om hur jag ska träna  på volt, längs långsida och uppställning.
Paco hade hur mycket positivt som helst att säga om Harry och jag vet inte hur många gånger han kommenterade hans enormt fina huvud och taktfasta fina trav med ett extra plus på bakbens aktiviteten. Han tyckte Harry var en väldigt klok och lättlärd häst som var riktigt snygg.
Det gjorde ju att man kände sig lite extra stolt när det kommer från en spanjor som själv framgångsrikt visar hästar på högsta nivå.

Fick visa ett till pass på em då de andra skulle träna på ridprovet och han skötte sig precis lika bra då, men när vi var klara märktes det att han hade fått mycket i huvudet att tänka på.
Lastade lika lätt som tidigare, och han stod som ett ljus även hem. Man tror nästan släpet är tomt om man bortser från vikten.
Vi kom hem till 19.30 och då var jag tvungen att släppa ut honom en stund i hagen för att sträcka lite på benen, samt att han behövde kissa, vilket han inte gjort sen imorse!
Det blev en nyspånad tjock bädd åt honom och jag misstänker att han kommer sova som en stock i natt. Det kommer iaf jag göra.
Har klottrat ner allt jag ska tänka/träna på så jag inte glömmer något och på tisdag ska vi se vad vi lärt oss!

Gårdagen jag tänkt ägna till hästarna gick i stöpet. Hela dagen regnade det ordentligt, så det blev gott om tid till läderarbete istället. Hann skära till alla remmar, kantskära och färga dem till tre grimmor. Måste bara vänta på lite spännen från danmark innan jag kan sy ihop alla.

Idag däremot var en helt underbar sommardag. Lagom varmt med lite fläktande och sol.

Vi började med att rida Semilla och köra Assmilla . Det var första gången som Semilla kom ut på en riktig ridtur ute, och tanken var att ha med Assmilla som "draghäst", men det visade sig att Semilla tyckte det var så spännande att hon traskade på först istället. Totalt avslappnad.
Hon förvånade mig helt då hon to m travde på ett rakt spår hela tiden utan att vingla på vägen.
Endast två ggr behövde jag lite hjälp av Assmilla då hon såg något som verkade lite konstigt. Inte för att hon stannade helt, utan bara saktade in lite så Millan kunde skritta förbi och diret hakade Semilla på.
Tog även den första galoppen idag!

Sen tog vi Mantua och Fabian. Mantua hade i ren protest (över att jag pysslade med Semilla först och inte henne) haft sina små race i hagen och dessutom skaffat sig en rejäl helkropps lerinpackning medan vi var ut första svängen!

Hon som var så ren och fin efter gårdagens regn...

Men efter en halvtimmes borstande var leran borta och kvar var en grådammig häst.

Fabian fick en ny större rockard bakom sig idag, vilket han tyckte var lite konstigt till en början och inte ville gå fram ordentligt, utan började backa och lyssnade inte riktigt.
Men efter att han blev ledd ut på vägen och till en början tömkörd brevid vagnen så kunde mamma hoppa i och sen skötte han sig jättebra hela turen.
Även Mantua gick super och tyckte det bara var kul att komma ut efter en riktigt lång vila pga hennes svullna ben.

Sen blev det lunch både för hästar och oss för att efter det plocka in min fina Harry och lastträna honom inför helgen.
Hade väl inte trott att det skulle bli så mycket bekymmer, vilket det inte heller blev. Han gick fram till rampen, stannade, fortsatte gå med bakbenen till bäggebakhovarna i stort sett slog i framhovarna, noseda på rampen och sen gick han rakt in efter mig.
Backade ut efter ett tag och sen gick vi raka vägen in utan att stanna två gånger till.
Han var cool lugn där inne hela tiden och hade fullt upp med att försöka gnaga loss hönätet, smaka på sprintarna till frambommarna osv.
Jag blir bara så glad av att hålla på och jobba med denna häst.

Sen hann vi även med ett pass med Beda innan det var hämtning av barn.
Mamma tömkörde henne i paddocken och jag gick både brevid och lite bakom henne med ett par inkörningsskaklar som jag drog bakom mig som är i plast och låter väldigt mycket mot sanden. De är även lätta att lyfta upp när de är förspända och trycka lite med på sidorna för att vänja in dem vid tryck när man vänder osv.

Beda var väl inte riktigt bekväm med ljudet idag, då det var första gången, så det får nog bli ett par gånger till innan hon spänns för, då hon ganska lätt stressar upp sig när hon blir osäker.
Men hon var jätte duktig idag.