Startade från stallet kl 8 med två underbara hästar som bara kliver rakt in i varsin transport.

Det höll på att bli väldigt tokigt då jag fick veta två dagar innan utställningen att Mantua skulle placeras utanför tävlingsområdet, några km längre bort, vilket jag hade svårt att gå med på då jag vill ha full koll på båda hästarna, samt att jag ska hinna med att vara funktionär. Men på fredagkväll fick jag veta att Mantua fått en box i samma stall som Onis och då kunde jag slappna av.
Övervägde nämligen att låta styka Mantua om det inte fixade sig med boxarna.

Onis var hur lugn och fin som helst när jag lastade ur honom och lunkade snällt efter mig in i stallet förbi gapande hingstar och ställde sig och började äta hö i boxen!
Snacka om att ta allt med ro.
Han fortsatte att sköta sig utmärkt även under uppvärmningen. Det enda som han kanske inte var lika uppmärksam på som hemma var väl halterna när jag bad om det, för han traskade på i sån fart att jag önskat att jag hade lite längre ben för att hinna med utan att störa honom.

Själva visningen kunde jag inte vara mer nöjd med grabben. Kunde inte begära mer av honom då han gjorde precis allt jag bad om.
Och att detta dessutom var andra gången han vistades i ett ridhus, första gången med publik, ljud, speglar, blommor mm.
Åh, va stolt jag var!
Tyvärr blev det inga bilder som gick att använda, men man kan ANA hur de skulle sett ut om de var skarpa...
       

Han fick 88,5 p och med 19,5 på gångarterna, vilket han slutade på en tredje plats med.
Med tanke på att han bara är två år, så är jag nöjd med den poängen för då vet jag att vi kommer klättra med poängen ju äldre han blir  .
Var flera andra uppfödare som tyckte han så riktigt fin ut och som menade att han var värd att vänta på.
I mina ögon var han dagens vinnare!

Mantua hade jag väl egentligen inga förhoppningar på då jag redan vet att den här domaren inte tycker om denna modell av häst, men hon skrapade trots det ihop 90,5p och en tredje placering även hon.
Hon gick däremot vidare på gångarter som hon vann i sin klass.
För en gångs skull var hon riktigt peppad i ridhuset, vilket hon inte brukar vara, men jag fick förklaringen till det när vi värmde upp inför klassen.
Det var ett sto med föl vid sidan.
Mantua blev alldeles tokig när hon såg fölingen! Hon slutade lyssna på mig och drogs som en magnet mot fölet samtidigt som hon mumlade (pratade) med den.
Snacka om att hon blev blixtkär i den.

Insåg där vilken mamma hon kommer att bli. En otroligt kärleksfull mamma och en tigrinna mot andra inkräktare...
Så när det var dax att springa längs långsidan av ridhuset var det inga problem för henne att visa lite av sin trav när hon sprang mot fölet som stod vid sin mamma och väntade på sin tur.
   

När vår klass var avslutad åkte funktionärsvästen på och sen var man allt från "parkeringsvakt", mocka skit i ringen, släppte in/ut ekipage på banan och visade var fotograferna fick var och hålla fritt från folk där hästarna passerade.

När lördagens tävling avslutades ville jag helst åka hem med bägge då vi inte gått vidare för att tävla om någon sto/hingst titel. Men då Mantua gått vidare på gångarter var hon tvungen att stanna till söndagen.
Kändes skitfånigt att stanna och tävla mot en hingst som fått 24p på gångarterna, men om jag valde att inte visa Mantua så skulle hennes resultat strykas helt.

Onis fick alltså åka hem, och det var jag samtidigt glad för.
När vi kom hem gick jag ut till hagen med honom, och så fort jag hakat av grimskaftet pep han till av lycka innan han drog iväg i fyrsprång, överlycklig att vara ute efter en hel dag på box, även om han bara hann vara ute en timme innan alla hästar åkte in för natten.

På söndagen hade Mantua tröttnat helt på att vara i boxen, eller på stället överhuvud taget, och jag kände väl inget speciellt när vi skulle in för att tävla om gångarterna.
Mantua var trött och visade ingenting som var värt att se, men även om hon hade gjort det var det omöjligt att slå Armas med sin FLYGANDE trav.
Han var en självklar värdig vinnare, vilket han såklart blev också.

Bild på en uttråkad och trött tjej.
 

Idag har jag varit till barnspecialisten med Robin.
Efter undersökning verkade hon vara lite förstoppad ( vilket man inte behöver märka ), vilket i sin tur kan påverka hennes kisseri, så vi har nu fått ett laxerande medel till en början och en remiss till Akademiska i Uppsala där de även ska undersöka hur urinstrålen ser ut, trycket, ultraljuda blåsan osv. osv..
Känns bra att "bollen kommit i rullning" ang hennes problem och hoppas på att vi kommer fram till en lösning snart.
Tråkigt bara att det ska behöva ta ett helt år innan man får den hjälp man önskar.

Det blir en tuff höst för Robin då hon även blir fem år i november, och då är det dax för hela LKG-teamet på Ackis att undersöka hur alla spalter vuxit samman, planera inför kommande operationer, göra gomavtryck mm.

Min lilla tjej har nog redan träffat fler läkare än en vanlig människa gör i hela sitt liv  

Mamma hade tagit ledigt idag och vi tog en lång god frukost med barnen efter att hästarna fått sin frukost och kommit ut i hagarna med sitt hö.

Jag passade på att mocka medan mamma gjorde en snabbkaka med blåbär som vi tog med oss till grannen lite senare, där vi stannade på fika innan vi lånade med oss deras transport hem.
 
Lite halvjobbigt att behöva åka med två ekipage imorgon, men vad gör man inte när en är hingst och den andra är en villig brunstig märr!

Förberedde med hönäten, höbalar, hinkar och diverse saker som ska med imorgon.

När klockan blivit halv fyra hämtade jag in Mantua från hagen och började lite smått med att trimma öron och käklinje, samt raka svans och man på henne innan Freddan kom från jobbet och befriade mig från barnen.
Då först kunde jag börja duscha Mantua ute på stallbacken.
Hon skötte sig riktigt bra. Det var vid något enstaka tillfälle som hon gick ett varv runt mamma som höll i henne, då det var lite jobbigt när vattnet rann ner över baken och in vid den rakade svansen tyckte hon.
Sen var det boxen för hennes del med täcke.
 

Nästa man till rakning var Onis. Eller rättare sagt det enda som klipptes på honom var tussarna som stack ut ur öronen.
Den killen upphör aldrig att förvåna mig! Han har aldrig blivit duschad och ändå står han som ett ljus hela tiden. Han tog två steg bakåt tre ggr när jag la på den skummiga svampen för första gången, men sen stod han helt still.

Även han fick på sig täcke och det var en trött men nöjd kille som gick in i en nyspånad box lite senare.
  Sen fick resten av hästarna komma in, lite tidigare ikväll, och klockan 20 släcktes det i stallet.
Nu ska jag bara lägga fram kläder, pass mm så jag inte glömmer något imorgon.

Håll tummarna för oss imorgon   .

Dagarna går i ett med skoningar, föräldramöten, förberedelser med sponsorer inför championatet osv osv.

Nu har vi börjat plocka upp potatisen och är uppe i sju fulla lövkorgar som vi haft ut i torvbädden på lösdriften ( där det inte är hästar just nu) där de fått torka innan de slusats vidare ner i nätsäckar. Och då har vi bara tagit upp kanske en femtondel av landet!
Tyvärr verkar regnet hålla i sig och det blir bara smetigare och geggigare för varje dag.
Både i landet och i hagarna.

Nu börjar det dra ihop sig inför championatet och nerverna börjar komma krypande. Är SÅ nervös inför vad domaren kommer tycka om Harry.
Egentligen spelar det ingen roll, för jag vet hur snygg och vilket otroligt spyke den killen har. Han är bäst i mina ögon!
Men det skadar ju inte om domaren håller med mig .

Ska fixa hovarna på dem bägge och kommer nog plocka av skorna på Bambi till utställningen i hopp om att hon lyfter lite bättre då hon blir lättare i hovarna.
Sen på fredag är det shamponering av bägge och frisering.

Så nu har gett ifrån mig ett livstecken! 

Ja, som rubriken lyder så tror jag vi får hela sommarens regn nu istället.
Nu har det regnat så länge att det är vattenpölar på gräsmattan(!) och halva paddocken står under vatten.
Men det är bara gilla läget, för träna hästarna måste jag ju.
Körde igenom Onis på onsdagen och då var han lite extra laddad då han inte tränats på en och en halv vecka. Åh, jag bara njöt av att se honom arbeta.
På torsdagen satt allt ännu bättre, men han kanske inte bjöd på de bästa rörelserna, men det är helt förstårligt med detta underlag och väder.
      Även Mantua skötte sig lite extra bra med rörelserna på onsdagen och redan dagen efter hade hon tröttnat på den övningen...
Så jag kommer nog bara träna henne en eller två ggr till kommande vecka, så kanske hon är laddad till championatet.
Jag hoppas bara att hostan blivit bättre till dess, för jag blir alldeles svettig av att bara borsta hästarna och att springa med dem så flåsar jag som en gris. Noll ork.

Har idag varit iväg till Marianne på Segling och skott/verkat sex av hennes hästar.
Mycket roligt att se dem allihop live, men jag hoppas jag har bättre tid nästa gång, så vi hinner prata och titta lite mer på alla hästar. 

Mamma håller på att bolla med tanken om att sälja Bedelia.
Med de poäng som hon tog på premieringen ( 42p) så är det synd om ett sånt sto inte sätts i avel. Och då mamma inte kan slita sig från sina uppfödningar, har hon sagt att hon inte ska ha något mer föl.
Dessutom smälter hon inte in riktigt i flocken. Hon har ingen riktig kompis förrutom stora Semilla, men hon står oftast med Mantua. Flisan och Assmilla håller ihop och ibland fabbe och flisan.
Så det är lite synd om Beda.
Vi får se hur det lider.

Även Fabian är till salu för de som vill ha en riktigt framåt, arbetsglad kille.

Har inte haft något att rapportera om på sistone då jag har dragit på mig en rejäl förkylning. Jag har hostat så jag spytt nästan, så även all träning med hästarna har legat på is den senaste veckan.

Men idag har jag iaf trotsat min kropp och med hovis hjälp har jag idag skott fem hästar, när det var klart väntade stallsysslorna och när jag kom innanför dörren kl 20.30 var jag tokslut.
Det blev en lite tidigare ingång för hästarna, men eftersom jag var trött och mamma tokslut ( då hon ligger lite efter med samma förkylning) och det började regna så blev det en tidig kväll.

Syrran kom över ikväll också och ska stanna till torsdag. Hon ska ut i vår skog och plocka svamp några dagar och ställa om sin dygnsrytm oxå.

Hon kom hem igår efter att ha suttit i 31 timmar på ett flygplan från Bali.

Får se om jag har något vettigare att skriva imorgon, men nu har jag iaf gett er ett livstecken...