Var iväg och skodde igår, både i Tungelsta och hos grannen.
Fick fixa alla fem hästarna helt själv igår, då deras hovkvalite blivit så mycket bättre nu ( tidigare var det hålväggar och spröda trasiga hovar), så i fortsättningen får jag sko och verka dem själv utan min lärare.

Var förbi mamma också och hon mådde allt utom bra. Hon svettades samtidigt som hon frös så hon klapprade tänder och mådde som om hon höll på att dö.
På fredagkvällen hade hon avslutat sin kur med smärtstillande.
För skoj skull hade hon googlat för att se vad tabletterna innehöll, och det visade sig vara ren morfin! Och de hade hon ätit 2-3ggr/dag i 5 dagar så nu hade hon en rejäl avtändning.
Stackarn.
Peo tyckte så synd om henne till slut att han sa åt henne att hon kanske skulle ta en tablett ( vilket hon ju inte gjorde).
Snacka om att det kan vara lätt att bli beroende!

Hon mådde fortfarande dåligt idag, men bättre iaf.
Nu hade hon bara en TJOCK jacka och satt framför en värmefläkt...
Men hon följde på en promenad när jag skulle leda Robin på en ridtur.
Vilket härligt väder det var, solen sken och det var vindstilla.

Det är riktigt kul att se Robin rida nu, hon ser ut som om hon är född i sadeln, sitter helt avslappnat och lite lite tillbakalutad, vilket hon fick användning för idag när Assmilla blev lite rädd och gjorde en liten burn-out när Fredric kom släpandes med massa kartonger som han höll på att elda i en tunna på stallplan.

Trodde först hon skulle bli rädd, men inte! Hon morrade lite, sa dumma häst och sken sedan som en liten sol över att hästen ändå hade sprungit med henne.
Sen tjatade hon halva ridturen om att hästen skulle springa.
Vill inte att hon ska lära sig trava i en hal overall utan vänta till sommaren, men när vi kom till en svag backe tog jag ett tag i overallen och lät Assmilla trava några steg till Robins förtjusning.

Jag ser framför mig; om två år kommer vi ha riktigt slanka shettisar då Robin kommer fara runt som en liten tok på dem i full fart.

Ja, jag har inte haft tid att ens slå på datorn sedan i torsdags, så det har blivit dåligt med bloggande.

Var in med med krockskadade bil till volvo i fredags iaf och optimisten jag trodde att jag skulle få tillbaka den om ca en vecka...
Svaret blev; i slutet av februari !

Det visade sig av det lilla han bara kastade ett öga på bilen att klimatanläggningen (ac:n) är skadad under grillen och att styrboxen som hängde ner i marken  som påverkar turbon, (vilket förklarar varför den gick så ojämnt) också är skadad.
Sen lär de väl hitta både det ena och det andra under den...

Så nu har jag lånat Fredrics syrras sambos ( det blev långt) bil, som jag genast döpt till röda snigeln.
Med den behöver man tre km fri sikt för omkörning och långtradarna accelererar ifrån mig vid korsningar/påfarter/stoppljus!

Men det kanske är bra. Då blir det inga fortkörningar och jag kanske hinner se alla rådjur...

I fredags plockade vi ut allt ur skåpen och bänkarna i köket och på lördag morgon efter frukost åkte Fredric med barnen till sin syrra medan jag började lägga papp på golvet.

  

  
Jag är så trött på all furu i köket, så nu skulle det ut!
Själva rivningen gick skapligt fort men det som tog tid var att dra ny el då vi skulle byta spisen mot en häll och flytta ugnen och micron, diskmaskinen och kylskåpet.
       
Så här såg det ut på lördagkvällen.
   
Söndagen gick till att göra klart all sågning mm som dammade så vi sedan kunde börja städa inför barnens hemkomst.
Det är ingen höjdare att ha två barn somspringer runt när man plastat in hela köket och det ligger en cm kakeldamm och spån på hela köksgolvet...
Men vi hann klart med det också.
       
Alla luckor till skåpen kommer först på måndag nästa vecka, så det ser ju kanske inte så kul ut just nu.
Kims första kommentar när han kom hem var: " Ja, det här blev ju inte så fint !"

Igår åkte vi och införskaffade skifferplattor som jag ska ha på bänken och tittade samtidigt på kakel till väggen. Hittade ett kakel som jag föll som en fura för, och gissa, det var slutsålt och kommer ej tas hem mer!
Har inte hittat det någon annanstans heller, så jag känner mig smått desperat då jag verkligen vill ha det.
Så jag ska ringa varenda kakel och klinker butik i hela Sthlm om jag så måste!

Sen fick jag leka färdtjänst åt mamma som nästan tänkte åka in akut på söndagkvällen då hon fått en ischias som höll på att knäcka henne helt.
Hon bokstavligen kröp på händerna!
Fick en tid till sjukgymnasten som inte trodde det var ischias utan en REJÄL muskelinflammation i stora sätesmuskeln och en bit ner på lårets utsida.
Men nu har hon fått rejält starka smärtstillande tabletter och är alldeles snurrig i huvudet, samt starkare alvedon och ipren, så hon är hög som ett hus ! 
Men idag kunde hon åtminstone sitta ner och röra sig skapligt.

Skulle iväg imorgon och sko också, men de ringde från dagis och sa att Robin är rejält dålig i magen, och då Freddan är i Grizzlyhamn och jobbar den här veckan, gick den planen i stöpet. Får flytta det till helgen.

Bara för tanken jag tänkte igår om han som gav mig stenskott...
Hann inte mer än någon kilometer hemifrån imorse när jag skulle in till Enköping och lämna Robin på dagis.

Kolsvart ute och rätt var det är bara smäller det till, hinner se något brunt som försvinner in under bilen och sedan ett väldans skarapande från bilen.
Först då har jag lyft foten till bromsen, för så fort gick det. Jag hann inte ens se från vilket håll den kom ifrån, men misstänker att den sprang in från förarsidan med tanke på skadorna, sedan in i grillen och för att bli överkörd.

Det första man tänker är; vi klarade oss, hur gick det för rådjuret!
Med tanke på att det blev en klockren träff i ca 110km/h var ju svaret givet.
På med varningsblinkers och han bakom mig är så snäll och stannar för att se om jag behövde hjälp.
Han kastar undar undan det enormt stora rådjuret över snövallen och sedan hjälptes vi åt att försöka plocka upp kofångare, skydds"plåten" mm som låg utspritt på hela vägen.
Han tejpade även upp styrboxen som hängde ner i marken, så jag kunde fortsätta min resa.
     
Ringde även och anmälde till polisen.

Blev en långsam färd till dagis då bilen inte gick rent, den tappade kraft då och då, men till slut var jag hemma igen till otåliga hästar som undrade varför de fått stå inne 40 minuter längre än vanligt!

Hovis kom strax efter och vi fick åka hans bil, då jag nu är utan.
Skodde mina två nya kunders hästar som var hemskt sneda i hovarna, så jag var glad att Leffe var med och sedan bar det av till Sollentuna.

Mockning när jag kom hem och sedan kom Fredrics systers sambo med sin ena bil som jag nu får låna ett tag framöver.
Ska väl lämna in den på volvo imorgon och bli 5000:- fattigare på självrisken då vi visst inte hade vilttillägget i försäkringen.

Nu är jag helt slut i både kropp och huvud och ännu tröttare lär jag vara i morgon då jag förmodligen kommer köra över både det ena efter det andra rådjuret inatt.
Kan avslöja att min hjärna är VÄLDIGT aktiv på nätterna och man ibland är helt slut av alla drömmar man haft...

Gick hela varvet runt i stohagen och kladdade crub stop på stolparna.
Det är nästan så man tror vi har bävrar i området, för nästan varje stolpe i hagen är angripen!
Även min tränare har det problemet framåt vårvintern.
Grabbarna har för mycket bus i sig för att ha tiden att gnaga på stolpar, när de kan knaga på varandra istället, så det är ju skönt.
Märrarna har inte lika mycket bus i sig och verkar bli uttråkade trots alla granar vi slängt in i hagen och nu har det blivit en ful vana att gnaga stolp!

Men nu får de en funderare om de gnager, för det smakar STARKT och F-N.
Jag VET, har själv fått lite lite i munnen och jag gick och spottade en hel dag efter det.

Har verkat Harry idag och han var så duktig! Han stod helt still och röck ingenting med benen medan jag klippte med tången på honom.
Tog bara fram för att inte tålamodet skulle börja tryta på honom då han ville ut till frukosten, så vi tar bakhovarna på fredag.

Imorgon hinner jag inte då jag ska iväg och sko två nya kunder här i trakterna och sedan iväg till Sollentuna och sko en annan.

Pratade även med Fredrics kusin nu ikväll och det verkar som att jag kommer få ta över även deras lilla ponny som fått problem med benen då deras hovslagare tar ner allt i trakterna så vinkeln på hovarna blir fel.
Min lilla kundkrets växer!

Jo, just det!
Undrar om man får preja ner någons bil i diket för man blir arg!?
När jag hämtat Robin på dagis och är på väg hem, smäller det plötsligt till i bilen så jag trodde det var någon som skjöt!
Min prickfria fina framruta på bilen har nu ett stenskott som är stort som en tio-krona! Åh, va arg man blir! Hade bara lust att preja honom av vägen, eller åtminstone stoppa honom och säga till honom att han får fixa det.
Men det är väl bara att bita i det sura äpplet och fixa det så fort som möjligt, för rutan kommer garanterat spricka när som helst med den storleken av stenskott.

Har varit dåligt med bloggande, men har egentligen inte haft något att skriva om.
Har varit sjuk hela förra veckan med snuva och halsont som gjort att jag knappt kunnat svälja.

"Harry" fortsätter att avverka spännena på sitt täcke på löpande band . Är nog uppe i fem spännen nu.
Är det inte hakarna som  som går sönder ( snabbknäppe i bogen) så är det självaste spännet, så just nu är det ihopsnört med tråd!

Har även anmält Semilla till avelsvärdering. Får se om det blir på Gesta gård som tidigare.
Måste även börja luska runt lite om var det kommer ordnas avelsvärdering för shettisarna i år. Bedelia blev ju tre i år och vi ska väl hoppas på ett avelsdiplom på henne.

Var iväg i lördags och skodde hela dagen. En i Vallentuna och fyra i Uppsala och igår skodde jag även grannens häst.
Från och med Maj månad kommer det nog bli mycket. En kompis till min hovslagare/lärare ska flytta utomlands och undrade om jag ville ta över hans kunder.
Det är bara tacka och bocka!
Det kommer bli ca 30 st i dalarna.

Fredric har också hunnit bli ett år äldre förra veckan.
Nu har han passerat 40 strecket...Dvs 41 bast! Och lika snygg som för 9 år sedan när vi träffades.

Under helgen har allt förvandlats till skridskobanor igen. Igår och idag har det varit hela 4 plusgrader ute och snön försvinner oroande fort och kvar blir bara massa vatten och is.
Vi får väl se hur det blir senare i veckan när det ska frysa på igen...

Nu har vi haft töväder i två dagar. Visst är det skönt att vistas ute då, men hela stallbacken har förvandlats till en stor skridskobana, så Peo drog runt flera varv med sandspridaren innan man vågade gå med hästarna där.

Även i stallet har det varit blött och halt på golvet, men har under dagen torkat upp helt.
Eftersom vi haft så lång och kall ihållande kyla har det gått in genom stenväggarna i stallet och bildats rimfrost på väggarna, vilket nu har smält och resulterat med fuktiga golv.
Stackars lilla Flisan halkade omkull imorse medan hon stod och väntade på att jag skulle trä på Assmilla grimman.
Som tur var gick det bra.

Igår tog vi ( familjen) en repa till IKEA och kom hem med ett nytt kök!
Eller ett halvt... Luckorna fanns inte, utan kommer levereras i slutet av månaden.
Spännande.

Har idag varit på Kims "Julavslutning" som blev inställd innan jul pga att så många barn var sjuka då. Så det blev en liten fest nu ist.
Och typiskt nog delades det ut små påsar med lite godis i.

Kim har tjatat och tjatat om att han vill ha en cross. Men jag tycker både att han är lite för liten, plus att man faktiskt måste "jobba" lite för så dyra saker.
Så han har lovat att inte äta godis på ett hel år, och klarar han det blir det en cross.
Så det kommer bli mycket av god frukt och morots-/ gurk- paprikastavar  i fortsättningen på lördagarna då han älskar sånt.
Men idag på festen gjordes ett undantag...
Men klargjorde att det var SISTA gången för i år!
Och nu när han ligger i sin säng och sover hör jag hur han pratar högt i sömnen om godis.
Det är inte lätt att vara liten. 

Läste på hemsidan för stambokstjänste för PRE att det var dax att anmäla inför avelsvärdering nu.
Tänkte först att det behövs inte i år.
Ops! Semilla blir ju tre år nu i sommar, så henne måste jag ju anmäla!
Gud va tiden går, det var inte länge sedan den var en liten halvåring som kom till vår gård.

Hittade Assmilla liggandes i hagen ute i snöyran.
Ser även att det ligger kvar hösilge från frukosten i hagen som ingen av hästarna ätit upp.
Och med tanke på att Mantua äter precis allt, så börjar man ju undra...

Vi har köpt hösilage från samma ställe i flera års tid nu, men tyckte redan förra året att det blivit sämre. Vi fick dessutom kassera flera balar då vi hittade både ormar och sork i dem.
Nu i år har de flesta varit nästan lika torra som hö och nästan luktat damm, medan en del har varit dyngsura.
Hur bra omställning är det egentligen för hästarna!? från vecka till vecka.

Och nu den här som de inte ens äter upp från!

När jag gick ut till hagen stod Assmilla iaf upp och jag tog in Mantua och verkade av hennes hovar som var i stort behov av det.
Passade även på att klippa av henne manen då den blivit så pass lång att den börjat lägga sig ner.

Hade ut henne igen och allt verkade vara frid och fröjd.

Gick in till mamma och Peo ett tag som satt och tittade på New Moon ( Twillight ) som de lånat av mig.
De hade samtidigt lagt kyckling på gastronomen som jag erbjöd mig att springa och vända då och då för att de skulle se filmen sammanhängande.
Det slutade ändå med att det blev två VÄL GRILLADE och lite svarta kycklingfileer
då vi satt där alla tre framför filmen till slut.

När jag skulle lämna stallet ser jag att Assmilla lagt sig i hagen igen och ber mamma och Peo komma ut.
De plockar in henne och de andra små tjejerna och sedan hjälps vi åt att putta ner en ny hösilgebal, som visade sig vara torr, men luktade iaf okej.
La även in lite vanligt hö som blivit kvar sedan höst övergången till hösilage.

Tog sedan in resten av hästarna då de iaf bara stod och tryckte ute i mörkret i snöyran.
Alla åt nöjt av den nya maten.

Men nästa år blir det en ny leverantör av hösilage!

Vaknade av att det stormade ute. Som tur va snöade det inte, men det hade drivit igen på vägarna så pass att det var omöjligt att ta sig fram på grusvägarna. Fick lov att vända när jag åkte för att hämta hovslagarväskan som va hos mamma, då jag inte ville riskerade att fastna igen ( vilket jag hade gjort om jag försökt för snön var upp till halva snöpinnarna på vägen!).

Begav mig mot Stlhm för att möta upp min hovis.
Jag har av någon anledning svårt för att ligga bakom en hel kö med bilar, blir stressad och de där små hornen växer sakta men säkert ut. Och då det faktiskt var hjulspår på motorvägen blev det en del omåkningar då jag inte orkar ligga i 80-90km/h. Man vill ju komma fram någon gång!

Men jag gjorde en tabbe som hade kunnat gå illa.
Lagom vid Grillby hade jag legat ett litet tag bakom en bilrad på tre bilar för att kolla läget på vägen om det passade med en omkörning, vilket det gjorde..Såg det ut som.
Borde ju haft i bakhuvudet att det är just i Grillby alla olyckor och avåkningar sker...
Påbörjar omkörningen och plötsligt försvinner mina fina hjulspår på vägen och bilen nästan stannar till på motorvägen när jag åker rakt in i en snövall som drivit ut på vägen från åkrarna. I nästan 400 meter hade jag fullt sjå att försöka hålla mig kvar på vägen med en bil som stod på tvären uppepå snön i 100 blås.
Spännande! Kan ju säga att man hade puls.

Men jag får något konstigt tänk att jag vill därifrån och förbi fort och lyckas gasa tillräkligt för att komma förbi bilen och snabbt lägga mig i den "säkra" högra körbanan.

Började med en tappsko i Grödinge, där en nordis trampat av sig en framsko, sen tillbaka till Vallentuna och sist till Sollentuna för skoning.

Kom hem kl 19, lagom för att börja göra kväller för barnen.
Somnade i Robins säng och vaknar en halvtimme senare med en helt bortdomnad arm.
Då ringer mamma och säger att Onis ( "Harry") står i boxen och beter sig konstigt.
Han stod längs kortsidan i boxen och det såg ut som att han nästan försökte rapa/kräkas. Då en häst nu inte kan kräkas är ju det uteslutet, men tankarna gick direkt till Flora, då hon hade foderstrupsförstoppning.

Den sista hösilagebalen vi öppnade har varit väldigt våt och Harry som är väldigt glupsk har bokstavligen stuvat in mat väldigt fort.
Men det kom ingen saliv/slem ur munnen eller nosen på honom eller lät konstigt, utan han fick stå under uppsikt ett tag i boxen och efter ett tag slutade han iaf.
Och en kvart senare hade han börjat pilla med maten igen.
Usch va stressad man blir när de håller på och " krånglar".
Skönt det slutade bra iaf.

Nu ska jag forsätta sova...I MIN säng.