För första gången på läänge sitter jag nu ute i sommarkvällens mörker, lyssnar på lite lugna sköna låtar och hinner kolla av mailen som jag inte kollat den sista veckan  och även blogga lite.
Tänk om man kunde få sisådär 10 timmar extra per dygn...

Harrys rygg verkar helt bra nu. Svullnaden är helt borta och ingen reaktion då jag tryckt rätt rejält runt omkring på ryggen när jag masserat in linimentet.
Var ut och tömkörde honom 2,5km och även med bett i munnen märktes inget av ingreppet av vargtänderna.
Han lunkade på så snällt och vi fick även en liten språngmarsch när vi försökte springa ifrån alla dessa hopplösa bromsar som nu börjat vakna.
Även om vi haft så kallt som (+)8 grader en del kvällar så måste man ju iaf säga att hästarna har haft det bra från alla insekter.
Den här veckan har vi stundvis tagit in dem mitt på dagen när de försöker springa bort från alla bromsar som svärmar runt dem, för nu tror jag sommaren är på väg att börja!

Imorgon hade jag tänkt lägga på sadeln och longera Harry lite, samt sitta upp en snabbis om han inte verkar besvärad.

Vad har hänt sen sist då?

Vi har i stort sett tömt hela vårt hus och flyttat in i vårt "nya" hus på gården, så vår nya adress är nu Simtuna Finnsta 3.
Fredric har rivit ut HELA badrummet så vi har varken dusch, tvättmaskin eller varmvatten.
Eller rättare sagt så har vi varit utan varmvatten en vecka då beredaren står utanför huset, men är sen igår tillfälligt inkopplad genom fönstret!
Fredric lånar mammas dusch på kvällarna/nätterna då han jobbat klart och jag tar med mig barnen till gamla huset då och då för rengöring!
Men nu är rivandet slut, vilket tar längst tid känns det som, och uppbyggnaden är påbörjad .            

Barnen tycker vi är jätte tråkiga, så lite pauser har det ju varit med blåbärs plockning och även lite kantareller.
 

Robin plockade en fin sommarbukett åt mig oxå  , med "uppstoppade" fjärilar och allt!
   

Vi var även iväg till Skokloster och tittade på tornerspelen då det var Nordic Knights som höll i spelen i år.
Jag har själv varit "riddare" där och det var lite kul att träffa Patric Fälldin som håller i det hela.

Lovar skriva mer imorgon då jag förhoppningsvis ridit Harry.
För nu blir jag uppäten av myggen!!

Tror mamma och Peo tycker det blivit lite halvstökigt sen jag flyttat tillbaka till gården, nu med Fredric och barnen  .
Speciellt med tanke på att de har semester och att det i torsdags morse kl 7 såg ut så här på gårdsplanen...
  
 

  Fredrics lärling jobbade på för fullt!

Freddan i paddfötter och slipmaskin 
 
När golvet till förrådet/garaget var klart var det så tjusigt att jag föreslog att vi kunde bygga lite boxar med fönsterluckor ut ur byggnaden, men det gick han inte med på.

Sen mitt upp i allt hade vi en räddningsaktion då sädersälans ena lilla unge ramlat ner i stupröret och hamnat på backen.
Fixade lite kycklingnät i rännan och sen var det stege och klättring upp med den lilla igen.
Mamma och pappa sädersäla blev så glada.
 

Sen har Fredic även dragit igång ordentligt med utbyggnaden av vårt hus. Ska badrummet vara klart till skolstart får vi jobba på nu. Tyvärr har vi inte vädrets makter med oss för det regnar i stort sett varje dag och vi drar fram och bort den där pressenningen över virke och maskiner stup i kvarten.
Men efter lördag och halva gårdagen var stommen uppe iaf.
Vi fick tag på fina markstenar hos en granne som rivet ett litet hus på gården och dom tog vi tacksamt emot. Man vill ju att nybyggnationen ändå ska se gammal ut och passa in med resten av huset.
   

Jo, just det. Hönsgården är även uppsatt nu och ska bara inredas nu med lite trädstammar mm.
Sen är ju hela hönsgården på insidan kvar att göra...
 

Till Harry hade jag ut en hästfysioterapeut som gick igenom i stort sett hela hans kropp.
Han har en liten svullnad till höger om manken och sen har han som en liten svullen kaka i ligamenten bakom ryggen, men i övrigt var han väldigt jämnlik i kroppen och musklerna och hon berömde över hur mjuk och smidig han var.
Men han ska linimentras varje dag med softmassage på det samt röra sig mycket i skritt och trav men inte puschas om han visar minsta motstånd till att arbeta.
Skulle svullnaden vara kvar om två veckor ska han behandlas med microströmmar.

Så det kommer bli många promenader och longeringar för Harrys del.

Detta innebär också att jag inte tänker anmäla honom till championatet i år. Det känns inte rätt att åka och visa upp honom då jag inte kunnat träna något, och jag vill inte åka bara för att åka, vi ska kunna prestera något oxå.
Han får visa upp sig kommande år istället och förmodligen har han blivit ännu finare än vad han är nu.
Så i år får jag sitta och njuta av alla andras hästar.

Idag vet jag inte hur många lagar jag brytit mot  när jag lastade mina två stora märrar i en och samma transport för att bege mig till veterinären.
Tror nog släpet blv tyngre än bilen, jag har inget BE-kort ochbilen fick inte dra så tungt...
Men...Det gick bra ändå.
Då Onis och Fabbe också skulle med hade det blivit lite väl mycket åkande om de skulle stå en och en i transporterna, så jag fick snällt nog låna en transport från en kund, så jag kunde köra dem två och två istället.
Nu blev det inte riktigt så...

Började med att lasta in Mantua utan problem och efter det skulle Semilla in. Hon var lite fundersam till en början, men efter bara någon minut så knallade även hon in snällt.
Väl inne var bägge SÅ nöjda över varandras sällskap .

Efter det lastade vi in Onis som funderad ett tag på om han skulle gå in eller inte. Kan ju inte skryta med att han är speciellt berest...Men även han knatade på efter någon minut.
Fabian ville däremot inte gå in. Och efter lite trilskande och upp och ner på rampen fick Onis nog när han såg mamma som viftade till med en piska där bakom.
Då var han på väg framåt med en fart och av ren reflex körde jag upp händerna för att undvika tanken på att hoppa bommen. Nu vet jag inte om han tänkt göra det, men har man haft hästar som gjort det tidigare, så finns det där i bakhuvudet.
Hur som, detta resulterade i att Onis kastar sig baklänges och på något underligt sätt satt sig lite på bakbenen, för han kom UNDER baklemmen i transporten och sedan tog grimskaftet stopp och han drar tills det går av och sedan sitter han fast under bommen vid manken när han försöker resa sig från böjda ben.
Just då har man puls kan jag säga.
Pratar lugnande med honom och han kommer till sans och jag får honom framåt igen.
Det fick räcka!
Fabian fick vara kvar hemma. 

Den 25 minuter långa resan gick iaf galant. Alla tre stod som ljus hela vägen.

Började med Semilla och hon visade sig vara dräktig och sen höll jag tummarna för Mantua, och även där syntes ett foster! Hurra!
Båda dräktiga på första brunsten.

Onis fick en kindtand slipad då en tand var lite vass och sedan drog vetten ut bägge vargtänderna som satt som berg.
Han fick en ny påfyllning med lugnande lagom till sista tanden drogs ut och det var en mycket trött staplande häst som fick pigga på sig i en box innan vi kunde lasta och åka hem igen.

Kan tillägga att lastningen skönt nog gick bra trots tidigare olycka.
Ingenting märktes på gången, men en liten svullnad fick han på ena sidan om manken, och så öm förstås.

Märrarna har väl aldrig haft så brått in i transporten förr! Semilla bokstavligen rusade in då hon såg att Mantua redan stod där inne.
Men till nästa år får jag nog försöka fixa en tvångspilta här hemma. Oj så mycket smidigare allt hade varit.
Men tack mamma för att du ställde upp och körde idag.

På em red bägge barnen i paddocken och Kim fick rida Felizia med bett för första gången. Mycket tuggande och tänkande blev det och inte så regelbunden skritt, lite stopp här och var, men annars var hon jätteduktig.
Robin red "sin" ponny, Assmilla, och idag var första gången som hon slappnade av sen hon gjorde sin hemska avramling.
Till en början ville hon bara skritta, men lagom till vi var klara med ridpasset frågade jag Robin om vi intekunde prova trava bara några steg.
Det hela resulterade i att jag till slut sprang runt flera varv i paddocken med en tjej som lös som solen själv gjorde medan jag dröp av svett.
Men vad gör man inte för att råda bot på osäkerheten.

...förde jag en blogg. Och jag ska väl försöka att hinna med den, även om den legat nere en månad nu.

Midsommar har passerat och vi klarade oss igenom den i år igen.
I år blev vi nog bara hälften så många som tidigare år, vilket resulterade i att man faktiskt hann sitta och prata med alla på festen! Det brukar jag inte hinna. Jag brukar sitta och rätta tipspromenaden efter 40 personer, fördela och dela ut priser, göra iordning och hålla i femkampen och så ska man hinna med sina barn och natta hästar osv osv.
Men jag gnäller inte. Det är jätte trevligt om än lite häktigt.

Robin försöker sig på att öppna en kapsyl
    
En del går till festen eller cyklar men i år var det även med traktor ( som Kimpa provade ratta).
 
Kim stod även för underhållning...
 

Vad har hänt mer...
Jag har fått ytterligare en psykolog att gå igenom Robins begåvningstest men fortfarande har hon inte rätt till särskola pga att hon har sina starka sidor med förståelse och den sociala biten.
Skolan bara gnäller om att det inte finns pengar för egen resurs och absolt inte till 100% , men det finns ingen gräns till vad jag kommer ställa till med om hon blir nekad 100% resurs.

Vi har även fått ( eller beställt) en stadig trehjulig cykel till Robin genom habiliteringen då hon inte vågar cykla på vanlig cykel även om den har stödben och man håller i.
Och vi har även fått gratis blöjor från vårdcentralen då hon fortfarande behöver det nattetid. En liten ekonomisk lättnad.

Blandat med allt grubblande löser skoningarna av en och man glömmer problemen för en stund.
Fått lite nya kunder vilket är trevligt och man får nya kontakter.

Mantua och Semilla är förmodligen dräktiga båda två på första brunsten då ingen av dem har kommit om. Nu är ju inte det någon garanti, men jag har tagit det lite lugnt med ultraljuds undersökningen, men på måndag ska de iaf ultraljudas.
Bara för att vara på säkra sidan. Är det inget hinner jag ju betäcka om då.

Sen har vi äntligen börjat med sommarprojektet. Utbyggnaden av badrummet.
Mamma och Peo har nu flyttat ur stora huset och in i bagarstugan, så fr o m 1/7 var huset vårt!
Så fort jag har ledig tid packar jag ner saker hemma och kör över till gården och vårt nya hus. Men det är svårt, för et är så mycket som man fortfarande behöver "hemma" då vi inte flyttar in helt förrän vi rivit upp och gjort om gamla badrummet och även öppnat upp till nya utbyggnaden som blir tvättstuga.

Fredric i full action med den lilla "harkranken" som vi döpte grävmaskinen till.
   

Lovar att uppdatera lite oftare nu.
Ha det bra så länge!