Idag fick jag sällskap av min fd granne som var snäll och lastade sin valack, åkte till mig och tog en gemensam ridtur med mig och Onis.
Det var första gången som jag hade ridsällskap när jag red och lite spännande var det ju måste jag erkänna, men precis som alla andra gånger jag gjort något med Onis så gick det galant !
Han mumlade lite när vi red jämnsides ett par gånger, och sneglade och drogs lite åt valackens håll men utöver det skötte han sig jätte bra. Min duktiga kille
Var riktigt roligt att för en gångs skull få sällskap när vi red. Tror det var i somras som jag red med sällskap sist, då jag drog ut mamma på Semilla och jag på Mantua.

Lektionen som jag skulle haft i början av veckan blev inställd då det bildats en isglaciär på baksida av logen och med det blivit omöjligt att få upp portarna och få ut hästtransporten...
Förhoppningsvis ska det väl bli vår snart så det smälter bort.
Skulle nog behöva ploga bort snön i paddocken oxå och hjälpa våren på traven lite med snösmältning. Det är säkert 35cm djup snö på sina ställen där.

Besöket med Robin hos LKG-teamet gick jätte bra. Ingenting som behöver göras innan mjölktänderna börjar tappas. Då planeras hennes operation för att laga käkspalten.
Däremot saknas fortfarande tandanlag på hennes kindtänder, så det blir väl en ytterligar operation när hon blivit stor, för att sätta in tuggtänder på henne.

Vi har även varit på Habiliteringen och gjort några tester för att försöka ta reda på hur mycket Robins hjärnhalvor komunicerar med varandra. Och det ska göras både genom känsel, tal, syn och hörsel. Även minnet ska testas.

Sen är det nätverksmöte med skolans rektor och fröknar samt spykolog, pedagog och kurator från habiliteringen som ska hjälpa mig att "slåss" för att Robin ska få all den resurs och hjälp som hon kommer behöva när hon börjar 1:an i höst.
Va tråkigt det är att behöva tjata, bråka och gnälla för att få det man har rätt till!

Märrarna fick idag njuta av solen idag och stod utan täcken och kliade på varandra och bara njöt .

5 veckor kvar...

Fick en ny kund idag också och var över till henne och skodde på em. Det var ändå en person som jag "kände" sedan tidigare, så det blev en lång pratstund över en kopp kaffe efteråt. Alltid trevligt då man är rätt ensam på sitt jobb.
Sen slutade det med att hennes sambo fick starta traktorn för att dra loss mig då bilen satt fast i snön!

Framhjulsdrivet med ett 85 kg tungt städ, hästskor mm i bagageluckn är ingen bra kombination den här årstiden..
Det är ju tur att alla i stort sett har en traktor på gården.

I helgen var det kurs på Gesta gård. Det var Francisco del Aguila Capel från stuteriet Yeguada Alhamilla som var där och höll clinic och det var allt från förberedelser inför morfologisk show till exteriören och utöver den teoretiska biten va det även träning för hand ( visningsträning) och ridlektioner.
Jag hade ju tänk ta med Onis på kursen, men då min förkylning vandrat vidare och gjort mig påmind om att man har bihålor så var det ganska uteslutet att springa med häst när man känner varje steg man tar som ett enda stort dunkande i huvudet.

Jag vet att Paco, som Francisco kallades, tyckte väldigt mycket om Onis när vi var där på kurs för två år sedan, så det var lite extra kul när han den här gången frågade var jag hade min svarta fina hingst. Han kom ihåg att han såg väldigt bra ut och hade en riktigt fin trav !
DET var lite häftigt att han kom ihåg honom efter 2 år. Vi gjorde visst intryck sist   .

När jag kom hem framåt 19 tiden på kvällen var det bara att börja ta in och kvällsfodra hästarna, för sedan bjöds det på mingel i Freddans garage!
Vi hade tänkt fira förra helgen att Fredrics enorma bygge var klart och så fick han sin försenade födelsedagspresent, men både jag och Robin var ju sjuka då, så det fick bli nu istället.
   

Champanj och lite tilltugg...
   
Robin leker med Fredrics skrothög (som jag kallar den)
 
Och så måste ju barnen undersöka pappas present; en ledstaplare
 

Idag skode jag om Harry och han skötte sig precis lika bra som förra gången. Min kille  .
Det blir mycket dåligt med ridning just nu då alla vägar bara är rena rama isbanorna och åkrarna är hård skare på.
Men på tis ska vi göra ett ryck och åka iväg till ridhus och ta en lektion.

Ikväll tog vi in hästarna i ljuset av norrsken. Det är såå häftigt. Vi stod utanför stallet och tittade hur det spelar som värsta lasershowen på himlen. Så vackert.

Imorgon är det heldag inne på Ackis då Robins LKG-team ska gå igenom henne inför kommande operationer och behandlingar. Jätte tråkigt och jobbigt, men gud vilken tur att de finns. De är helt fantastiska.
Det blir plastikkirurgerna, käkspecialisterna, logopeden och foniatern som vi ska träffa.
Återkommer. 

I förrgår rök väl tupparna ihop i hönsgården, och då var det på liv och död så vi fick ta ut en alldeles blodig tupp som flydde för livet. Känns så tråkigt att slå ihjäl den då han är så fin och snäll och dessutom ligger redan 5 eller är det 6 tuppar i frysen...
Så nu har vi en 4 kilos stalltupp som nöjt spatserar runt i stallet och snackar med en när man kommer.
Ska väl försöka se om han, Ludenben, kan komma till något annat hem.

Var ut med Onis på en mysig skogstur oxå. När vi väl började galoppera blev han först rädd för en bråkdels sekund när en snöklamp släppte och kom svichande för hans huvud men sen brydde han sig inte om det. Men när de började slå upp under magen blev det många små skutt/bock/hopp   . Det tyckte han inte var lika roligt.
Men nu har vi börjat få lite plusgrader på dagarna och lite solglimtar, så förhoppningsvis får vi en tidig vår.

Igår var jag till stuteri Gullsmyra och verkade av sista gänget hästar. Den här gången blev det 6 unghingstar, två vuxna hingstar samt en skoning,
Lilla Robin fick följa med då hon vaknat på morgonen med 38,7 och inte kunde gå till skolan, men hon underhöll sig med alla katterna, hunden samt en dvd film.
Råkade nämna för S underfikapausen att jag funderade på en x-box till Kim i present då han tröttnat på utbudet av spel till Wii.
Och det kunde inte bli bättre! S son hade ett till salu, så jag åkte därifrån med en X-box samt 6 spel till!

Det blev en mycket lycklig 8-åring som öppnade presenten hemma lite senare.
8 ÅR!! Tänk va tiden går och barnen växer. Konstigt att man själv inte blir äldre, de är bara alla runtomkring en som blir det   .