smygande sakta men säkert och om det inte fryser på snart säljer jag hästarna.
Nej, det gör jag inte men det känns så.

De rentvättade byxorna var rena i en timme, tills jag släppte ut första hästen i hagen. Två kliv in i leran som nu består av lika mycket vatten stänkte upp ända på låren och man känner hur det rinner ner i stövlarna.
Jippi. För just de byxorna fick jag ha på mig hela dagen då jag skulle iväg och sko så fort jag var klar i stallet.

Skodde två nya hästar ett stenkast bort från våran gård, en shettis och en welsh.
Har nog aldrig varit med om en så snäll shettis att sko, så medgörlig på allt. Den har nu hamnat till skaran hos mina snällaste "kunder".

Hann med en macka innan våra hästar fick lunch ute i lervällingen. Finns nu ingenstans att lägga höt på något torrt ställe, så man undrar hur mycket de får i sig av givorna. Som tur är är de runda och goa i hullet iaf, så det går ingen nöd på dem...

De får ju två mål ute och två mål inne.

Sen iväg och köpa på mig lite hästskor och iväg till nästa ställe och sko en till innan det var dax att hämta Robin på dagis.
Fick skicka in en annan mamma för att hämta Robin, vågade inte gå in där för då hade jag väl skrämt slag på både den ena och den andra med hur jag såg ut. Lerig och skitig från topp till tå.
Allas hästar är ju inte rena om benen när man kommer för att sko...

Det enda just nu som är lite mysigt är ljusstakarna i fönstrena. Ska nog börja julpynta lite mer, så känner jag mig lite gladare när man kommer hem i julmyset.
Men det känns ändå inte rätt utan snön...

Pust och stön. Var länge sedan jag kände mig så trött som jag gör just nu.

I fredags tog mamma ledigt och vi började förbereda inför helgen.
Vi började med pepparkaksbak och sedan spritsade vi alla kakorna när de var färdiggräddade.
Skrev även namnen på barnen som skulle komma på lördagens barnkalas.

Här är en sur Robin när inte spritsen fungerar...  

Vilket man råder bot på lätt.  
   

Sen gjorde vi maränger som egentligen skulle ringlas med smält choklad, men det skulle bli så kladdigt med alla barnen, så de fick duga som de var.
 

Vi gjorde även havrebollar ( en ljusare variant av chokladbollar, gjorda på margarin) och bakade bullar.

Städade lite på  lördag fm innan barnkalaset drog igång och sen kan man ju undra varför man gjorde det .
Hur kan 11 barn stöka till så in i helskotta på 2 timmar!!?
Hade klätt in bordet i golvpapp så de kunde sitta och rita på hela bordet efter fikat, men när de hade fri lek mellan 14 och 15 vändes hela barnens rum upp och ned.

Avslutade med fiskdammen innan alla föräldrar hämtade sina små odjur och vi snabbt skulle återställa huset innan min pappa med fru kom på middag, för de kunde inte komma med resten av släkten under söndagen.
Blev iaf en trevlig kväll med god mat och kl 22.30 sa det bara PANG när mitt huvud landade på kudden, för jag sov nog innan det landade...  

Idag fortsatte stöket. Vi gjorde två plåtar med smörgåstårta och två "vanliga" tårtor innan släkten ramlade in efter kl 13.
Vi blev 17 stycken med oss inräknade, så det var precis så vi fick plats runt bordet!
Mycket presenter, mat och prat blev det, men när alla gäster gått hem ringde vi över grannen som fick hjälpa oss att äta lite mer smörgåstårta. Resten tar Freddan med sig till jobbet imorgon, så blir byggkillarna lite glada.

Tänk va fort tiden går. Nyss var min lilla skrota bebis...
     
...och nu är hon redan 5år. Nu fyller hon ju imorgon egentligen men, men.
 

Har köpt en ljuslyckta som jag tyckte var så söt på bilden i tidningen, ( Grannpojken sålde saker för insamling till wwf) och jag blev så besviken när jag fick paketet, för då såg den ut så här:
 
Men när man släkte ner belysningen blev den så fin som jag ville!
 

Vi har haft halvstorm här hela helgen och i stort sett ihållande regn, så snart får nog hästarna gå ut kl 8 och tas in redan vid fodringen kl 14, för de vadar i vatten och lera just nu!
Men nu ikväll... En stunden ÖSREGNAR det och är 10 plusgrader för att en kvart senare ha sjunkit till nollan och det vräker ner SNÖ! det är alldeles vitt ute just nu.
Åh, om det bara får ligga kvar nu oxå. Risken är väl inte så stor, men hoppas får man ju göra. För hästarnas skull.
 

Vilken dag.
Robin skulle vara riktigt kissnödig inför besöket hos urologen, så hon fick kissa hemma kl 8 och sedan dricka en massa i bilen på väg till sjukhuset.
När vi nästan är framme kan hon inte hålla sig längre vilket resulterar i nerkissade byxor och sittkudde i bilen.
Vi snurrar runt i en kvart innan vi hittar den enda lediga parkeringsplats på området. ( Det är ju jäkligt konstigt hur ett av landets största sjukhus knappt har parkeringsplatser! Ibland snurrar man runt i trekvart innan man får någon parkering!)

Kommer skapligt nära vår ingång så vi tar med ombyte och går för att anmäla oss. Medan jag står vid patientanmälningen och kastar ett öga på Robin som står med mormor en bit bort, ser jag hur hon skäms som en hund och hur det droppar vid byxbenet .
Skit i att hon ska vara kissnödig!!! In på toaletten och sätter henne där och försöker svabba av henne så gott det går.
Vi hinner upp till avdelningen med några minuters marginal och får lov att förklara läget när vi blir mottagna.

Det var lugnt, läkaren var van vid detta då det är just därför man åker dit, så vi skulle gå ner till cafeterian för att ta en fika och vänta in nästa toabesök.
Det är våningen under och inte så långt att gå, men när vi står vid kassan och har plockat på oss fika, gör Robin kiss-tecknet ( på teckenspråk) och det är bara att hiva över jackor och allt på mamma och ta ungen under armen och lubba upp till urologen igen!
Hon fick kissa i en speciell toalett som mätte mängden och flödet och när hon suttit där en lång stund ultraljudades urinblåsan. Trots två besök på toa med 20 minuters mellanrum var det fortfarande 0,75 dl urin kvar i blåsan direkt efter tömning!

Så nu har vi fått förklaringen efter ett års inkontinens.
När Robin var torr hade hon en festblåsa och kissade väldigt sällan, vilket resulterat i att blåsan blivit uttänjd. Det går ett tag men sen får den "spel". Den krampar vilket gör att man blir akut kissnödig och ofta.
Mot det kan man få tabletter för en sk stressad blåsa, för att lugna ner den.
Problemet med Robin är nu att hon inte tömmer blåsan och då kan man inte ta dessa tabletter, för då är risken att det bildas massa bakterier istället.
Så vår behandling går nu ut på att sätta henne på toan VARANNAN TIMME under alla vakna timmar, under kanske ett års tid för att lära hennes kropp och hjärna att ställa in sig på kissrutiner och att hon lär sig känna när det är dax för besöken.
Har vi tur går det fortare än ett år och har vi otur kan det ta upp till två år.
Torrheten på natten brukar ta ännu längre tid.

Vi ska tillbaka i januari för att se om hon kan tömma blåsan helt efter dessa rutiner och kan hon inte det då heller kommer de gå vidare och röntga för att se om det kan vara något annat problem högre upp ( kommer inte ihåg riktigt vad hon sa), vilket inte var så vanligt, men värt att kolla upp.

Jag blir så trött. Varför kan man inte få något enkelt problem någon gång, som man bara löser med en tablett.
Fast det är ju inte mig det är synd om. Det är ju Robin. Måste hon råka ut för ALLT !?

Harry var superladdad igår, så han fick lösgaloppera av sig i paddocken. Man såg hur lycklig han var av att ha fast mark under hovarna istället för all smetig lera som blir där de sätter ner sina hovar just nu.
När han busat klart busade vi lite ihop tillsammans. Jag sprang och han sprang efter. Hade även lite kombinerad ledarskapsträning genom att han följde mig som en hund, stannade och backade när jag begärde det, hela tiden lös.

Grått och tråkigt väder var det igår, men idag var det ännu värre. 1-2 grader och så fuktigt och rått i luften att det var dimma nästan hela dagen. Det är ju så man bara vill dra ett täcke över huvudet!
Hoppas hoppas det kommer in lite svalare luft snart med snö, för nu är jag less på detta väder! 

Ja, så var det det där med uppdatering...  

I söndags hade jag som sagt 4 skoningar inbokade och trodde veckan skulle bli lugn.
Började med att vara hemma med en snorig Robin mån och tis och då blir det inte mycket gjort utanför husväggarna.

På tisdagkväll hade jag plötsligt 11 stycken skoningar inbokade och som skulle klaras av innan helgen.
Så mycket blev det med att hinna med lilla Harry!  Nada.

Men jag gnäller inte. Det blir fler och fler kunder och alla nya har blivit rekomenderade av kompisar att anlita mig, och det är så jag vill det ska sprida sig. Nöjda kunder.

Har fått iväg inbjudningskort till släkten oxå.
Min lilla Robin fyller ju 5 år den 28 november, så det blir barnkalas på lördag och släktkalas på söndag kommande helg.
Känner redan hur jag längtar till helgen EFTER det , för man blirt ganska trött av allt stök.
Men vad gör man inte för sin lilla älskling.

På tisdag har mamma tagit ledigt för att följa med mig och Robin till Akademiska i Uppsala.
"Äntligen" är det dax för besöket hos urologen där de ska göra alla möjliga tester och förhoppningsvis hitta något "fel" så vi någon gång kan komma till rätta med alla dessa blöta byxor...

Men imorgon hoppas jag på bra väder, då jag ska ägna mig åt hästarna.
Idag har vi dessvärre haft regn.

Natti natt

Ja nu var det länge sen igen och nu har jag börjat få banning för att jag inte uppdaterat något.

Vi börjar med Robin som varit hos öronspec och nu, äntligen, var första gången som det inte var vätska bakom trumhinnan där röret lossnat. Vilket även resulterade i att hörseln nu var lika bra som på andra örat, så nu har hon perfekt hörsel nästan.

Nu väntar bara urologen den 22:a nov, och i början av december barnspec. och 5-årskontroll med vaccinering.
Sen HOPPAS jag att alla läkarbesöken är avklarade för i år. Men har vi "otur" kommer det en kallelse i år till Akademiska och besök hos hela LKG-teamet som ska ha en grundlig genomgång på henne.
Har vi tur blir det i början av nästa år.
Hon har börjat tröttna lite på alla läkare nu...

Med Harry har det stått lite still med tömkörningen då hjälpen ( mamma) varit lite för trött på kvällarna.
Inget konstigt med tanke på hennes arbetsdagar...Upp kl 4 och hem från arbetet mellan 17.30-18.30
Så jag försökte mig på att tömköra själv. Undrar vem som körde vem?!
Han har inte riktigt fattat det där med tygeltagen ordentligt så stundvis vinglade vi runt i paddocken och det var väl mest jag som följde honom, för att mest träna på att jag var BAKOM, vilket gick bra ett varv innan han sedan vände sig för att kolla varför jag var där bak.
Men hela tiden var han lugn och fin. Min duktiga pojke.

Hade tänkt ta lite bilder på honom inför hingstkatalogen, men han har en riktig trivsel mage just nu , så antingen väntar vi ett tag eller så kanske han kan dra upp magen lite om man har en snygg tjej en bit bort   .

Märrarna fortsätter med sin i stort sett dagliga lerinpackning i hagen, så de vill man knappt ta i.
Ska dammsuga dem så fort det fryser ordentligt ute, så man får bort allt lerdamm som blir efter jag piggat dem.

Har även fått en ny kund i veckan. Träffade på en gammal stallkompis på Granngården. Vi stod i samma stall för tio år sedan och nu har hon egen gård i Grillby.
Det var lite spännande då det var en inackordering hos henne som skulle skos. Ett 5-årigt halvblod på 1.70 som sparkat hej vilt när man verkat honom och som bara haft skor en gång tidigare och då under plegg.
Ville gärna testa utan plegg först, vilket var ett bra beslut.

Många korta arbetsstunder med vila mellan och mycket äpple resulterade i att han hade skor runt om när jag var klar.
Utan plegg.
Fick även en lång trevlig fika stund efteråt med massa snack och kanske kanske en tjej som kan tänka sig vara intresserad av att rida Harry så småningom då jag vet att jag aldrig kommer ge mig ut på någon dressyrtävling.
Hoppning är en sak, men dressyren har väl aldrig varit min starka sida varken gällande sitta i trav eller komma ihåg banan.

Igår hade Kim handboll och inneband på morgonen och under tiden tog Robin en ridtur på Assmilla.
Måste börja träna lite om hon ska fortsätta så här, för nu travar hon mest hela tiden om hon själv får välja!
Och hon har en förbaskat snygg sitts! Till och med när shettisarna hon rider får till något bocksprång sitter hon som gjuten och bara skrattar.
Vi ska väl försöka anordna en avramling i vinter då det är lite snö ute och mjukt att landa, så hon VET att man faktiskt kan ramla av och att det inte är farligt. ( iaf för det mesta, från den höjden).

Efter det åkte vi till Fredrics mamma och åt tre rätters och efter det delade hon ut guldsmycken till sin dotter Carina, och vi ingifta Söderbergs fruar.
Fick med mig ett snyggt armband, en snygg halskedja och ett par örhängen. Tack och bock Gun.
Hjälpte mamma kvällsfodra hästarna i stallet och sedan bjöd vi henne på middag eftersom Peo var ute med sina flygkompisar på restaurang.

Nu i veckan är det bara fyra skoningar inbokade ( hittills) så jag hoppas på lite sol nu så jag kan lägga lite tid på Harrys tömkörning.

Lovar att skärpa mig med uppdateringarna.