Nu e jag tillbaka.
Nu har Robin och granntjejen ridit 2,5 km i underbart väder och efter det var det lunch, köra Robin på kalas, tillbaka för en snabb kopp kaffe innan jag tömkörde/longerade Harry samtidigt som mamma tömkörde Fabbe. Skodde om Harry efter det för att sedan gå upp med alla märrar och föl till sommarhagen (de får bara gå halva dagar), hämta Robin, grilla och äta middag, natta barn och sedan hämta in alla hästar och natta dem, nu har jag tagit en dusch och plötsligt är dagen slut igen.
Är det fler än jag som tycker dygnet har för få timmar ibland?
     

Vi har fått en ny uppfödning här på gården också!
Den heter för tillfället Finnstas Pjupp...
  
Så nu får vi hoppas att det är en höna bara...Annars blir det huggkubben nästa.
Även Höna-Pöna har lagt sig att ruva på ETT (!) ägg, men där har vi lagt till två extra ägg.

Vi har även fått en ny byggnad på gården som använd flitigt varje dag och speciellt på kvällarna.
En paviljon som kallas pavven. Vet inte varför, men vi har nojjor på att döpa allt...
Vi invigde iaf pavven med hallonsmothies och ett stort fat med massa god frukt. Fast lite godis blev det ju förstås oxå då det var lördag.
       

Igår var vi i Sala då det var silvergruvans dagar med 1700-tals tema.
En varm skön dag och massor av roliga saker att titta på.
       

Eftersom julkalendern spelades in i sala silvergruva så fanns det en guidad tur på 60 meters djup där de visade alla platser som scenerna spelades in på och självklart fanns ju även riktiga spöket Staffan på plats   .
         
Vi åkte även ner till 155 meters djup för att ta en fika och värma oss lite. Det var endast 2-4 grader under turen i grottan så det uppvärmda fiket med sina 17 grader kändes riktigt varmt.
 
Passade även på att se bröllopssviten där längst ner.
 

Nej, nu har klockan dragit iväg och jag avslutar med våra fina katter Gaius och Ceasar som fortfarande växer som ogräs.
   

Återigen var det länge sen sist...  , jag måste skärpa till mig!

Sist skrev jag ju om att min gamla hovslagare hade blivit sjuk och blivit inlagd. Samma dag som jag skrev det inlägget drog han sitt sista andetag.
Kan inte låta bli att vara arg på honom då vårt sista samtal med varandra bara var några dagar innan och jag sa att jag inte kunde ta över hans kunder där uppe i dalarna. Det blir för långt att åka. Sen orkade han inte prata längre...
Känner mig så snuvad på något vis då jag önskat att sista samtalet hade handlat om något annat.
Jag har iaf tagit över hans kunder runt U-väsby och knivsta så det känns som jag gjort honom någon tjänst.

I 18 långa år har jag kännt Leif Hörberg och det hela började med att jag tog en lektion för honom i hoppning och han sa efter att tittat en liten stund på min ridning " Så där kan du ju inte rida! Du förstör ju hästen!"
Det var Leffe. Rak på sak. När man väl fick belöning, då hade man verkligen gjort sig förtjänt av den!

Leffe var banbyggare upp till svår hoppning, tränare (och aktivt tävlande själv i yngre år), uppfödare och hovslagare.
Man hade allt i honom och var det något man undrarde över oavsett vad det gällde hästar så ringde man honom.
För 5 år sedan började jag gå som lärling med honom och under tre år utbildade han mig till hovslagare och ända fram till maj i år har vi fortfarande åkt tillsammans för att hjälpa varandra när det varit många hästar eller jag behövt hjälp med någon trasig hov. Han hade varit hovslagare i 38 år! Vem mer har hunnit få så mycket kunskap och erfarenhet som han?!

Jag skulle önska att han hunnit skriva en bok, och jag själv skulle kunna skriva en hel bok om bara våra år tillsammans, antingen älskade man den mannen eller så tyckte man inte om honom alls pga han rakhet/ärlighet.
Vi har varit osams många, MÅNGA gånger...Men jag älskade den mannen.
 

Nu hade jag ju tänk att jag skulle skriva om lite mer som hänt här sedan sist, men nu dök grannjäntan upp och ville rida med Robin. Så nu plötsligt blev det ingen tid för bloggandet...IGEN.
Lovar att blogga någon gång under dagen idag iaf, även om det hinner bli kväll.