Efter tre månader i träning hos de Wilde Dressage åkte jag igår och hämtade hem min svarta fina hingst Onis.
Tänk va mycket som kan hända under en så kort tid som det egentligen handlar om.
Han har fått igång drivet mycket bättre och frambenen har han börjat arbeta med riktigt fint, nu lyfter han ordentligt.
Fick se ett sista ridpass innan vi lastade och jag tänkte bara att han är så fin redan och kan fortfarande "ingenting".
Han kommer bli helt magnifik om några år när han är mer utbildad och musklad.
             

Då bägge boxarna ute i Onis avdelning av stallet blev tomma då Bedelia och Fabian flyttade till nya hem, så fick Chiquilla och Donsella lämna sina mammors boxar och flytta ut dit för att hålla Onis sällskap.
Båda fölingarna har nu haft egna boxar i tre veckor och känner sig riktigt trygga i varandras sällskap brevid varandra, så det blev ju lite läskigt när Onis flyttade in brevid.
Chiquilla som är helt otroligt lugn och trygg i sig själv var den som blev boxgranne med Onis och det blev en hel del föltuggande från hennes sida när hon nosade på honom mellan gallret.
Onis var ganska nyfiken till en början på sin dotter men efter 10 sekunder hade han funnit sin gamla rutin här hemma igen, dvs ta en tugga mat innan han ramlar ihop för att rulla sig mellan två och tre gånger så allt spån är uppåt väggarna.

Chiquilla har varit lite dålig de sista dagarna på att äta men nu ikväll tyckte jag mig se att hon tog lite mer än bara några strån i tuggorna. Misstänker att det är någon tand som är på väg upp och som ömmar.

Har haft ont i min vänstra armbåge under nästan två månaders tid nu och var till rehabiliteringen förra veckan.
Det visade sig att jag har en inflammation i muskelfästet i armbågen för handledsböjarmuskeln. Fick en stötbehandling som gjorde riktigt ONT och ska behandlas tre-fyra gånger till. Får se om det hjälper, men efter den första behandlingen kan jag inte säga att jag märker någon skillnad till det bättre iaf.

Träffade även på en ponny förra veckan som inte riktigt ville vara med på noterna när det gällde att få skor på hovarna.
Hon slog och hoppade runt som en liten galning på stallgången och inget hjälpte, så ägaren föreslog att vi skulle bremsa henne. Sagt och gjort, bremsen på och ponnyn blev nästan ännu värre! Till slut tröttnade hon och snabb som en vessla högg hon tag i låret på mig. Sen fortsatte hon att försöka hugga sin ägare som tog över då jag höll på att hoppa runt på ett ben, men fick som tur var bara tag i ärmen.
Vi fick ge oss där, efter att bara tagit av en framsko, och vi ska göra ett nytt försök nästa vecka med plegg.
Måste nog erkänna att jag inte är jätte förtjust i att droga hästen när det handlar om att sko, men jag tänker nog inte försöka utan på denna lilla ponny igen...
Om det inte varit för långkalsonger, byxor och hovslagarförklädet så hade jag nog saknat en bit av lårmusklen nu,
för förklädet gjorde att det var svårt att få tag ordentligt med tänderna.