Ja, den känslan fick jag för exakt fyra år sedan då jag för allra första gången såg min dotter. Ett monster!

Det tog lång tid innan jag accepterade att hon såg ut som hon gjorde, vi tillbringade flera dagar i veckan på sjukhus och genomgick många operationer första året.

Tänk vilka underliga känslor man kan ha! Från början ville jag absolut inte ha ett barn som såg ut som hon gjorde, men redan efter den första operationen var jag ledsen över att hon nu såg "vanlig ut" och  "bara var en i mängden"!!!

För er som träffat ett Läpp-käk-gomspalt barn vet precis vad jag talar om när jag säger att det inte finns något barn som har ett så brett leende som dem.

Idag har vi iaf haft 4-års kalas för Robin och hela tjocka släkten trängdes i köket bland kaffekoppar, tårtor, bullar mm.
Många presenter med fina leksaker och kläder blev det.

Hela kvällen har Robin bytt kläder och suttit och sjungit för sig själv medan hon fått en ny favorit barbie!

Och nej, hon är inget litet monster längre- Hon är min fina lilla prinsessa .

I lördags skulle vi till Sthlm för att titta på en bil till mig, då jag är helt utan sedan subarun blev såld i onsdags. Vi har klarat veckan som gått genom att jag haft Freddans firmabil, då han varit en km hemifrån och jobbat.
Fixade barnvakt och åkte iväg, men när säljaren inte svarat på alla telefonsamtal vi gjorde för att veta vart vi skulle, fick vi vända och åka hem igen!
Bra, där fick vi 10 mil i bilen och hela fm att gå...

Bara någon timme efter det kom min pappa med fru på fika då de inte kunde komma på söndagen ( idag).
På kvällen sedan for jag runt och satte upp ljusstakar och julstjärnor i alla fönster. Det blir så mysigt direkt och ser så fint ut när man går i mörkret utanför och tittar in i alla fönster.

Curre har fått ett nytt smeknamn; Harry.
Fabbe och Harry är alldeles saliga i snön som kommit och springer och leker halva dagarna. Ser så kul ut när Harry går ner på knäna för att kunna munhuggas på samma nivå som Fabbe.