Orkade inte skriva något igår då jag kom hem sent.
Var iväg till Arlanda och skodde en häst på sena eftermiddagen och kom inte hem till stallet förrän klockan blivit halv sju. Då var fortfarande all mockning , fodring, vattenbyte och förberedelse av morgondagens höpåsar kvar att göra.
Och efter det skulle även Ritmico motioneras i paddocken.
Dvs när jag kom hem en bit efter nio var man rätt skakis då jag bara hade hunnit med en macka vid lunch.

Idag kunde jag inte hålla mig längre.
När mamma stod i stallet och höll i Ricken medan jag höll på att stå i stigbygel och "kicka" lite under magen med det andra benet, kunde jag inte låta bli att sätta mig på honom.
Oj, vilken känsla det var! Och va hög han var!
Och inte det minsta spände han sig av att jag satt där och flaxade med armarna, gungade i sidled och drog med foten över hela hans rumpa när jag satt upp och av!

Jag säger bara Waow, vilken känsla det är efter allt vi gått igenom.