Tja, var ska jag börja...?

Fredric kraken jobbar på allt vad han kan, varje ledig stund är han på gården och håller på med golvet i bagarstugan. Nu ligger värmeslingorna på plats iaf och snart ska golvteglet läggas.
Sen ska "bara" köket rivas ur och göras om, hönshus med inhägnad gård ska byggas, hans garage/förråd ska gjutas golv och bygga inneväggar och sen ska badrummet i vårt blivande hus rivas, byggas ut och göras nytt.
Köket ska även det rivas ut, men det tror jag vi sparar till nästa år...
Man får ju inte gå sysslolös...  

Äntligen verkar det som vi hittat ett bra hem till Fabian oxå.
Vi har ju inte haft honom ute på annons, utan hellre letat bland Köpes-annonser och nu verkar vi ha hittat ett perfekt hem.
Nästa helg kommer hon ut för att titta på honom, men hon verkar redan ha fattat tycke för Fabbe.
Skriver mer då.

Robin har även hunnit med sin debut avramling från häst nu. Senast igår faktiskt, och det hade väl kunnat gå bättre...

Hon skulle ha stigbyglar för första gången och då hände det som inte får hända.
Assmilla blev lite sur på mig när jag bad henne trava ( hon är lite lat av sig) och klatschade lite med longerpisken bakom henne, varpå hon for upp i värsta bocksprånget och Robin ramlade av på utsidan av volten och fastnade med foten i stigbygeln! Assmilla drog iväg och sparkade för att bli av med "bihanget" och han träffa Robin i huvudet och fortsatt ner över magen innan skon lossnade ifrån foten.
Jösses va rädd jag var att hon blivit trampad i magen, då jag inte såg vad som hände, men mamma hade stått på "rätt " sida och sett hela händelseförloppet.
Gud va man hinner tänka mycket på de sekunderna som sker vid olycka. Tänk om kroppen kunde reagera lika snabbt...
Robin grät säkert en halvtimme innan hon till slut somnade grinandes, men efter säkert en timmes sömn var hon pigg och glad igen, om än väldigt öm i magen.
 

Huvudet klarade hon tack vare hjälmen.
Hade det varit en vanlig avramling hade jag kastat upp henne på hästryggen igen, men det fick vänta till idag.
Det märktes att hon var mycket försiktigare än vanligt och började gråta när Assmilla skakde på sig när ridturen nästan var slut, så vi får backa några steg och ta det sakta men säkert och arbeta oss till det där orädda och självsäkra igen.

Sen till det allra roligaste.
Var och hälsade på Onis idag hos sin inridare.
Åh va fin han var där han stod uppställd när vi kom dit. Robin gick genast fram till honom och gav en morot . Det är inte bara jag som saknat honom...
Han var så lugn och trygg i allt, sadling, betsling, uppsittning och även ridningen. Helt COOL.
Sara hade lite hjälp av sin mamma som påfösare när hon red, då drivningen av skänklar inte riktigt infunnit sig än, men även det tog han med största ro.
De tycker han är riktigt trevlig och kallar honom en stor häst i litet format ( då deras jättehästar ligger på 175 +)

Han rörde sig MYCKET trevligt och små ögonblick när han längde traven såg man vad som komma skall och den daen längtar jag till. OJ! säger jag bara.
     
Han är riden i endast två veckor kan jag tillägga.
Ska bli så kul när han kommer hem.
Saras pappa som är veterinär hade tittat på honom och sett att han har två vargtänder oxå. Men då jag tänkt rida honom ett tag när han kommer hem, så får vi nog vänta och plocka bort dem när han ska ställas av för lite vila.