Tack och åter igen tack till vår snälla granne, Johan, för att du körde igenom hela paddocken med snöslungan på traktorn så det nu finns möjlighet att arbeta hästarna där.

 
Efter morgonens mockning och kafferast åkte mamma och jag till Väsby för att hämta hem Ricken.
 När vi väl kom fram skulle Paulo precis börja ett möte på ca en halvtimme, men som tur var kunde vi åka till min syster som bor bara några minuter därifrån och värma oss med ytterligare en fika.
( Ja, kylan är tillbaka med sina igår kväll -20 grader, och idag ”bara” -15 grader).

Kul att se hur lugn och fin Ritmico har blivit efter 2 månader hos Paulo.
Vi pratade säkert i en timme innan vi lastade och åkte hem. Och lika snällt som vanligt lunkade han rakt in i transporten.

Paulo berättade att jag nu ska arbeta Ritmico precis som han gjorde i början, för att bygga upp förtroendet för mig nu. 
Han får ha MAX 2 vilodagar i veckan och de dagar han ska jobba, ska han helst longeras på morgonen, och vid lunch om han känns spänd innan jag sitter på honom på kvällen.
Iaf tills vi hittar, lär känna och litar på varandra.
 

Paulo förklarade att det var för att Ritmico har en enorm energi och kondition vilket han måste få ha chansen att bli av med, så det blir mycket longering till en början.
Men att det positiva med det, samt att han är känslig och kvick med sin energi är att han så småningom kommer ha mycket lätt för sig med piaffer och piruetter. 
Han kommer däremot alltid att vara en ”en-mans-häst” som bara kommer vara lugn och fin vid arbete från ryggen med en ryttare han känner och litar på.

 
Väl hemma blev det ett lite vilt välkomnande när han fick komma in i sin box och hälsa på sin kompis Fabian som han har som boxgranne.
Men efter några minuters skrik och viftande med frambenen så ställde han sig nöjd i sin hösilagehög.
Vad man nu däremot är lite skeptisk till är att släppa ihop honom med Fabian igen i hagen.
Efter att ha gått själv i två månader misstänker jag att det kan gå lite vilt till med mycket spring, och med all denna snö är det inte lätt för en shettis att ta sig fram fort.
Det är bara inse – De har korta ben jämfört med en stor häst.
Det hade känts lättare om de var jämnstora.
Så vi får se.
Till en början kanske han får gå själv.