Bara för tanken jag tänkte igår om han som gav mig stenskott...
Hann inte mer än någon kilometer hemifrån imorse när jag skulle in till Enköping och lämna Robin på dagis.

Kolsvart ute och rätt var det är bara smäller det till, hinner se något brunt som försvinner in under bilen och sedan ett väldans skarapande från bilen.
Först då har jag lyft foten till bromsen, för så fort gick det. Jag hann inte ens se från vilket håll den kom ifrån, men misstänker att den sprang in från förarsidan med tanke på skadorna, sedan in i grillen och för att bli överkörd.

Det första man tänker är; vi klarade oss, hur gick det för rådjuret!
Med tanke på att det blev en klockren träff i ca 110km/h var ju svaret givet.
På med varningsblinkers och han bakom mig är så snäll och stannar för att se om jag behövde hjälp.
Han kastar undar undan det enormt stora rådjuret över snövallen och sedan hjälptes vi åt att försöka plocka upp kofångare, skydds"plåten" mm som låg utspritt på hela vägen.
Han tejpade även upp styrboxen som hängde ner i marken, så jag kunde fortsätta min resa.
     
Ringde även och anmälde till polisen.

Blev en långsam färd till dagis då bilen inte gick rent, den tappade kraft då och då, men till slut var jag hemma igen till otåliga hästar som undrade varför de fått stå inne 40 minuter längre än vanligt!

Hovis kom strax efter och vi fick åka hans bil, då jag nu är utan.
Skodde mina två nya kunders hästar som var hemskt sneda i hovarna, så jag var glad att Leffe var med och sedan bar det av till Sollentuna.

Mockning när jag kom hem och sedan kom Fredrics systers sambo med sin ena bil som jag nu får låna ett tag framöver.
Ska väl lämna in den på volvo imorgon och bli 5000:- fattigare på självrisken då vi visst inte hade vilttillägget i försäkringen.

Nu är jag helt slut i både kropp och huvud och ännu tröttare lär jag vara i morgon då jag förmodligen kommer köra över både det ena efter det andra rådjuret inatt.
Kan avslöja att min hjärna är VÄLDIGT aktiv på nätterna och man ibland är helt slut av alla drömmar man haft...