Vaknade av att det stormade ute. Som tur va snöade det inte, men det hade drivit igen på vägarna så pass att det var omöjligt att ta sig fram på grusvägarna. Fick lov att vända när jag åkte för att hämta hovslagarväskan som va hos mamma, då jag inte ville riskerade att fastna igen ( vilket jag hade gjort om jag försökt för snön var upp till halva snöpinnarna på vägen!).

Begav mig mot Stlhm för att möta upp min hovis.
Jag har av någon anledning svårt för att ligga bakom en hel kö med bilar, blir stressad och de där små hornen växer sakta men säkert ut. Och då det faktiskt var hjulspår på motorvägen blev det en del omåkningar då jag inte orkar ligga i 80-90km/h. Man vill ju komma fram någon gång!

Men jag gjorde en tabbe som hade kunnat gå illa.
Lagom vid Grillby hade jag legat ett litet tag bakom en bilrad på tre bilar för att kolla läget på vägen om det passade med en omkörning, vilket det gjorde..Såg det ut som.
Borde ju haft i bakhuvudet att det är just i Grillby alla olyckor och avåkningar sker...
Påbörjar omkörningen och plötsligt försvinner mina fina hjulspår på vägen och bilen nästan stannar till på motorvägen när jag åker rakt in i en snövall som drivit ut på vägen från åkrarna. I nästan 400 meter hade jag fullt sjå att försöka hålla mig kvar på vägen med en bil som stod på tvären uppepå snön i 100 blås.
Spännande! Kan ju säga att man hade puls.

Men jag får något konstigt tänk att jag vill därifrån och förbi fort och lyckas gasa tillräkligt för att komma förbi bilen och snabbt lägga mig i den "säkra" högra körbanan.

Började med en tappsko i Grödinge, där en nordis trampat av sig en framsko, sen tillbaka till Vallentuna och sist till Sollentuna för skoning.

Kom hem kl 19, lagom för att börja göra kväller för barnen.
Somnade i Robins säng och vaknar en halvtimme senare med en helt bortdomnad arm.
Då ringer mamma och säger att Onis ( "Harry") står i boxen och beter sig konstigt.
Han stod längs kortsidan i boxen och det såg ut som att han nästan försökte rapa/kräkas. Då en häst nu inte kan kräkas är ju det uteslutet, men tankarna gick direkt till Flora, då hon hade foderstrupsförstoppning.

Den sista hösilagebalen vi öppnade har varit väldigt våt och Harry som är väldigt glupsk har bokstavligen stuvat in mat väldigt fort.
Men det kom ingen saliv/slem ur munnen eller nosen på honom eller lät konstigt, utan han fick stå under uppsikt ett tag i boxen och efter ett tag slutade han iaf.
Och en kvart senare hade han börjat pilla med maten igen.
Usch va stressad man blir när de håller på och " krånglar".
Skönt det slutade bra iaf.

Nu ska jag forsätta sova...I MIN säng.