Idag vet jag inte hur många lagar jag brytit mot  när jag lastade mina två stora märrar i en och samma transport för att bege mig till veterinären.
Tror nog släpet blv tyngre än bilen, jag har inget BE-kort ochbilen fick inte dra så tungt...
Men...Det gick bra ändå.
Då Onis och Fabbe också skulle med hade det blivit lite väl mycket åkande om de skulle stå en och en i transporterna, så jag fick snällt nog låna en transport från en kund, så jag kunde köra dem två och två istället.
Nu blev det inte riktigt så...

Började med att lasta in Mantua utan problem och efter det skulle Semilla in. Hon var lite fundersam till en början, men efter bara någon minut så knallade även hon in snällt.
Väl inne var bägge SÅ nöjda över varandras sällskap .

Efter det lastade vi in Onis som funderad ett tag på om han skulle gå in eller inte. Kan ju inte skryta med att han är speciellt berest...Men även han knatade på efter någon minut.
Fabian ville däremot inte gå in. Och efter lite trilskande och upp och ner på rampen fick Onis nog när han såg mamma som viftade till med en piska där bakom.
Då var han på väg framåt med en fart och av ren reflex körde jag upp händerna för att undvika tanken på att hoppa bommen. Nu vet jag inte om han tänkt göra det, men har man haft hästar som gjort det tidigare, så finns det där i bakhuvudet.
Hur som, detta resulterade i att Onis kastar sig baklänges och på något underligt sätt satt sig lite på bakbenen, för han kom UNDER baklemmen i transporten och sedan tog grimskaftet stopp och han drar tills det går av och sedan sitter han fast under bommen vid manken när han försöker resa sig från böjda ben.
Just då har man puls kan jag säga.
Pratar lugnande med honom och han kommer till sans och jag får honom framåt igen.
Det fick räcka!
Fabian fick vara kvar hemma. 

Den 25 minuter långa resan gick iaf galant. Alla tre stod som ljus hela vägen.

Började med Semilla och hon visade sig vara dräktig och sen höll jag tummarna för Mantua, och även där syntes ett foster! Hurra!
Båda dräktiga på första brunsten.

Onis fick en kindtand slipad då en tand var lite vass och sedan drog vetten ut bägge vargtänderna som satt som berg.
Han fick en ny påfyllning med lugnande lagom till sista tanden drogs ut och det var en mycket trött staplande häst som fick pigga på sig i en box innan vi kunde lasta och åka hem igen.

Kan tillägga att lastningen skönt nog gick bra trots tidigare olycka.
Ingenting märktes på gången, men en liten svullnad fick han på ena sidan om manken, och så öm förstås.

Märrarna har väl aldrig haft så brått in i transporten förr! Semilla bokstavligen rusade in då hon såg att Mantua redan stod där inne.
Men till nästa år får jag nog försöka fixa en tvångspilta här hemma. Oj så mycket smidigare allt hade varit.
Men tack mamma för att du ställde upp och körde idag.

På em red bägge barnen i paddocken och Kim fick rida Felizia med bett för första gången. Mycket tuggande och tänkande blev det och inte så regelbunden skritt, lite stopp här och var, men annars var hon jätteduktig.
Robin red "sin" ponny, Assmilla, och idag var första gången som hon slappnade av sen hon gjorde sin hemska avramling.
Till en början ville hon bara skritta, men lagom till vi var klara med ridpasset frågade jag Robin om vi intekunde prova trava bara några steg.
Det hela resulterade i att jag till slut sprang runt flera varv i paddocken med en tjej som lös som solen själv gjorde medan jag dröp av svett.
Men vad gör man inte för att råda bot på osäkerheten.