Vilken dag.
Robin skulle vara riktigt kissnödig inför besöket hos urologen, så hon fick kissa hemma kl 8 och sedan dricka en massa i bilen på väg till sjukhuset.
När vi nästan är framme kan hon inte hålla sig längre vilket resulterar i nerkissade byxor och sittkudde i bilen.
Vi snurrar runt i en kvart innan vi hittar den enda lediga parkeringsplats på området. ( Det är ju jäkligt konstigt hur ett av landets största sjukhus knappt har parkeringsplatser! Ibland snurrar man runt i trekvart innan man får någon parkering!)

Kommer skapligt nära vår ingång så vi tar med ombyte och går för att anmäla oss. Medan jag står vid patientanmälningen och kastar ett öga på Robin som står med mormor en bit bort, ser jag hur hon skäms som en hund och hur det droppar vid byxbenet .
Skit i att hon ska vara kissnödig!!! In på toaletten och sätter henne där och försöker svabba av henne så gott det går.
Vi hinner upp till avdelningen med några minuters marginal och får lov att förklara läget när vi blir mottagna.

Det var lugnt, läkaren var van vid detta då det är just därför man åker dit, så vi skulle gå ner till cafeterian för att ta en fika och vänta in nästa toabesök.
Det är våningen under och inte så långt att gå, men när vi står vid kassan och har plockat på oss fika, gör Robin kiss-tecknet ( på teckenspråk) och det är bara att hiva över jackor och allt på mamma och ta ungen under armen och lubba upp till urologen igen!
Hon fick kissa i en speciell toalett som mätte mängden och flödet och när hon suttit där en lång stund ultraljudades urinblåsan. Trots två besök på toa med 20 minuters mellanrum var det fortfarande 0,75 dl urin kvar i blåsan direkt efter tömning!

Så nu har vi fått förklaringen efter ett års inkontinens.
När Robin var torr hade hon en festblåsa och kissade väldigt sällan, vilket resulterat i att blåsan blivit uttänjd. Det går ett tag men sen får den "spel". Den krampar vilket gör att man blir akut kissnödig och ofta.
Mot det kan man få tabletter för en sk stressad blåsa, för att lugna ner den.
Problemet med Robin är nu att hon inte tömmer blåsan och då kan man inte ta dessa tabletter, för då är risken att det bildas massa bakterier istället.
Så vår behandling går nu ut på att sätta henne på toan VARANNAN TIMME under alla vakna timmar, under kanske ett års tid för att lära hennes kropp och hjärna att ställa in sig på kissrutiner och att hon lär sig känna när det är dax för besöken.
Har vi tur går det fortare än ett år och har vi otur kan det ta upp till två år.
Torrheten på natten brukar ta ännu längre tid.

Vi ska tillbaka i januari för att se om hon kan tömma blåsan helt efter dessa rutiner och kan hon inte det då heller kommer de gå vidare och röntga för att se om det kan vara något annat problem högre upp ( kommer inte ihåg riktigt vad hon sa), vilket inte var så vanligt, men värt att kolla upp.

Jag blir så trött. Varför kan man inte få något enkelt problem någon gång, som man bara löser med en tablett.
Fast det är ju inte mig det är synd om. Det är ju Robin. Måste hon råka ut för ALLT !?

Harry var superladdad igår, så han fick lösgaloppera av sig i paddocken. Man såg hur lycklig han var av att ha fast mark under hovarna istället för all smetig lera som blir där de sätter ner sina hovar just nu.
När han busat klart busade vi lite ihop tillsammans. Jag sprang och han sprang efter. Hade även lite kombinerad ledarskapsträning genom att han följde mig som en hund, stannade och backade när jag begärde det, hela tiden lös.

Grått och tråkigt väder var det igår, men idag var det ännu värre. 1-2 grader och så fuktigt och rått i luften att det var dimma nästan hela dagen. Det är ju så man bara vill dra ett täcke över huvudet!
Hoppas hoppas det kommer in lite svalare luft snart med snö, för nu är jag less på detta väder! 

Ja, så var det det där med uppdatering...  

I söndags hade jag som sagt 4 skoningar inbokade och trodde veckan skulle bli lugn.
Började med att vara hemma med en snorig Robin mån och tis och då blir det inte mycket gjort utanför husväggarna.

På tisdagkväll hade jag plötsligt 11 stycken skoningar inbokade och som skulle klaras av innan helgen.
Så mycket blev det med att hinna med lilla Harry!  Nada.

Men jag gnäller inte. Det blir fler och fler kunder och alla nya har blivit rekomenderade av kompisar att anlita mig, och det är så jag vill det ska sprida sig. Nöjda kunder.

Har fått iväg inbjudningskort till släkten oxå.
Min lilla Robin fyller ju 5 år den 28 november, så det blir barnkalas på lördag och släktkalas på söndag kommande helg.
Känner redan hur jag längtar till helgen EFTER det , för man blirt ganska trött av allt stök.
Men vad gör man inte för sin lilla älskling.

På tisdag har mamma tagit ledigt för att följa med mig och Robin till Akademiska i Uppsala.
"Äntligen" är det dax för besöket hos urologen där de ska göra alla möjliga tester och förhoppningsvis hitta något "fel" så vi någon gång kan komma till rätta med alla dessa blöta byxor...

Men imorgon hoppas jag på bra väder, då jag ska ägna mig åt hästarna.
Idag har vi dessvärre haft regn.

Natti natt

Ja nu var det länge sen igen och nu har jag börjat få banning för att jag inte uppdaterat något.

Vi börjar med Robin som varit hos öronspec och nu, äntligen, var första gången som det inte var vätska bakom trumhinnan där röret lossnat. Vilket även resulterade i att hörseln nu var lika bra som på andra örat, så nu har hon perfekt hörsel nästan.

Nu väntar bara urologen den 22:a nov, och i början av december barnspec. och 5-årskontroll med vaccinering.
Sen HOPPAS jag att alla läkarbesöken är avklarade för i år. Men har vi "otur" kommer det en kallelse i år till Akademiska och besök hos hela LKG-teamet som ska ha en grundlig genomgång på henne.
Har vi tur blir det i början av nästa år.
Hon har börjat tröttna lite på alla läkare nu...

Med Harry har det stått lite still med tömkörningen då hjälpen ( mamma) varit lite för trött på kvällarna.
Inget konstigt med tanke på hennes arbetsdagar...Upp kl 4 och hem från arbetet mellan 17.30-18.30
Så jag försökte mig på att tömköra själv. Undrar vem som körde vem?!
Han har inte riktigt fattat det där med tygeltagen ordentligt så stundvis vinglade vi runt i paddocken och det var väl mest jag som följde honom, för att mest träna på att jag var BAKOM, vilket gick bra ett varv innan han sedan vände sig för att kolla varför jag var där bak.
Men hela tiden var han lugn och fin. Min duktiga pojke.

Hade tänkt ta lite bilder på honom inför hingstkatalogen, men han har en riktig trivsel mage just nu , så antingen väntar vi ett tag eller så kanske han kan dra upp magen lite om man har en snygg tjej en bit bort   .

Märrarna fortsätter med sin i stort sett dagliga lerinpackning i hagen, så de vill man knappt ta i.
Ska dammsuga dem så fort det fryser ordentligt ute, så man får bort allt lerdamm som blir efter jag piggat dem.

Har även fått en ny kund i veckan. Träffade på en gammal stallkompis på Granngården. Vi stod i samma stall för tio år sedan och nu har hon egen gård i Grillby.
Det var lite spännande då det var en inackordering hos henne som skulle skos. Ett 5-årigt halvblod på 1.70 som sparkat hej vilt när man verkat honom och som bara haft skor en gång tidigare och då under plegg.
Ville gärna testa utan plegg först, vilket var ett bra beslut.

Många korta arbetsstunder med vila mellan och mycket äpple resulterade i att han hade skor runt om när jag var klar.
Utan plegg.
Fick även en lång trevlig fika stund efteråt med massa snack och kanske kanske en tjej som kan tänka sig vara intresserad av att rida Harry så småningom då jag vet att jag aldrig kommer ge mig ut på någon dressyrtävling.
Hoppning är en sak, men dressyren har väl aldrig varit min starka sida varken gällande sitta i trav eller komma ihåg banan.

Igår hade Kim handboll och inneband på morgonen och under tiden tog Robin en ridtur på Assmilla.
Måste börja träna lite om hon ska fortsätta så här, för nu travar hon mest hela tiden om hon själv får välja!
Och hon har en förbaskat snygg sitts! Till och med när shettisarna hon rider får till något bocksprång sitter hon som gjuten och bara skrattar.
Vi ska väl försöka anordna en avramling i vinter då det är lite snö ute och mjukt att landa, så hon VET att man faktiskt kan ramla av och att det inte är farligt. ( iaf för det mesta, från den höjden).

Efter det åkte vi till Fredrics mamma och åt tre rätters och efter det delade hon ut guldsmycken till sin dotter Carina, och vi ingifta Söderbergs fruar.
Fick med mig ett snyggt armband, en snygg halskedja och ett par örhängen. Tack och bock Gun.
Hjälpte mamma kvällsfodra hästarna i stallet och sedan bjöd vi henne på middag eftersom Peo var ute med sina flygkompisar på restaurang.

Nu i veckan är det bara fyra skoningar inbokade ( hittills) så jag hoppas på lite sol nu så jag kan lägga lite tid på Harrys tömkörning.

Lovar att skärpa mig med uppdateringarna.

Gårdagen tillbringades med handboll. Först med Kimpa som för andra gången var med och tränade och efter det åkte vi in till "stan", dvs Enköping ( har fortfarande problem med att kalla det stan efter tio år på landsbygden! Staden för mig är Stockholm) för att titta på när Fredric spelade handboll med veteranerna mot Enköpings A-lag i fotboll.
Trots att fotbollsgänget fick ett handikapp med 5 poäng så åkte de på däng!
Och innan spelet lät de så jäkla säkra på att spöa "the old gays".
Ha ha, där fick de! Snorvalparna. 

Idag fick jag äntligen lite tid med min mamma utan barn. Lämnade barnen med Fredric och farmor och passade på att få lite hjälp när jag skulle tömköra Harry.
Han har börjat bli lite väl busig på kvällarna när han ska in i kolsvarta mörkret och det märks att han behöver bli lite aktiverad.
Det är så otroligt lerigt och halt i hagarna att de inte springer i första taget, så när de får lite fast mark under hovarna utanför hagen bara spritter det i benen!

Började med att släppa lös Harry i paddocken för att få ur honom det mesta sprittet innan vi började med lite allvarligare saker.
Nu hade jag bara den lilla kompaktkameran i fickan, och den klarar inte riktigt av snabba bilder i dåligt ljus, och tyvärr har vi inte haft det så ljust på sistonde.
Men håll till godo med en riktigt snygg suddig Onis Corrales!
         

Tömkörningen gick kanon.
Mamma hade honom i grimskaft och gick brevid i grimman över tränset medan jag gick brevid honom med tömmarna, och gled såsmåning om in bakom utan problem. Det var väl något steg som blev lite snabbare, men värre än så var det inte. Drog tömmarna över rumpan och "slog" dem lite mot benen utan att grabben brydde sig det minsta.
Nu fortsätter vi så här ett par dagar i sträck innan jag provar på att tömköra honom själv.

Potatis landet är som sagt upptaget och nu är det bara halva morotslandet kvar...
Hästarna fick halva krubbor med morötter igår. Mums.
Kastar in en skön bild på egen odlade morötter.
Inte EU-godkända va!?
 

Barnen har fått Halloween kläder och springer redan runt och spökar för varandra på kvällarna. Då är de lagom kaxiga, men när de sen ska sova är det läskigt, för då har de för många spöken i huvudena. 
Som sagt...Det är inte lätt att vara liten.

Måndag och tisdag skulle bjudit på strålande sol och vi hade som sagt tänkt ta vår första ridtur tillsammans på flera år.
Blev det så? Nej.
Istället blev det jätte rått med dimma som gav ca fem meter sikt framför sig, så man hade varken lust till ridturen och för det andra var det nog klokt med tanke på hur det kryllar av skjutgalna jägare runt omkring oss överallt.
Kan de skjuta svampplockare mm så kan de säkert skjuta en häst. Det var väl förra året en jägare skjöt en häst med flugtäcke på sig i hopp om att det var ett vildsvin!

Vi hade tid med Robin hos ögonläkaren på fm där hon gjorde ett nytt syn test. Hon har sämre syn på vänster öga men då hon använder båda ögonen tillsammans har hon nu rätt normal syn för sin ålder.
Robin hade rätt rejäla ryckningar i ögonen när hon bara fick använda ett öga i taget och det har vi tidigare fått veta berodde på hennes skelning, men eftersom det kvarstår lika mycket fortfarande så är det inte så längre, utan ett medfött fel som kommer vara kvar hela livet.
Men det är ju tur att hon inte ska gå runt och flirta så mycket då! För som sagt, hon har bra syn med två ögon.

Lämnade Robin på dagis och sen stängde mamma och jag in oss i stallet och gick lös med varsin grovdammsugare.
Damsög bort allt gammal spindelväv och dammade och våttorkade överallt.
Fortsatte så under hela tisdagen också innan vi äntligen var klara med hela stallet. Avslutade med att damsuga golvet(!) till och med, så man verkligen fick bort allt damm som blivit liggande under foderlådan och hörn mm.
Blev så tjusigt att det bara var dörrmattan som saknades i stallet. För nu ville man ju inte ha in några leriga hästar utan att de borstat av sina leriga hovar först!

Först på sena tis em försvann den täta dimman och fram kom ju självklart solen.
Började känna mig ordentligt förkyld under tisdagen och på onsdag var jag halvdöd. Feber och efterlyste ett spännband för att hålla ihop mitt huvud som dunkade i takt.
Helst vill man bara ligga i sängen, men hästarna ska skötas och Robin skulle till tandis.

Idag har febern släppt så jag trodde att jag skuklle orka med tre skoningar då hovis ringde och frågade om jag kunde ställa upp. En häst gick att sko med några snytpauser, men sen trodde jag ärligt talat att jag skulle svimma när det bara flimrade och snurrade i huvudet. Hovis fick göra de andra två...
Var tvungen att ringa Fredric på vägen hem för att ha någon att prata med då jag var rädd för att somna i bilen.
Var totalslut.
Har nu fått en hosta som sitter i hela bröstkorgen.

Ska slå på en tappsko imorgon, men sen ska jag försöka att ta det lugnt resten av dagen och helgen och hoppas jag har något roligare att skriva om sen.

Ja, den här veckan har det inte hänt mycket.
Robin gick på dagis i måndags och kom hem med feber. Vi gjorde ett försök på torsdagen igen, men fick hämta henne igen precis när hästarna fått frukost, utsläppta och mockningen var avklarad.
Fredric håller på att putsa ett hus som helst skulle bli klart i helgen så han har stuckit kl 5 på morgonen och kommit hem igen vid 21-21.30 sen i torsdags!
Så jag har varit strandsatt hemma med sjukt barn.

I fredags fick jag iaf komma ut ett tag när mamma tagit ledigt från jobbet ( då all tågtrafik är inställd) och vi åkte över till Marianne på Seglinge för att verka och sko några hästar.

Bägge ungarna blev stormförtjusta i fölen och vem blir inte det.
Det där lilla stofölet skulle jag ha stoppat in i bakageluckan om det gick .

Måste ge en eloge till Marianns träning av fölen vad gällde lyfta på benen. Tror nog aldrig jag verkat så snälla duktiga föl någon gång, och detta var första gången för dem.

Robin lyckades även charma till sig en sitt-stund uppe på hingsten Sevillanos rygg medan jag skodde honom. Snacka om att hon blir lycklig av att sitta på hästryggarna. Och S var hur mysig som helst med barnen .

Igår var det Kimpas tur med feber, men är idag bättre, så han får gå till skolan imorgon.
För imorgon och på tis hade jag tänkt få upp morsan på hästryggen för första gången på mååånga år och ta en gemensam ridtur, då tågtrafiken inte kommer igång förrän på tis em igen.  

Vilken helg det varit.
På lördagen hjälptes vi åt att få in resten av mamma och Peos vinterförråd med ved och efter det avslutades dagen med vedeldad bastu och en mysig middag efter det.
Vi sov kvar där allihopas och drog igång på morgonen efter mockningen med att hämta hem hela vinterns uppsättning med hö balar.

Den här gången använde vi oss av vedtransportören och körde upp balarna på loftet, vilket faktiskt fungerade jättebra om man la dem på högkant. Skönt för Fredric och Peo att slippa stå och kasta upp dem som vi gjort förrut.
Men efter 600 st balar kändes det rätt bra i kroppen ändå! Det var länge sen jag svettat som jag gjorde...
Vi tog "latade oss" genom att ta break för ett besök på pizzerian också, då man började känna sig alltför skakig i armarna.

1200 balar ligger nu på loftet och jag hoppas verkligen att det räcker. Det tangerar lite på gränsen, men vi rensade rent på loftet där vi köpte höt.
I värsta fall får vi väl ta tag i det i vår annars. Men vi klarar vintern och det är huvudsaken just nu.

Skulle egentligen varit iväg och skott just nu, men Robin var som en liten kamin i natt, så skoningen har jag fått skjuta upp till ikväll istället när Fredric är hemma.
Hoppas på att kunna mocka lite vid lunchfodringen också.
Va besvärligt det blir när man har sjuka barn! Fast rätt mysigt också...
Det är halvstorm ute, riktigt mulet, och vi sitter nerbäddade i soffan och tittat på Barbie filmer och ska senare baka muffins.
Det går ann det också.

För två helger sedan gick vi runt i t-shirt då sommarvärmen kom tillbaka, men nu har det legat stadigt på ca 8-9 grader under dagarna. Vi har haft flera frostnätter, men imorse kunde jag till och med knacka hål på vattentunnorna och ta upp stora isflak!

Har satt på Harry sele och lite smått börjat med tömkörning. Inte riktigt, jag går med yttre tömmen över halsen och går brevid och tränar lite tygeltag. Vill inte börja tömköra utan att någon går framme med honom första gångerna, men det här fungerar bra det också.

Mamma sa igårkväll när hon tog in honom att det märktes att han hade fått arbeta lite. Harry brukar vara lite småbusig och ha bråttom på kvällen, men då gick han så lugnt och snällt.

Tränade lite idag också men han var lite okoncentrerad då det blåste rätt bra, så det blev bara en snabbis.

Red Mantua på volten en halvtimme också och mot slutet gick hon riktigt avslappnat och fint.
Till en början var det galopp på stället och fick även känna på ett glädje språng i luften, då det var ett bra tag sen vi red var hon laddad till 1000. Tror hon tyckte det var lika roligt som jag.
Hoppas bara det blåser lite mindre imorgon, för prasslande löv som blåser runt hovarna och en pressening som tar luft spädde på hennes energi rätt bra.