Jösses, det har varit mycket senast tiden, skoningarna ökar och ökar och jag har fullt upp. Har varit lite halvbökigt under de fyra veckor som fritids har varit stängt, dvs de fyra veckor mina barn har fått ha sommarlov!
Nu tänker säkert många att "Oj, får de bara fyra veckor sommarlov", men saken är att de till och med har tröttnat på att vara lediga. De har längtat till fritids och alla sina kompisar.
Det är ju även tur jag har en väldigt hjälpsam mamma som kan hoppa in och hämta barnen från fritids då jag åkte på jobb kl 9 imorse och kom hem 10 timmar senare...

Lite saker har vi hunnit med med barnen iaf, silvergruve-besök, gröna lund och senast i tisdags var Kim med faster på skansen och allsången.
Han var även med några sekunder på tv från allsången, så enligt han själv är han nu en tv-stjärna!  

Det är läskigt vilken torka vi har här. Varenda buske slokar och har börjat torka, gräset är inte klippt sedan en vecka innan midsommar och är gult på flera ställen sedan flera veckor tillbaka. Även massa träd har dött i torkan.
Jätte tråkigt. Hästarna började stödfodras för flera veckor sedan och nu går de på full giva. Det finns ingenting kvar i hagarna.
Tror inte jag varit med om någon sådan här torka så långt bak jag kan minnas.

Vad beträffar märrarna så går de mest och lullar i hagen. När de väl börjar springa som tokar och inte vill sluta måste jag ut och antingen ta in dem eller försöka få tag på den förbannade styngflugan som försöker lägga ägg på dem, för det är av den anledningen de springer!
Tänkte första gången att de slutar väl, men när fölen sprungit så de var alldeles svettiga av att hänga med sina mammor så fick jag ha ihjäl flugan.
Som tur är har det bara varit fyra stycken nu i sommar...

Vad beträffar ombetäckningarna så går det lite si och så.
Ingen (!) av märrarna visade fölbrunst och inte kommande brunst heller och jag väntade och väntade, testade med Onis och Semilla ville mest döda honom och Mantua pratade bara lite men var mest likgiltig.

Till slut tog jag ut veterinär och undersökte dem båda.
Semilla stod med ett fyra cm stort ägg och blev igångsprutad. Hon kom i brunst två dagar senare och betäcktes två gånger. Allt gick så galant och Onis har verkligen lärt sig hur han ska agera. Han är så försiktig och snackar och har ett långt förspel innan han går upp på mitt komando. En riktig gentleman.

Mantua visade aktivitet och stod med flera små ägg vid undersökningen, blev igångsprutad utan att hon kom i brunst. Hon var väldigt snackig med Onis (fast det är hon alltid..) med viftade bara på svansen utan brunst. Efter en vecka sprutade jag henne en gång till och även denna gång utan brunst.
Veterinären sa att om hon inte kommer i brunst efter andra sprutan så vill hon helt enkelt inte.
Börjar fundera på om det finns något samband med att hon är född så tidigt (8/1) och börjar sin brunst redan i feb/mars. Om hon inte vill brunsta så här sent.
Tycker ju att hon borde brunstat efter fölningen, men om hon kom av sig då hon blev sköljd pga efterbörden som satt kvar rätt länge.
Många tankar och funderingar har man ju. Men det verkar luta åt att kommer gå tom i år och då kommer jag lägga betäckningen riktigt tidigt nästa år på henne.

Fölen växer så de knakar och de har blivit så otroligt snygga! Och röra sig kan de garanterat oxå, men det vore väl nästan konsigt om de inte skulle kunna med dessa föräldrar och stamtavlor!
Igår blev de tre månader. De kommer att vara till salu men jag har inte bråttom med att sätta ut dem då de är riktigt fina. Men skulle rätt person vilja köpa redan så...

Onis funderar jag på om han ska få åka iväg på vidareutbildning där han var på inridning. Jag har alldeles för mycket att göra just nu och det blir lite si och så med ridningen. Tänkte även höra med Sara, som hon heter, om hon kanske kan tänka sig rida honom på championatet oxå.
Vi får se.

Nu ska jag sitta en stund och slappa då det gått i ett idag.
Vi hörs!

Nu e jag tillbaka.
Nu har Robin och granntjejen ridit 2,5 km i underbart väder och efter det var det lunch, köra Robin på kalas, tillbaka för en snabb kopp kaffe innan jag tömkörde/longerade Harry samtidigt som mamma tömkörde Fabbe. Skodde om Harry efter det för att sedan gå upp med alla märrar och föl till sommarhagen (de får bara gå halva dagar), hämta Robin, grilla och äta middag, natta barn och sedan hämta in alla hästar och natta dem, nu har jag tagit en dusch och plötsligt är dagen slut igen.
Är det fler än jag som tycker dygnet har för få timmar ibland?
     

Vi har fått en ny uppfödning här på gården också!
Den heter för tillfället Finnstas Pjupp...
  
Så nu får vi hoppas att det är en höna bara...Annars blir det huggkubben nästa.
Även Höna-Pöna har lagt sig att ruva på ETT (!) ägg, men där har vi lagt till två extra ägg.

Vi har även fått en ny byggnad på gården som använd flitigt varje dag och speciellt på kvällarna.
En paviljon som kallas pavven. Vet inte varför, men vi har nojjor på att döpa allt...
Vi invigde iaf pavven med hallonsmothies och ett stort fat med massa god frukt. Fast lite godis blev det ju förstås oxå då det var lördag.
       

Igår var vi i Sala då det var silvergruvans dagar med 1700-tals tema.
En varm skön dag och massor av roliga saker att titta på.
       

Eftersom julkalendern spelades in i sala silvergruva så fanns det en guidad tur på 60 meters djup där de visade alla platser som scenerna spelades in på och självklart fanns ju även riktiga spöket Staffan på plats   .
         
Vi åkte även ner till 155 meters djup för att ta en fika och värma oss lite. Det var endast 2-4 grader under turen i grottan så det uppvärmda fiket med sina 17 grader kändes riktigt varmt.
 
Passade även på att se bröllopssviten där längst ner.
 

Nej, nu har klockan dragit iväg och jag avslutar med våra fina katter Gaius och Ceasar som fortfarande växer som ogräs.
   

Återigen var det länge sen sist...  , jag måste skärpa till mig!

Sist skrev jag ju om att min gamla hovslagare hade blivit sjuk och blivit inlagd. Samma dag som jag skrev det inlägget drog han sitt sista andetag.
Kan inte låta bli att vara arg på honom då vårt sista samtal med varandra bara var några dagar innan och jag sa att jag inte kunde ta över hans kunder där uppe i dalarna. Det blir för långt att åka. Sen orkade han inte prata längre...
Känner mig så snuvad på något vis då jag önskat att sista samtalet hade handlat om något annat.
Jag har iaf tagit över hans kunder runt U-väsby och knivsta så det känns som jag gjort honom någon tjänst.

I 18 långa år har jag kännt Leif Hörberg och det hela började med att jag tog en lektion för honom i hoppning och han sa efter att tittat en liten stund på min ridning " Så där kan du ju inte rida! Du förstör ju hästen!"
Det var Leffe. Rak på sak. När man väl fick belöning, då hade man verkligen gjort sig förtjänt av den!

Leffe var banbyggare upp till svår hoppning, tränare (och aktivt tävlande själv i yngre år), uppfödare och hovslagare.
Man hade allt i honom och var det något man undrarde över oavsett vad det gällde hästar så ringde man honom.
För 5 år sedan började jag gå som lärling med honom och under tre år utbildade han mig till hovslagare och ända fram till maj i år har vi fortfarande åkt tillsammans för att hjälpa varandra när det varit många hästar eller jag behövt hjälp med någon trasig hov. Han hade varit hovslagare i 38 år! Vem mer har hunnit få så mycket kunskap och erfarenhet som han?!

Jag skulle önska att han hunnit skriva en bok, och jag själv skulle kunna skriva en hel bok om bara våra år tillsammans, antingen älskade man den mannen eller så tyckte man inte om honom alls pga han rakhet/ärlighet.
Vi har varit osams många, MÅNGA gånger...Men jag älskade den mannen.
 

Nu hade jag ju tänk att jag skulle skriva om lite mer som hänt här sedan sist, men nu dök grannjäntan upp och ville rida med Robin. Så nu plötsligt blev det ingen tid för bloggandet...IGEN.
Lovar att blogga någon gång under dagen idag iaf, även om det hinner bli kväll.

En månad idag, tänk va fort tiden går när man har roligt, eller hur är det man säger.

Vi har nog aldrig haft så sociala föl någon gång. Så fort de får syn på en från hagen gnäggar de och sätter av mot en så fort man börjar gå åt deras håll på stallbacken.
Grimmorna är absolut inga problem, har lite försiktigt börja leda dem lite i grimskaft och lyfter snällt på hovarna vid visitering. Det ska börjas i tid när matte är hovslagare   .
       

Appropå hovslagare så har jag fått flera nya kunder som jag nu fått ta över från mig gamla hovslagare/mentor då har blivit mycket mycket sjuk. Pratade med honom för lite drygt en vecka sedan och det låter lite som att han gett upp. Ligger inlagd mest hela tiden, men jag håller tummarna på att den envisa gubben ska klara sig.

Den dagen han lämnar detta jordeliv kommer STOR kunskap gå i graven med honom. Han har trots allt jobbat 38 (!)år som hovslagare.

Semilla har fått byta box till en riktigt STOOOR box då hennes kändes lite för trång med föl. Visst var den godkänd fölbox, men de små liven växer ju och mina ston älskar att ligga och sova. Så nu har hon en box på 6 x 3 meter.
Den box hon hade tidigare var tänkt att den skulle bli till ett annat sto som jag ganska nyss köpte.
Ett rent escalera sto med gångarter man dregglade över och ingen mindre än Doctor XXIV. Jag lät betäcka henne med en gul gångartshingst som hon tidigare blivit betäckt med 3ggr och lämnat tre riktigt fina gula avkommor.
Hon tog sig direkt och stod sedan hos hingsthållaren i väntan på 45:e dräktighets dygnet. Transporten var beställd och två dagar innan hon ska kliva på transporten får jag ett samtal att Dona, mitt fina sto, är hittad död i hagen!

Hon hade gått i hagen och varit precis som vanligt tidigare på dagen och ingenting konstigt fanns att finna på henne.
De frågade om jag ville obducera henne, men då det inte var nödvändigt för att få ut försäkringen struntade jag i det. Hon kommer inte tillbaka för det och jag har redan förlorat en hel del pengar då hon inte var försäkrad för fullvärde. Tanken med försäkringen när jag tecknade den var för skaderisken vid betäckning eller transporten, inte att hästen skulle dö.

Min egna teori är att hon dog av något som brustit i henne eller gräsbetessjukan som oxå kan ha ett snabbt förlopp.
Hur som kändes det otroligt tungt att mista dessa två hästar.

Till helgen kommer Natalie från stuteri Colina och ska ta lite bilder på alla hästarna här på gården. Har vi tur hamnar någon av bilderna i en bok som hon håller på att göra om just PRE.
Hon ska även få ta lite porträttbilder av Onis Corrales, alias "Harry".
Gjorde ett försök nu i helgen med att fotografera honom men kameran jag har är helt urusel om jag ska vara ärlig. 2 bilder i sekunden så missar man just de där glimtarna man strävar efter att fånga och dessutom hinner den inte ställa skärpan heller .
Tänk er den här bilden, fast skarp...
   

Fick en så häftig kommentar om just den här bilden på fb;

"Onis ser snygg ut! Jag blir alltid så glad när jag ser snygga PRE. Linda, för några år sedan hälsade jag på Yeguada Cubas som ägde hans Farfar, Escalera hingsten Torero XI, där jag fick se Torero. Jag tog kontakt med Leo för Torero XI skull, för mig personligen var det en upplevelse att se den hingsten röra sig, så otroliga gångarter, verkligen. Inte undra på att han blev flerfaldig gångartschampion. Jag kommer aldrig glömma den hingsten. Tittade précis in på Onis Escalera-stamtavla, vad maxad den var! Torero XI, Ermitaño III, Vinatero III, Lebrijano III genom hans fina son Macanuo. Häftigt! Vet du, jag har även sett Onis pappa Jueves som jag tycker mycket om, likaså hans mamma Esgueva."

Har även fått veta att Jocosa som var min allra första PRE häst och som jag senare sålde till en helt underbar familj där hon har det så bra, ska starta allsvenskan i hoppning nu i höst med henne!
Snacka om reklam för PRE! Kommer ihåg henne så väl hur det bara dundrade i backen när hon laddade på hindren  .
Måste ta reda på om någon av deltävlingarna är i närheten...

Mantua hade lite flytningar dagarna efter sköljningen vilket fick mig lite misstänksam, men lite longering och fölis i boxen gjorde susen. Nu är hon helt ren igen .

Det är så kul hur olika personligheter de två så underverken har. Semillas föl är precis som sin mor; äääälskar allt som innebär klappad, kliad och kel.
Fredric gick ut i hagen och "gnäggade" lite åt henne och trots att hon stod långt bort så kom hon i full galopp till honom för att kela.
Hon har för övrigt fått namnet Chiquilla de Finnsta.

Mantuas dotter är en dam som vet vad hon vill. Vacker som en dag och går med på kel så länge HON vill.
Men mamma är lika dan...
Det kommer bli riktigt kul att se denna dam utvecklas, för hon har den där "extra nackkotan" som man gärna vill ha i dressyren.
Hon har fått namnet Donsella de Finnsta.

Äntligen känns det som våren har kommit. Trodde väl aldrig jag redan skulle säga att " Jag hoppas det kommer regn snart", men det gör jag. Det är knöktort i marken redan och blåser rätt kraftigt varje dag nästan.
2mm regn har vädergudarna bjudit på tre nätter, men det har blåst torrt innan klockan 9 redan.
Kallt på morgonen är det fortfarande. Imorse var det -1 grader och skrapning av vindrutan kl 5 på morgonen.

Robin plockar glatt alla möjliga vårblommor som dyker upp, så vi har alltid fint på bordet inne nu, och de älskar att ligga på en filt och titta när fölen får tokryck och springer runt i hagen.
   

På bilden nedan ser ni kanske hur sent allt är. Syrenhäcken har börjat bli grön i topparna nu först och stora lönnen
har precis gått i blom.
Är man uppmärksam hittar man även ett till djur i den bilden...

Det är Ceasar som tar sig en tupplur efter att ha jagat humlor i trädkronan!
 

Trodde glad i hågen att jag kunde ha Mantua och Semilla ihop direkt från början då de är otroligt sammanbundna kompisar, står brevid varandra i boxarna och fölat med en timmes mellanrum. Tänkte att de håller sig väl i varsin del av hagen...
Ah eller hur!!
Det gick ett litet litet tag tills Semilla i stort sett lämnade sitt föl som låg ner och galopperade rakt mot Mantua, sin kompis, med spetsade öron, som i sin tur förvandlades till rena rama skräcködlan med utdelade slag och vidöppen käft.
Tror helt enkelt att Semlan ville ha det fölet oxå.
Så det slutade med att de fick separat hage och paddock.

Idag har vetten varit ut och sköljt Mantua med fyra påsar och de såg rätt bra ut redan efter första påsen, men för att vara riktigt säker...
Efter det fick hon sin andra pencillinspruta ( hon fick en igår oxå) vilket resulterade i chock  . Man känner sig rätt hjälplös då en 600kg klump till häst snurrar runt runt i boxen med en liten föling som försöker hänga på.
Som tur var blev det bara en del snurrande och stampande med hovarna i ca 5 minuter innan det gick över.
Hade ett halvblod tidigare som fick chock och han höll på att slå sig alldeles blodig i boxen innan han lugnade sig.
Tycker inte om pencillin...

Men hon har ingen feber och är oförskämt glad och nöjd mammahäst   .

Bjuder på bilder av två stolta mammor med sina fina fina döttrar (för er som inte sett dem på fb.)

Mantua försöker underlätta med att hitta maten     .  

Som avslutning på dagen som aldrig tog slut någon gång (kändes det som när den började redan innan kl 02)
blev det skumpa då vi firade att allt gått bra.
Så länge får de små kallas för "lilla brun" och "lilla svart".
Att spåna på namn är inte det lättaste...

Nu har jag äntligen någonting att blogga om igen.
Bortsett från allt jobb inom hovslageriet har jag väl egentligen inte haft något att skriva om bortsett från vårt kalla väder under mars och april.

Nu till något nytt...

För en vecka sedan var Semilla beräknad för nedkomst med sitt föl. Bara över en natt slutade hon att äta sitt kraftfoder och åt mindre av sitt natthö. Även intaget av vatten minskade för var dag, vilket jag ser då jag vattnar genom hink för att ha koll på intaget.
Sista dagarna har hon bara druckit 1-2 liter under natten och bara fått i sig ½kg hö, vilket inte känts jätte roligt.
Hon har heller inte varit jätte stor och inte fyllt ut ljuvern speciellt märkvärdigt, så det kändes bra när jag mjölkade henne lite igår kväll och såg att mjölken blivit vit.

Mantua däremot som var beräknad till igår har hela tiden varit STOR och med en ljuver som värsta mjölkkossan!
Och även hon hade fått vit mjölk igår.

Efter en hel veckas vakande med en klocka som väckt mig var 40:e minut hela nätterna kände jag att det kanske skulle närma sig ett slut.
Gick och la mig 23.30 ,tittade till hästarna på monitorn för att konstatera att de stod lugnt och tuggade hö, så jag beslutade mig för att ta lite sovtid och ställde klockan på mobilen till 01.00
Vaknade med ett ryck kl 02 och undrade varför inte telefonen ringt! Kastar ett snabbt öga på monitorn för att se bägge ligga ner ( vilket de gjort flera gånger varje natt). Sen ser jag Semilla resa sig och att det ligger kvar NÅGOT SVART i boxen som börjar sprattla!!!
Samtidigt som jag kastar på mig kläderna skickar jag ett sms till mamma "FÖL" och springer ner till stallet i foppatofflorna!
Och mycket riktigt så ligger det en svart blöt liten föling inne hos Semilla. Efterbörden var redan ute och intakt.

Lagom till den lilla börjar försöka stå på sina vingliga ben, ser jag Mantua som står i boxen brevid ta ett varv för att sedan lägga sig. Mycket riktigt, även hon börjar sin fölning.
Redan efter 15 minuter hade vatnet gått och fölet var ute! Hon hade däremot inte tid att ligga kvar, utan ställde sig upp direkt, struntade helt i sitt föl för att sedan ställa sig och äta hö!
Fick torka torr den lilla innan den började ställa sig upp och leta mat. Mantua lät den lilla söka efter mat och äta men speciellt intresserad var hon inte av den lilla.
Hon var mer intresserad av Semillas lilla föl och deras små mumlande med varandra!

Det märktes att Mantua var irriterad på blåsan som hängde kvar där bak och efterbörden som inte ville komma ut, och jag undrar om inte det var en bidragande faktor till att hon brydde sig så lite om fölis.
Efter några timmar tog jag ut och longerade henne utan sitt föl för att stressa henne lite vilket resulterade i att lite mer kom ut och avföring, men den satt fortfarande fast.
Så till slut ringde jag ut veterinären och hon hann precis komma in i stallet för att se när hon släppte efterbörden!
Nu hade den suttit i 7 timmar och hunnit bli lite brun och lukta lite illa, så pencillin sattes in samt medel för att dra ihop livmodern.
En spolning väntar imorgon oxå för att vara på den säkra sidan.

Nä, nu har jag precis sprutat Mantua igen och ska fortsätta så var 6:e timme, så jag fortsätter mitt skrivande imorgon.
Nu ska jag ta igen lite sömn för snart har jag ingen aning om vad det är för dag ens. Det har inte varit mycket sömn på sistonde...

Natti natt

Idag fick jag sällskap av min fd granne som var snäll och lastade sin valack, åkte till mig och tog en gemensam ridtur med mig och Onis.
Det var första gången som jag hade ridsällskap när jag red och lite spännande var det ju måste jag erkänna, men precis som alla andra gånger jag gjort något med Onis så gick det galant !
Han mumlade lite när vi red jämnsides ett par gånger, och sneglade och drogs lite åt valackens håll men utöver det skötte han sig jätte bra. Min duktiga kille
Var riktigt roligt att för en gångs skull få sällskap när vi red. Tror det var i somras som jag red med sällskap sist, då jag drog ut mamma på Semilla och jag på Mantua.

Lektionen som jag skulle haft i början av veckan blev inställd då det bildats en isglaciär på baksida av logen och med det blivit omöjligt att få upp portarna och få ut hästtransporten...
Förhoppningsvis ska det väl bli vår snart så det smälter bort.
Skulle nog behöva ploga bort snön i paddocken oxå och hjälpa våren på traven lite med snösmältning. Det är säkert 35cm djup snö på sina ställen där.

Besöket med Robin hos LKG-teamet gick jätte bra. Ingenting som behöver göras innan mjölktänderna börjar tappas. Då planeras hennes operation för att laga käkspalten.
Däremot saknas fortfarande tandanlag på hennes kindtänder, så det blir väl en ytterligar operation när hon blivit stor, för att sätta in tuggtänder på henne.

Vi har även varit på Habiliteringen och gjort några tester för att försöka ta reda på hur mycket Robins hjärnhalvor komunicerar med varandra. Och det ska göras både genom känsel, tal, syn och hörsel. Även minnet ska testas.

Sen är det nätverksmöte med skolans rektor och fröknar samt spykolog, pedagog och kurator från habiliteringen som ska hjälpa mig att "slåss" för att Robin ska få all den resurs och hjälp som hon kommer behöva när hon börjar 1:an i höst.
Va tråkigt det är att behöva tjata, bråka och gnälla för att få det man har rätt till!

Märrarna fick idag njuta av solen idag och stod utan täcken och kliade på varandra och bara njöt .

5 veckor kvar...

Fick en ny kund idag också och var över till henne och skodde på em. Det var ändå en person som jag "kände" sedan tidigare, så det blev en lång pratstund över en kopp kaffe efteråt. Alltid trevligt då man är rätt ensam på sitt jobb.
Sen slutade det med att hennes sambo fick starta traktorn för att dra loss mig då bilen satt fast i snön!

Framhjulsdrivet med ett 85 kg tungt städ, hästskor mm i bagageluckn är ingen bra kombination den här årstiden..
Det är ju tur att alla i stort sett har en traktor på gården.