I helgen var det kurs på Gesta gård. Det var Francisco del Aguila Capel från stuteriet Yeguada Alhamilla som var där och höll clinic och det var allt från förberedelser inför morfologisk show till exteriören och utöver den teoretiska biten va det även träning för hand ( visningsträning) och ridlektioner.
Jag hade ju tänk ta med Onis på kursen, men då min förkylning vandrat vidare och gjort mig påmind om att man har bihålor så var det ganska uteslutet att springa med häst när man känner varje steg man tar som ett enda stort dunkande i huvudet.

Jag vet att Paco, som Francisco kallades, tyckte väldigt mycket om Onis när vi var där på kurs för två år sedan, så det var lite extra kul när han den här gången frågade var jag hade min svarta fina hingst. Han kom ihåg att han såg väldigt bra ut och hade en riktigt fin trav !
DET var lite häftigt att han kom ihåg honom efter 2 år. Vi gjorde visst intryck sist   .

När jag kom hem framåt 19 tiden på kvällen var det bara att börja ta in och kvällsfodra hästarna, för sedan bjöds det på mingel i Freddans garage!
Vi hade tänkt fira förra helgen att Fredrics enorma bygge var klart och så fick han sin försenade födelsedagspresent, men både jag och Robin var ju sjuka då, så det fick bli nu istället.
   

Champanj och lite tilltugg...
   
Robin leker med Fredrics skrothög (som jag kallar den)
 
Och så måste ju barnen undersöka pappas present; en ledstaplare
 

Idag skode jag om Harry och han skötte sig precis lika bra som förra gången. Min kille  .
Det blir mycket dåligt med ridning just nu då alla vägar bara är rena rama isbanorna och åkrarna är hård skare på.
Men på tis ska vi göra ett ryck och åka iväg till ridhus och ta en lektion.

Ikväll tog vi in hästarna i ljuset av norrsken. Det är såå häftigt. Vi stod utanför stallet och tittade hur det spelar som värsta lasershowen på himlen. Så vackert.

Imorgon är det heldag inne på Ackis då Robins LKG-team ska gå igenom henne inför kommande operationer och behandlingar. Jätte tråkigt och jobbigt, men gud vilken tur att de finns. De är helt fantastiska.
Det blir plastikkirurgerna, käkspecialisterna, logopeden och foniatern som vi ska träffa.
Återkommer. 

I förrgår rök väl tupparna ihop i hönsgården, och då var det på liv och död så vi fick ta ut en alldeles blodig tupp som flydde för livet. Känns så tråkigt att slå ihjäl den då han är så fin och snäll och dessutom ligger redan 5 eller är det 6 tuppar i frysen...
Så nu har vi en 4 kilos stalltupp som nöjt spatserar runt i stallet och snackar med en när man kommer.
Ska väl försöka se om han, Ludenben, kan komma till något annat hem.

Var ut med Onis på en mysig skogstur oxå. När vi väl började galoppera blev han först rädd för en bråkdels sekund när en snöklamp släppte och kom svichande för hans huvud men sen brydde han sig inte om det. Men när de började slå upp under magen blev det många små skutt/bock/hopp   . Det tyckte han inte var lika roligt.
Men nu har vi börjat få lite plusgrader på dagarna och lite solglimtar, så förhoppningsvis får vi en tidig vår.

Igår var jag till stuteri Gullsmyra och verkade av sista gänget hästar. Den här gången blev det 6 unghingstar, två vuxna hingstar samt en skoning,
Lilla Robin fick följa med då hon vaknat på morgonen med 38,7 och inte kunde gå till skolan, men hon underhöll sig med alla katterna, hunden samt en dvd film.
Råkade nämna för S underfikapausen att jag funderade på en x-box till Kim i present då han tröttnat på utbudet av spel till Wii.
Och det kunde inte bli bättre! S son hade ett till salu, så jag åkte därifrån med en X-box samt 6 spel till!

Det blev en mycket lycklig 8-åring som öppnade presenten hemma lite senare.
8 ÅR!! Tänk va tiden går och barnen växer. Konstigt att man själv inte blir äldre, de är bara alla runtomkring en som blir det   .

Dagen hade lovat sol och den lyste så fint redan på väg ner till stallet att hästarna fick gå ut direkt utan täcke.

Så jag blev rejält besviken när jag tagit ut de sista hästarna ur stallet och solen försvann i ett molntäcke som bredde ut sig över hela himlen.
Började mocka och göra iordning boxarna och var klar strax innan 10. Gick upp till huset och åt frukost eller ska man kalla det brunch? och då blev det plötsligt ljust igen.
Klarblå himmel och strålande sol   .

Väntade till kl 11 då jag hörde grannen som sågade i skogen, innan jag tog in och sadlade på Onis.
Anledningen är att grannen fortfarande har en "jakt pågår"-skylt på skogsslingan som jag rider, men när jag hör honom såga i skogen vet jag att det är lugnt.
Onis höll sig mer på mattan idag, dvs alla fyra hovarna hade kontakt med marken idag.
I förrgår var det många skutt och hopp då han var så lycklig över att få komma ut och jobba efter lite vila. Det är tur han är så mjuk och smidig och håller sig kvar rakt under en när han skuttar.

Man sitter mest och skrattar åt hans glädjeskutt.

Tillbaka i hagen blev det en snörullning då han blivit lite svettig och sen var han ju inte speciellt snygg att fota...

Så då tänkte jag att jag kan ju plåta märrarna! Men de hade jag bara kapat manen på med en sax i hagen för ett tag sedan då den var så lång, så de såg ju ut som hej kom och hjälp mig.
Det fixade jag lite snabbt genom att ta in och raka dem!
Passade på att dra av dem med svettskrapan ( den med tänder) då de fäller så in i norden och efter det hade märrarna förvandlats till två grådammiga damer.
Hade inte heller blivit någon bra bild...

Nä, jag får göra nytt foto försök till helgen.

Natti natt.

Inte idag, men igår. Man blir ju alldeles nojjig och får hur mycket energi som helst av att solen tittar fram. Nu var det tre veckor sedan vi såg solen här hemma och så fort jag hade skott klart igår tog jag och Onis en underbar ridtur ut i skogen.
Täckena åkte av märrarna och de stod och kliade varandra halva dagen tror jag. Fick hjälpa till lite först med att dra av lite vinterpäls som ramlar av i stora tussar då Semilla fick hela munnen full med päls då hon stod och kliade Mantua vid manken.
Riktigt trevligt att få en skymt av de runda goa fölmagarna som växt gömda under täckena hela vintern.
Tänk, nu är det bara 8 veckor kvar!

Idag var det inte lika kul. -15 grader imorse och mulet hela dagen, men jag tillbringade hela dagen hos en vän i Tärnsjö och verkade av ett helt gäng med hästar där mellan fikapauserna.

Vad har hänt mer då?
Vi har haft sportlov förra veckan och har hunnit avverka både Biobesök, pizza Hut och efter det en heldag på lek och bus, samt halvdag i badhuset tillsammans med Fredric och mormor.
Vet inte om barnen eller vi vuxna hade roligast i badhuset då vi försökte oss på att slå varandras rekordtid i vattenrutschbanan!
Kan säga att dagen efter hade vi ont i varenda muskel   !

Robins begåvningstest har vi även fått ett resultat på. Habiliteringens psykolog tog till och med hjälp av en neuropsykolog med 30 års erfarenhet för att få fram ett resultat på Robin. Han hade visst gått igång på alla fyra cylindrarna då han fick se och jämnföra hennes test med förra årets test och sa att hon var helt unik och att de skulle vara rädda om denna tjej!
Han bad även om att få röntgen bilderna på Robins hjärna, vilket han fick, då han var nyfiken på om det fanns något mer/annat...
Hur som, hon har följt sin egen kurva och det såg i stort sett ut som förra året, så hon låg även denna gång och tangerade på kanten till särskola, men fick även denna gång inte rätt till det.
Och rektorn i den vanliga skolan tycker det är jätte jobbigt när vi trycker på att hon MÅSTE ha en resurs.
Men hur ska hon klara en vanlig skola då hon inte kan skriva, räkna eller huvud taget inte vet vad siffror och bokstäver är ens!?

Hemsidan är än en gång under "tillverkning" då den inte blev så bra som jag ville. Men det är svårt när man inte kan programmet man jobbar i. Men snart så...

Imorgon har de lovat att det ska bli SOL, så jag ska försöka komma ihåg och ta med mig kameran ut och fota lite runda hästmagar.

Åh vilket underbart väder det varit ! Vårkänslorna bara spirar i mig och hästarna.
Tyvärr finns det en baksida med vädret och det är väl att all snö förvandlas till is...Men fortsätter vädret så här kanske, kanske man kan se barmark snart.
Lite tidigt, jag vet, men som jag längtar efter våren nu.

Var iväg till Almunge i fredags och verkade av lite hästar hos Marianne ( Seglinge) och fick även se hennes lilla nyinköpta fuxsto. Väldigt fin.
När jag kom hem var stalljobbet kvar, mockning, lunchning kvar. Sen var det bara att köra ut belosen med sandspridaren och sanda hela stallplanen och vägen till hagarna för att få in alla hästar på ett säkert sätt.
På morgonen hade jag fått gå upp via husen med hästarna för att inte halka och slå ihjäl oss på väg ut till hagen.

Även i lördags morse fick jag akut åka till en granne längre bort för att slå på skor på bägge hennes hästar då den ena, som för den delen är dräktig med Onis, hade halkat omkull i hagen.

På kvällen skulle vi grilla till middagen och tur var väl det, för när Fredric står där utanför huset hör han Harry.
På VÄGEN!!
På med kläderna och ner till hagen för att fånga in honom i mörkret där han stod och snackade med alla ston.
Det är ju tur han är så snäll och cool av sig, så infångandet blev inte så svårt.
Däremot vad som hänt undrar man ju, för imorse när jag gick ut med Harry och man kunde se staketet, så var övre tråden av vid grinden, men lååångt borta i hagen var mellersta och undre trådan av två två ställen, också där med ett långt mellanrum.
Börjar tro han inte varit ensam i hagen.

Tog en ridtur på Onis i vårvädret vid lunch när staketlagningen var klar och det var alldeles underbart.
Trots att det var första ridturen för Onis efter en lång vintervila, så skrittade han på så snällt med halvlånga tyglar.
Ett par små skutt upp i luften blev det förstås men för att vara en nyss fyllda 4 år,hingst med vårkänslor i kroppen så skötte han sig utmärkt!
Hoppas detta väder fortsätter nu så min motivation fortsätter...
 
Onis maj-12

Robin har ju avslutat sin hemska pencillinbehandling för urinvägsinfektion. 12 tabletter per dag i en vecka!
Sen lät jag det gå en vecka innan jag lämnade in ett nytt urinprov för odling. Ville vara säker på att hon var frisk innan jag kontaktar urologen igen.
Men icke! Pencillinen hade inte hjälpt ett smack!
Så nu går hon på en ännu starkare medicin, nu "bara" 3 tabletter/dag i 10 dagar. Sen ny odling igen.
Varför ska min lilla tjej drabbas av allt skit!?  

Nya hemsidan är utlagd, långt från klar, men det viktigaste finns med.
Imorgon är jag ledig och hemma. Ska försöka hinna jobba lite mer på den då.
Lämna gärna en rad i gästboken :)

Efter en vecka med -20 grader så kändes det inget konstigt att ögonfransarna halv om halvt frös ihop på vägen ner till stallet denna morgon.
Så när jag öppnade stalldörren och kom in tyckte jag att det var lite dimmigt i stallet, men sekunderna senare kände jag lukten av bränt/rök !!!
PANIK!!!
Inne i stoavdelningen var det inget "dimmigt", utan det var i hingsstallet bara. Drog genast upp dörren till pumprummet och sedan låste jag upp sadelkammaren för att kolla om någonting låg mot elementet. Ingenting.
Upp till huset i full fart för att säga till Fredric att låsa upp förrådet och kolla sina maskiner, om någonting fått kortis eller dyl.

Slutade att leta efter rök-källan för att få ut hästarna i hagen istället, och när jag går in till Harry märkte jag var lukten kom från.
Min stora snälla hingst har nog aldrig skrapat med hovarna i stallet, men efter den här veckans kyla, trots ökad fodermängd, har han varit SÅ hungrig på morgonen, och denna morgon hade han stått och skrapat med broddade skor i cementgolvet innan jag hunnit in i stallet.
Usch, jag hoppas aldrig mer behöva uppleva den känslan man fick en stund.

Den nya hemsidan är nu utlagd men långt ifrån färdig.
Det kändes ganska viktigt att få ut info om avelssäsongen med Onis, och med den förra hemsidan kunde jag ju inte ändra på någonting.
Så håll till godo med det som finns, och det kommer fyllas på allt eftersom.

...för första gången på 6 år. Och det genom att bli ledsen.
Det låter kanske som att han är känslokall, men det är han absolut inte.
Ämnet det rör handlar nämligen om Robin.

Vi har som sagt under förra vecka och denna vecka gått hos habiliteringen för att göra ett nytt begåvningstest på Robin för att se hur hon ligger till i utvecklingen av kunnande och tänkande, för att på så vis få reda på om hon platsar bäst i vanlig skola eller särskola.

Det första testet vi gjorde förra veckan var utformat för just skolbarn i åldern 6-18 år, där frågorna stegrades i svårighetsgrad för att se hur långt de kan svaren.
Inte nog med att Robin ligger lite efter i "utvecklingen" ( kunnandet är väl mer rätt), hon är dessutom född i slutet av november och ligger bara där nästan ett år efter någon som är född i början på året.
Så testet i fråga gick inte så jättebra, utan psykologen valde att avbryta efter halva testet.

Nu har vi istället genomfört det test hon gjorde för ett år sedan, som är riktat till 3-6 åringar.

Det roliga med det var att man nu kunde jämnföra ( det jag kommer ihåg) vad hon kunde nu jämnfört med förra året, och vilken skillnad det var!
Fortfarande fanns det en hel del som hon inte kunde svara på, men gjort en STOR förbättring.
Nu har ju självklart kraven på henne höjts då hon är äldre och ska börja 1:an i höst.

Jag frågade vad psykologen trodde om Robins resultat nu direkt och hon tror att Robin ligger och tangerar på gränsen fortfarande mellan vanlig skola och särskola.
Det lilla hon fått fram av det första testet visade stark på särskola. Och OM hon nu inte får rätt till särskola av dömma av test nr två, så måste hon gå särskolans kursplan i vanliga skolan samt ha en resurs.

Jag har under 6 års tid bearbetat alla känslor och tankar runt Robin, och gör det fortfarande. Jag gick under flera år till kuratorn på habiliteringen och grät mig igenom timmar med samtal 2-3 dagar i veckan!
Men nu börjar det kännas som att man accepterat läget och att man nu försöker göra det bästa av situationen istället.
Under all denna tid i början ville inte Fredric ens tala om detta. Han blundade för det hela och tog sin flykt på arbetet istället. Det blev så småningom bättre men inställningen har hela tiden varit " det finns inget problem, hon kommer fixa detta även om det tar lite längre tid".

Idag när jag förklarade läget med testet, att om hon inte börjar på särskola nu så KOMMER hon att börja där ialla fall inom något år, att det KOMMER finnas saker som Robin inte kommer kunna lära sig, att hon kanske aldrig kommer kunna lära sig att både kunna skriva(  pga finmotoriken) och samtidigt veta att det är bokstäver som även bildar ett ord. Utan att hon kanske måste hoppa över delen med skrivandet av att hålla i en penna, och istället lära sig skriva med tangenter på dator/läsplatta.
DÅ, för första gången på 6 år, kunde inte Fredric möta min blick längre.
Även om han inte ville visa det, såg jag hur ledsen han blev.

Kuratorn har förvarnat mig om att det inte går att stänga in känslorna i evigheter, utan att de en dag kommer ifatt en.
Jag trodde alltid till en början att det var jag som var den svaga, den som bara grät och tyckte synd om både mig och Robin. Men det var fel. Jag är den som bearbetat allt under lång tid, Fredric har allt kvar.
Och det klart det finns dagar när man står och mockar, när man rätt vad det är bara börjar gråta.
Men då behöver jag det. Släppa på trycket.
Sen känns det bättre och veta vilket underbatr barn jag fått.
 

Bara genom det här inlägget bearbetar jag mina tankar och känslor.

Det är väl lika bra att fortsätta i moll...
På väg in till Enköping imorse började jag efter en stund undra varför det aldrig började komma någon varmluft i bilen.
Det blev bara kallare och kallare och till slut kändes det som mina fötter var inkapslade i isklumpar och det bara rök ur munnen, I BILEN!
Till slut var det nog inte SÅ stor skillnad mellan ute-temperaturen på - 19 grader och inne i bilen.
Då Toyota ligger vägg i vägg med habiliteringen kastade jag in den där och sa åt dem att fixa problemet! medan jag skulle vara borta under två timmar.
När jag kommer tillbaka får jag veta att de fyllt på två liter med glykol ! Såg frågande ut, eftersom de hade bilen inne på service för exakt en månad sedan! Fick bara till svar att det kollar de inte då det bara var en liten service!
Man tycker väl ändå att de borde kolla sånt den här årstiden iaf...
Men det var det lilla problemet. Det stora var att den läcker glykol. Det kunde vara allt från en liten slang, till att det kunde vara vid ebersprächen och en sån begagnad skulle gå på mellan 15-20 000 att byta. Plus arbetet.

Jag tror inte jag ska äga någon bil!
Jag hade ju inte precis tur med volvon jag hade innan.
Nä, Subaru ska det vara! Har haft två tidigare, och det enda jag fått byta på dem är bromsbelägg!
Synd de är så dyra bara...

Har även hittat en liten häst som jag mer än gärna skulle vilja ställa i mitt stall. En otroligt vacker litet stoföl med gångarter utan dess like på pappas sida. Waow, vilken utstålning hon har!
Men, men.Tillbaka till verkligheten. Nu har vi ebersprächen i hjärnan istället...

Stod en lång stund inne hos märrarna ikväll och kände på deras magar hur det rör sig och sparkar där inne.
På Mantua till och med såg man hur det gång på gång kom riktiga sparkar som gjorde att magen "bullade ut" !
Ska göra ett ryck och verka dem och klippa lite manar när vädret vänder.
Just nu ligger vi nära -20 grader och det ska hålla i sig resten av veckan. Till helgen kanske...

Natti natt.

(Ett inlägg utan att nämna hästarna!)

Så var helgen avklarad. Dagarna går i en rasande fart.
Inte för att det gör någonting, finns det någon tråkigare och längre månad än januari !?

Jag börjar känna mig som en riktig "bon-jänta".
Jag och mamma har ( förra månaden) slaktat några av våra tuppar, 6 stycken  rättare sagt. Inte för att själva avlivningen är trevlig, men sen var det kanska "roligt" att doppa dem i varmvattenhinkar och plocka dem.
Plockade och urtagna vägde de ca 3,5kg!
Och GOD var den som vi ätit. Snacka om mör!

Nu i helgen har vi kalasat på vildsvin, marinerad i glögg.
Vi lyxade till det lite då Fredric fyllde år igår.

Idag har jag varit hemma med Robin då det var dax igen. Urinvägsinfektion   .
Undrar hur många gånger den lilla tjejen ska behöva få det.
Sa även till på vårdcentralen att jag ville ha flytande antibiotika, men ändå får man tabletter när man hämtar ut dem på apoteket! Hur kul är det att få i en liten tjej 12 tabletter per dag i en veckas tid.
Det är ju tur att det är Robin det handlar om, för en liten muta choklad efter tablettintaget gör hela saken enkel.
Det är bara jag som ska stå och krossa alla tabletter och blanda med fil/mos.

Imorgon ska vi dessutom iväg till habiliteringen för ett utökat begåvningstest inför skolgången i höst.
Sen är det logopeden på ons, fortsättning med testet på fredag och så ska man jobba därimellan.
Så jag misstänker att den här veckan oxå går fort.