Tror mamma och Peo tycker det blivit lite halvstökigt sen jag flyttat tillbaka till gården, nu med Fredric och barnen  .
Speciellt med tanke på att de har semester och att det i torsdags morse kl 7 såg ut så här på gårdsplanen...
  
 

  Fredrics lärling jobbade på för fullt!

Freddan i paddfötter och slipmaskin 
 
När golvet till förrådet/garaget var klart var det så tjusigt att jag föreslog att vi kunde bygga lite boxar med fönsterluckor ut ur byggnaden, men det gick han inte med på.

Sen mitt upp i allt hade vi en räddningsaktion då sädersälans ena lilla unge ramlat ner i stupröret och hamnat på backen.
Fixade lite kycklingnät i rännan och sen var det stege och klättring upp med den lilla igen.
Mamma och pappa sädersäla blev så glada.
 

Sen har Fredic även dragit igång ordentligt med utbyggnaden av vårt hus. Ska badrummet vara klart till skolstart får vi jobba på nu. Tyvärr har vi inte vädrets makter med oss för det regnar i stort sett varje dag och vi drar fram och bort den där pressenningen över virke och maskiner stup i kvarten.
Men efter lördag och halva gårdagen var stommen uppe iaf.
Vi fick tag på fina markstenar hos en granne som rivet ett litet hus på gården och dom tog vi tacksamt emot. Man vill ju att nybyggnationen ändå ska se gammal ut och passa in med resten av huset.
   

Jo, just det. Hönsgården är även uppsatt nu och ska bara inredas nu med lite trädstammar mm.
Sen är ju hela hönsgården på insidan kvar att göra...
 

Till Harry hade jag ut en hästfysioterapeut som gick igenom i stort sett hela hans kropp.
Han har en liten svullnad till höger om manken och sen har han som en liten svullen kaka i ligamenten bakom ryggen, men i övrigt var han väldigt jämnlik i kroppen och musklerna och hon berömde över hur mjuk och smidig han var.
Men han ska linimentras varje dag med softmassage på det samt röra sig mycket i skritt och trav men inte puschas om han visar minsta motstånd till att arbeta.
Skulle svullnaden vara kvar om två veckor ska han behandlas med microströmmar.

Så det kommer bli många promenader och longeringar för Harrys del.

Detta innebär också att jag inte tänker anmäla honom till championatet i år. Det känns inte rätt att åka och visa upp honom då jag inte kunnat träna något, och jag vill inte åka bara för att åka, vi ska kunna prestera något oxå.
Han får visa upp sig kommande år istället och förmodligen har han blivit ännu finare än vad han är nu.
Så i år får jag sitta och njuta av alla andras hästar.

Idag vet jag inte hur många lagar jag brytit mot  när jag lastade mina två stora märrar i en och samma transport för att bege mig till veterinären.
Tror nog släpet blv tyngre än bilen, jag har inget BE-kort ochbilen fick inte dra så tungt...
Men...Det gick bra ändå.
Då Onis och Fabbe också skulle med hade det blivit lite väl mycket åkande om de skulle stå en och en i transporterna, så jag fick snällt nog låna en transport från en kund, så jag kunde köra dem två och två istället.
Nu blev det inte riktigt så...

Började med att lasta in Mantua utan problem och efter det skulle Semilla in. Hon var lite fundersam till en början, men efter bara någon minut så knallade även hon in snällt.
Väl inne var bägge SÅ nöjda över varandras sällskap .

Efter det lastade vi in Onis som funderad ett tag på om han skulle gå in eller inte. Kan ju inte skryta med att han är speciellt berest...Men även han knatade på efter någon minut.
Fabian ville däremot inte gå in. Och efter lite trilskande och upp och ner på rampen fick Onis nog när han såg mamma som viftade till med en piska där bakom.
Då var han på väg framåt med en fart och av ren reflex körde jag upp händerna för att undvika tanken på att hoppa bommen. Nu vet jag inte om han tänkt göra det, men har man haft hästar som gjort det tidigare, så finns det där i bakhuvudet.
Hur som, detta resulterade i att Onis kastar sig baklänges och på något underligt sätt satt sig lite på bakbenen, för han kom UNDER baklemmen i transporten och sedan tog grimskaftet stopp och han drar tills det går av och sedan sitter han fast under bommen vid manken när han försöker resa sig från böjda ben.
Just då har man puls kan jag säga.
Pratar lugnande med honom och han kommer till sans och jag får honom framåt igen.
Det fick räcka!
Fabian fick vara kvar hemma. 

Den 25 minuter långa resan gick iaf galant. Alla tre stod som ljus hela vägen.

Började med Semilla och hon visade sig vara dräktig och sen höll jag tummarna för Mantua, och även där syntes ett foster! Hurra!
Båda dräktiga på första brunsten.

Onis fick en kindtand slipad då en tand var lite vass och sedan drog vetten ut bägge vargtänderna som satt som berg.
Han fick en ny påfyllning med lugnande lagom till sista tanden drogs ut och det var en mycket trött staplande häst som fick pigga på sig i en box innan vi kunde lasta och åka hem igen.

Kan tillägga att lastningen skönt nog gick bra trots tidigare olycka.
Ingenting märktes på gången, men en liten svullnad fick han på ena sidan om manken, och så öm förstås.

Märrarna har väl aldrig haft så brått in i transporten förr! Semilla bokstavligen rusade in då hon såg att Mantua redan stod där inne.
Men till nästa år får jag nog försöka fixa en tvångspilta här hemma. Oj så mycket smidigare allt hade varit.
Men tack mamma för att du ställde upp och körde idag.

På em red bägge barnen i paddocken och Kim fick rida Felizia med bett för första gången. Mycket tuggande och tänkande blev det och inte så regelbunden skritt, lite stopp här och var, men annars var hon jätteduktig.
Robin red "sin" ponny, Assmilla, och idag var första gången som hon slappnade av sen hon gjorde sin hemska avramling.
Till en början ville hon bara skritta, men lagom till vi var klara med ridpasset frågade jag Robin om vi intekunde prova trava bara några steg.
Det hela resulterade i att jag till slut sprang runt flera varv i paddocken med en tjej som lös som solen själv gjorde medan jag dröp av svett.
Men vad gör man inte för att råda bot på osäkerheten.

...förde jag en blogg. Och jag ska väl försöka att hinna med den, även om den legat nere en månad nu.

Midsommar har passerat och vi klarade oss igenom den i år igen.
I år blev vi nog bara hälften så många som tidigare år, vilket resulterade i att man faktiskt hann sitta och prata med alla på festen! Det brukar jag inte hinna. Jag brukar sitta och rätta tipspromenaden efter 40 personer, fördela och dela ut priser, göra iordning och hålla i femkampen och så ska man hinna med sina barn och natta hästar osv osv.
Men jag gnäller inte. Det är jätte trevligt om än lite häktigt.

Robin försöker sig på att öppna en kapsyl
    
En del går till festen eller cyklar men i år var det även med traktor ( som Kimpa provade ratta).
 
Kim stod även för underhållning...
 

Vad har hänt mer...
Jag har fått ytterligare en psykolog att gå igenom Robins begåvningstest men fortfarande har hon inte rätt till särskola pga att hon har sina starka sidor med förståelse och den sociala biten.
Skolan bara gnäller om att det inte finns pengar för egen resurs och absolt inte till 100% , men det finns ingen gräns till vad jag kommer ställa till med om hon blir nekad 100% resurs.

Vi har även fått ( eller beställt) en stadig trehjulig cykel till Robin genom habiliteringen då hon inte vågar cykla på vanlig cykel även om den har stödben och man håller i.
Och vi har även fått gratis blöjor från vårdcentralen då hon fortfarande behöver det nattetid. En liten ekonomisk lättnad.

Blandat med allt grubblande löser skoningarna av en och man glömmer problemen för en stund.
Fått lite nya kunder vilket är trevligt och man får nya kontakter.

Mantua och Semilla är förmodligen dräktiga båda två på första brunsten då ingen av dem har kommit om. Nu är ju inte det någon garanti, men jag har tagit det lite lugnt med ultraljuds undersökningen, men på måndag ska de iaf ultraljudas.
Bara för att vara på säkra sidan. Är det inget hinner jag ju betäcka om då.

Sen har vi äntligen börjat med sommarprojektet. Utbyggnaden av badrummet.
Mamma och Peo har nu flyttat ur stora huset och in i bagarstugan, så fr o m 1/7 var huset vårt!
Så fort jag har ledig tid packar jag ner saker hemma och kör över till gården och vårt nya hus. Men det är svårt, för et är så mycket som man fortfarande behöver "hemma" då vi inte flyttar in helt förrän vi rivit upp och gjort om gamla badrummet och även öppnat upp till nya utbyggnaden som blir tvättstuga.

Fredric i full action med den lilla "harkranken" som vi döpte grävmaskinen till.
   

Lovar att uppdatera lite oftare nu.
Ha det bra så länge!

Så har även Mantua sagt ifrån och är alltså färdigbetäckt, så i slutet på månaden får jag veta om de tog sig eller ej.
Jobbig väntan!

Var några gårdar bort och skodde häromdagen och pratade lite med hon som hade hästarna. Hon jobbar på en särskola i stan och hon fick titta på Robins papper ang begåvningsutredningen och vad förskolepersonalen skrivit om henne.
Hon lånade även med papprena till jobbet och ringde mig idag och meddelade att det finns ingen tvekan till att Robin inte skulle börja hos dem. De menade på att även om hon skulle få 100% resurs i skolan OCH gå särskolans kursplan i vanlig skola, så är frågan om hon grejar det då koncentrationssvårigheterna kan ställa till det.
De kommer bli 54 (!) barn som börjar i förskoleklassen....

Och det klart jag vill det bästa för min lilla dotter, men samtidigt behöver hon umgås med "vanliga friska" barn, då hon iaktar och tar efter enormt mycket. På en särskola känns det som att det kan hämmas just med den sociala biten.
Men jag undrar om man inte ska ge det en chans iaf i vanliga skolan. Det är ju ändå bara förskola.
Och jag kommer kämpa med allt jag har för att hon SKA få 100% resurs. Sen kan de gnälla bäst de vill med att det kostar för mycket pengar. Det är upp till dem att lösa så Robin lär sig något i skolan.

Ni som inte hängt med så visade begåvningstestet att Robin låg avsevärt under godkänt i logiskt tänkande och mycket mycket mer. Psykologen som gjorde testet sa att såg man på den biten av testet så var det enbart särskola som gällde för Robin. Men i och med att Robin ändå förstår så pass mycket ( kan kommunicera med) och ett stort ordförråd mm, så även om hon låg väldigt lågt ( knappt godkänt) gjorde det att hon inte hade rätt till särskola.
Särskolan i sig menar på att enbart att hon är född med en missbildning i hjärnan gör att HON HAR RÄTT till särskola!

Känner mig så kluven. Tror inte ni kan fatta hur jobbig en sån här situation är. Och va glada för att ni slipper!

Robin hade iaf avslutning på dagis ( JA! jag VET! Förskoleklassen) idag och farmor följde med för att lyssna när barnen sjöng och fick presenter. Efter det var det korvgrillning och picknic på gräset medan barnen sprang runt och lekte i solen som för första gången på läääänge bjöd på värme.
Min lilla tjej i blå klänning.

Fick medalj och en jordgubbsplanta.
 

Tja, i förra veckan hade vi rena rama högsommarvärmen, men sen tog den slut tvärt.

Temperaturen dagtid har legat mellan 5-10 grader och en morgon var det endast 1,5 grad! Burr.

Semilla hann bli betäckt på tisdagen igen då hon fortfarande var väldigt intresserad av Onis men sen var det nog.
Mantua som jag trodde gick in i brunst gjorde inte det, utan jag drog lite för snabba slutsatser när hon kissade i hagen framför Harry när han pratade med henne.
Men nu de sista dagarna har hon varit väldigt pratig med honom och igår visade hon en tydlig fin brunst.
Fredric åkte till tyskland igår så jag bestämde mig för att vänta in morgondagen (idag) med att betäcka Mantua, då mamma kunde hjälpa mig, vilket nog bara var bra, för idag var hon vrålbrunstig.

Hon kunde ju valt bättre dag för att bli brunstig...Halvstorm, ihållande regn och 5 grader ute.
Men vad gör man inte. Både mamma och jag var dyngsura när vi var klara, men hästarna var nöjda  och det var väl vi oxå egentligen. Men man kunde ju önskat bättre väder....

Kim skulle haft fotboll ute idag oxå mellan 13-17 men varken han eller jag var sugna på att vara ute i detta hemska väder. Det känns som att en förkylning kommer som ett brev på posten om han ska springa runt ute i regnet i shorts och t-shirt och endast 5 grader. Nä, någon måtta får det vara!

Robin har varit inne på Akademiska hos tandregleringen och kollat så gomplattan sitter bra än, vilket den gjorde, och sen hade vi även tid hos logopeden som tyckte att det blivit stor ändring på många uttal sedan gomplattan kom på plats.
Sen hade hon ju fortfarande vissa problem med en del uttal som är så typiska för just LKG-barn, men det visade sig även att hon trycker upp luft bakvägen genom näsan vid uttal av "D" och "T" istället för att luften ska åka ut genom munnen.
Så i höst ska vi få börja åka in till dem för logoped träning.
Logopeden på habiliteringen i Enköping har ingen erfarenhet av Robins "handikapp" så hon kan inte hjälpa oss tillräckligt.
Känns ju lite motigt att behöva åka ända till Uppsala varje träningstillfälle, men bara hon får hjälp med sitt tal så är det ju värt varenda peng och tid. ( kostar pengar i Uppsala för besöken, medan det är gratis på habiliteringen...) 

Vilken vecka. Sommaren har äntligen slagit till med full värme. Va härligt det är nu innan broms och knott har vaknat ordentligt. Vår och soliga höstdagar är nog bäst om man ser till hästarnas bästa. Men ser man till sig själv så kan jag bara erkänna att jag älskar sol och värme.

Landet är färdigsått och klart. Morötter ( sommar- och höst), rädisor, rödbetor, gurka, sallad, dill och sockerärtor. Har även paprika och tomat som hunnit bli ett par dm höga, och så har vi gjort ett nytt jordgubbsland.
Nu är det "bara" 80kg? potatis som legat på groddning som ska ner i jorden...

Semilla har nu under helgen varit i högbrunst vilket kändes lite extra roligt då hon aldrig tidigare visat något.
Var lite spännande med två "oskulder" med hur de skulle bete sig, men Onis kunde inte uppfört sig bättre.
Vilken gentleman han var!
Han höll på att lukta och smaka på Semlan hur länge som helst, så till slut var det nästan så Semlan själv blev lite otålig till att han aldrig klev på.
Men även den akten gjordes lugnt och smidigt.
Så nu håller vi tummarna!

Även Mantua gick in i brunst ikväll. Hon fick hälsa på Onis och brunstade men inte tillräckligt mottagen, så hon blir nog lagom att betäcka på tisdag.
Har hjälp av mamma då hon är ledig då. Först ska vi in till Ackis med Robin ( käkkirurg och logoped) och sen blir det till att testa märrar.
Det skulle ju vara helt underbart om båda tar sig nu direkt och hoppas på att de fölar ganska samtidigt oxå.

Efter två timmars strul med datorn orkar jag inte skriva något, men ni kan hålla tillgodo m bilder på vackra Onis.
Återkommer...
         

Nu har vi provat på även galoppen på Harry, och han fortsätter att sköta sig lika bra  .
Det enda är väl kanske att handbromsen ligger i även där, men som sagt, han är ju bara riden en månad, så rätt va det är så släpper väl den.
Om jag börjar tänka efter har nog alla nyinridna hästar haft handbromsen i ett tag innan det släpper.

Men jag kan inte vara mer än nöjd med Sarahs arbete av honom!

Igår åkte vi till Uppsala och inskaffade nya husdjur som just nu bor i ett par pallkragar i köket!
18st är dom i olika färger och SÅÅÅ söta.
Robins heter Filippa, Kimpas heter Markolio och Sean Banan och "min" heter Tant Brun.
Får se om resten får några namn, det är lite svårt när man inte ens vet könen än...
         

De är av rasen Orpington och kommer att väga ända upp till 4,5 kg!
Bra äggläggare, ruvare och så får vi lite tuppar att äta...
Men visst är de väl söta nu när de är så små. De är en vecka just nu.

Sen fick märrarna gå ut i beteshage för första gången i år. Det har inte gått att släppa dom tidigare pga att det har regnat så in i hel_ete så varje steg de tagit skulle lämnat dm djupa hov-avtryck.
Oj va glada de blev!
 

Och Mantua måste ju alltid springa när det är något hon är nöjd med, men jag vilar gärna blicken på henne!