Ja, i fredags åkte hästarna in lagom till det blev mörkt ute.
Trots pannlampa kunde man bara skymta reflexerna i hästarnas ögon, men även det var svårt då det var full storm med isflingor som slog i ansiket som nålar.
Märrarna var helstissiga ute i vädret och for runt staplandes på knöligt underlag och is. Man var livrädd att de skulle vricka benen av sig.

Lördagen fortsatte med storm så det blev en städ och tvättdag inomhus istället men på söndag var det några minus och vindstilla, så då hjälptes vi åt, hela famijen att dra fram omkullblåsta träd i skogen och kapade upp åt mamma och Peo.

Idag har det varit skoning hela fm.
Drog upp barnen en halvtimme tidigare, släppte ut hästarna i kolsvarta mörkret innan jag lämnade av kim i skolan och Robin på dagis och fortsatte till Kungsängen för att sko.

De hade lovat snö idag men istället blev det -2 grader och regn. Jesus va det var halt! Tom på motorvägen pendlade hastigheten mellan 80-100km/h.
När jag var klar i det stallet skulle jag slå på en tappsko en halvtimme längre bort, men det visade sig att det hade gått 7 veckor, och det var läge att sko om istället (vilket jag inte räknat med), så då blev det 1½ timme där också.
Kom hem till stallet lagom till kl 14 och fodrade samt fyllde på vatten till hästarna, då de sparkat runt vattenkaret i hagen.
Hade inte hunnit fylla på det på morgonen, men de hade ju vatten inne, så jag misstänkte ändå att de inte skulle törsta ihjäl  utan vatten ute några timmar.

Tog tag i mockningen , la in kvällsmat i boxarna och avslutade med en rejäl omkullhalkning , på stallbacken.
Ni vet när man lyft ena foten på väg in i bilen, så halkar det andra benet in under bilen. AJ.
Vid det här laget hade sandbilen sandat grusvägen iaf, så där var man säker.

Hämtade Kim och även han drattade omkull när han kom hel.
Han sa senare att han nog hade fått hjärnskakning, och jag frågade om han hade slagit i huvudet.
" Nä, jag halkade på rumpan så mycket att det skakade".
Varför har barn så sköna kommentarer!?