Gårdagen började bra. Tog ut Mantua på en försikig longering ute på åkern, men det var rätt bra grepp i underlaget nu.
Efter 5 minuters trav, frustande som en hel drake kunde hon börja jobba. Snacka om att hon är överladdad för tillfället.
Tog och kapade av manen på henne oxå som vuxit sig riktigt rufsig nu med en längd som säkert var över decimetern.
Inget finlir den här årstiden, det blev saxen.

Sen la jag på sadeln på Harry och longerade även honom ute på åker. Han svävade fram i sin underbara trav när han gick på en ganska liten volt, men när han kom ut på en större volt kunde han inte hålla sig längre, då blev det några små bocksprång i ren glädje över att få röra sig i en annan gångart än skritt.
Tror alla hästar bara kunnat röra sig i skritt under två månader nu.
Det är så knöligt och halt under isen i hagarna att de fortfarande bara skrittar.

De fick halva lunchgivan då det var lite för tidigt för lunchen egentligen, men jag hade en skoning i Grillby kl 13.
Hann precis lyfta första hoven när jag var på plats då telefonen ringer.
Det är dagis som säger att Robin har 38,5 i feber som kommit helt plötsligt, då hon hade varit jätte pigg på fm.
Ringer Fredric som ändå jobbade i Enköping, men han hade en kranlift att passa, så han kunde inte hämta.
Skodde "så fort" det gick, men det är svårt att snabba på något som tar lite tid, och inte vill man ju slarva heller, men lite drygt 1½ timme senare var jag på väg mot dagis.
Höll på att få en till verkning/skoning på en fångponny när jag höll på i stallet, men jag tittade lite på den bara och fixade de enormt långa tårna.
Lovade att ta den nästa gång, då jag plötsligt hade fått brådis.

Det var en blek liten tjej som hämtades. Hela denna vecka har de varit 5-7 stycken barn på Robins avdelning då resten har varit hemma med feber/magsjuka/vattenkoppor. Och när jag hämtade henne hade de precis skickat hem tre till som fått plötslig feber.

Hästarna resten av lunchen innan vi hämtade Kim från fritids och sen blev det en lugn kväll då Kim var ute och åkte pulka medan Robin och jag tittade på film.
Lagom till barnen skulle i säng spyr Robin över halva vardagsrummsbordet och fortsätter hela vägen hängandes över armen på mig in till badrummet.
Åh va lycklig man blir.
Varför ska de alltid kräkas när de ska lägga sig!?
Nu fick de vara uppe en timme till, för att se om det fortsatte ( hade ingen lust med nerkräkta sängkläder), men det kom som tur var inget mer.

Idag är hon lite piggare så jag hoppas det ger sig nu.
Blir stallgöra ikväll då Fredric avlöser mig.