Lördag morgon började bra med en mamma som vaknat med nackspärr, jag som blivit förkyld och därmed en känsligare allergi och Fredric med en huvudvärk.
Det var rena rama sjukstugan som under hela lördagen körde hem vinterförrådets hö-ranson.

I år klarade vi oss rätt bra då Fredric köpt traktor, dvs man är inte lika beroende av andra utan kan klara sig själva.
Vi fick låna två vagnar som vi lastade på så gott vi kunde. Inte för att det blir lika fint staplat som när bönderna gör det, men 2 ton per vagn fick vi på iaf.

Sen hem för att lasta av alla balar igen.
  Nu är det så att vi inte har någon hötransportör, eller vad det heter, utan vi måste stå i skrindan och kasta upp höbalarna. Första och andra varvet går väl an, men sen blir det tungt, och tyngre och tyngre.
Fredric som är stark som en oxe kastade upp de första två tonen själv medan vi staplade och på andra lasset fick han hjälp av Peo.
Det blev en liten fin hög på skullen...

  Men den sista balvagnen körde vi bara in på logen för då började vi bli riktigt möra.
  
6 ton totalt hämtade vi och då ska man ju tänka på att man lastat på det oxå, så 10 ton hö har vi lyft under lördagen och då har vi hälften kvar att hämta.

Men det tar vi lite senare när vi har förstärkning av syrran och hennes karl.

Vaknade kl 4 i morse av att det blev alldeles ljust i sovrummet, trots persiennerna.
Tog en liten stund innan jag fattade att det var blixtar då det kom flera stycken innan åskan började mullra. Sprang upp och drog ur alla kontakter till diverse apparater och la mig sedan igen och räknade. Det gick mellan 2 och 10 sekunder mellan blixtarna men åskan lät dovt långt bort. Skönt.
Men sen rätt var det var smälde det till så rutorna skakade!
Tankarna gick direkt till alla hästarna i stallet, men det tog inte lång stund innan åskan drog förbi och blev ersatt med regn istället.

Harry var den enda som hade rent och fint i sin box på morgonen. De andra hade nog vandrat runt och varit oroliga under ovädret för det var kringspridd skit i hela boxarna.
Satte mig och läste igenom lite olika bloggar på fm och fick väl läsa något som är så hemskt att man knappt tror det är sant.
Under lördagen hade förmodligen samma oväder befunnit sig i skåne och blixten hade slagit ner i en häst. Och inte vilken häst som helst.
Saras jätte fina hingst Trazzel på stuteri Pepino var det som blivit drabbad.

Trots sina 4 år var han redan en stjärna, en stjärna som nu slocknat.
Hur klara man sånt ? Nu har hon förlorat 3 hästar på tre år.
Jag kan inte släppa tanken på Trazzels tragiska bortgång.
Jag sänder mina starkaste styrkekramar till dig Sara.